Google Translate


Om mig:

Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.

Arkiv

Socialdemokraterna

Glad över att vara med i ett förbund som inte tillhör LO

En metafor över vad som möter funktionshindrade när de försöker etablera sig på arbetsmarknaden.

En metafor över vad som möter funktionshindrade när de försöker etablera sig på arbetsmarknaden. Bild: Marita Nilsson.

Var är den massiva explosionen av användning av lönesubventioner som tycks skrämma LO:s tidning Arbetet? Andelen med Lönebidrag minskar faktiskt, men det är en följd av att fler använder Nystartsjobb, den lönesubvention som får LO att se mer rött. Det verkar inte spela någon roll att Arbetsförmedlingen inte ens lyckas förbruka de medel som de får idag och SIUS-konsulenter jagar arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättning. Siffrorna för personer med funktionsnedsättning utanför arbetsmarknaden har ökat år för år, det är ingen trend som vikit, tyvärr.

Vi behöver fler arbetsgivare som vågar anställa personer med funktionsnedsättning. Detta är den absolut viktigaste frågan när det rör empowerment och om personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt liv. Varför är LO emot det, varför står inte de på barrikaderna ihop med funktionshinderrörelsen och kräver högre lönesubventioner?
Jag har hört i åtta år att detta är en viktig och prioriterad fråga, men det ser fortfarande inte bättre ut. Personer med psykiska funktionsnedsättning fortsätter år efter år att vara den mest ekonomiskt svagaste gruppen.

Nu är det inte bara Nystartsjobben som tidningen Arbetet i sitt senaste nummer kritiserar, utan alla former av lönesubventioner försöker tidningen underminera och artikeln citerades av Daniel Swedin på Aftonbladets ledarsida i lördags, jag har själv frågat honom vilken hans källa var och han angav tidningen Arbetet, detta skriver tidningen:

”Bortåt 200 000 anställda svenskar får hela eller stora delar av sin lön betald av staten. Det kan tidningen Arbetet berätta i sitt nya nummer.
Instegsjobb, särskilt anställningsstöd, nystartsjobb, trygghetsanställning, utvecklingsanställning, offentligt skyddat arbete och lönebidrag. Det är exempel på olika sorters arbeten där staten helt eller delvis betalar hela arbetsgivarens lönekostnader – om de anställer långtidsarbetslösa eller personer med funktionsnedsättningar.”
Källa: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article19752112.ab

Det är precis samma lönesubventioner som jag räknar upp här, på Arbetets webbsida ligger ytterligare ett par artiklar till ute som alla har som främsta mål att underminera trovärdigheten för lönesubventioner som arbetsmarknadspolitiskt verktyg, det finns inte i Arbetet ett enda positivt fall skildrat, vad hände med journalistikens objektiva roll om att skildra bägge sidor? Det krävs faktiskt inte mycket kritiskt tänkande för att förstå vad LO:s målsättning är.
Om inte annat är denna mening talande: ”Bidragen ska hjälpa dem längst bak att tränga sig före.”

Smaka på de orden, ”tränga sig före”. Vad har en journalist som uttrycker sig så för människosyn egentligen?

När du dessutom räknar på siffrorna som nämns att 20 miljarder som fördelas på 200.000 individer så blir subventionerna i snitt 5333:- per månad. Det är knappast att täcka upp hela lönen… Och något sådant system finns inte. Det är heller ingen lavinartad ökning att 2.1 procent av befolkningen har någon form av lönesubvention, det är inte ens ett problem.
Såvida du inte arbetar på en statlig myndighet betalar aldrig staten hela lönen, men skulle du göra det så är det ju självklart, men det gäller ju alla statligt anställda… Men tyvärr är kommunala, regionala (landstingen) och staten sämst i klassen på att anställa personer med funktionsnedsättning.

Argumentet om oseriösa arbetsgivare brukar LO tugga om och om igen och har gjort det i ett flertal intervjuer från diverse företrädare genom åren, betydligt oftare än från min medlemsgrupp jag är vald att representera. Herregud, vad vi som grupp ska skyddas från oseriösa arbetsgivare, men det är som en blöt våt falsk filt fylld av hypokrati.

De flesta som jag har mött med dessa funktionsnedsättningar och som har råkat illa ut på arbeten de har haft, har varit anställningar utan subventioner där det inte funnits någon förståelse för deras diagnos. De flesta står sedan utanför arbetsmarknaden helt, är detta vad LO vill, att vi ska bli sjukskrivna? Det är endast ett fåtal procent som kommer tillbaks till arbetsmarknaden bland personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det är ett betydligt större problem. En av de vanligaste frågorna som inte rör tillgång till sjukvård är just hur de ska få ett arbete.

Det skulle vara väldigt intressant om LO redovisade hur många anställda de hade med psykiska funktionsnedsättningar, den grupp som har lägst etableringsgrad på arbetsmarknaden?

Det är naturligtvis fritt fram för andra arbetsgivare att göra det också. Jag kan börja, på min arbetsplats är vi 1.25, fler har vi inte råd att anställa även om det skulle behövas.

 

Den lönesubvention som fått mest kritik från tidningen Arbetet som ges ut av LO är Nystartsjobben, det är en av de få lönesubventioner som inte uteslutande vänder sig till personer med funktionsnedsättning utan också långtidsarbetslösa. Men många med en funktionsnedsättning har rätt att använda denna möjlighet eftersom de har varit sjukskrivna och därmed beviljats till det.

Något som svider lite extra för LO är kanske att de inte behöver godkänna anställningen, för så är det idag även om en del arbetsförmedlare bortser från detta så sker det ändå i över hälften av fallen. Bara det är märkligt och vittnar om en syn på att personer med funktionsnedsättningar inte skulle veta sitt eget bästa och inte ska kunna fatta självständiga beslut.

En av fördelarna med Nystartsjobb är att det är en fast procentsats, så arbetsgivare som försöker uppmuntra sin anställde under hela året och få denne att känna att personens insatser duger, ska inte en dag om året behöva sitta och trycka ned personen för att behålla bidraget. På ytterligare ett sätt är Nystartsjobb bättre eftersom du kan nämna att du är berättigad till det redan i din ansökan utan att säga att du har en funktionsnedsättning, medan om du nämner Lönebidrag eller några av de andra lönesubventionerna förstår en arbetsgivare att du har en funktionsnedsättning och du blir bortsorterad innan du ens fått chansen att visa vem du är. Naturligtvis är det bästa om vi kunde berätta helt öppet om det, men så ser inte verkligheten ut.

Jag är själv anställd med Nystartsjobb, jag tycker det är skönt att jag slipper den förnedrande process varje år som personer med Lönebidrag behöver utstå. Det finns absolut inget som är oseriöst med min anställningsform, det är en helt vanlig anställning och bidraget rekvireras ut precis på samma tjänst på en webbsida på AF som de som är anställda med lönebidrag eller trygghetsanställning.
Så varför skulle jag dela LO:s negativa inställning mot Nystartsjobb? För att jag vill att mitt fackförbund ska få bestämma över mig och att jag ska bli kränkt av en myndighet en gång om året?
Jag betackar mig för LO:s omtanke på denna punkt.

Ytterligare en väldigt stor fördel med denna anställningsform är att du kan teckna de gruppförsäkringar som ditt fackförbund erbjuder dig utan hälsodeklaration. Inte alla och inte hur höga nivåer som helst, men det går exempelvis att teckna en privat sjukförsäkring som ger ett par tusenlappar extra om du skulle insjukna igen.

 

Tyvärr har jag inga 100.000:- i månadslön och det har inte de flesta som har Nystartsjobb heller utan de ligger på helt vanliga lönenivåer, 88.300 personer med Nystartsjobb har en lön under de 50.000:-, som är den nivå som LO redovisar i en av sina artiklar och därför har jag valt just den.
Men även om en person tillhör de tusen personer som skulle ha en sådan hög lön blir det ändå en samhällsekonomisk vinst, för att personen kommer betala statlig inkomstskatt och värnskatt jämfört med om personen skulle ha gått utan arbete.

 

Förövrigt ligger genomsnittslönen på runt 30.000:- per månad i Sverige, LO stödjer Socialdemokraternas förslag om att det ska införas ett tak på 22.000:- per månad, vilket rimmar illa med deras utspel om att de som fick subventioner drabbades av lönedumpning. Enligt statistik från Medlingsinstitutet är genomsnittslönen lägst för kvinnor inom privat sektor, men även deras lön på 23.900:- är ju högre än Socialdemokraterna och LO:s förslag.
Nu tror jag inte att det egentligen kommer leda till att personer med funktionsnedsättning får lägre lön, det kommer leda till att färre med funktionsnedsättning får ett arbete överhuvudtaget. I synnerhet om inte övriga lönesubventioner justeras upp så att taken motsvarar en reell lönenivå som finns idag.
Det som däremot lyser genom när LO talar om lönedumpning så är det inte personer med funktionsnedsättnings lön de är oroliga för, utan att personer utan funktionsnedsättning ska få lägre lön.
Källa: http://www.mi.se/press/nyheter/2014/06/loneskillnaderna-minskar/

Det är snarare de få företag som faktiskt vågar anställa personer med funktionsnedsättningar som borde hyllas istället för att svartmålas. Istället för att exempelvis lägga fram att subventionerna skulle vara ett hot vid offentliga upphandlingar borde det snarare vara ett krav inom upphandlingen att de som anlitas ska ha ett visst antal med funktionsnedsättning anställda.
Det är förmodligen världens mest genomskinliga argument om att det skulle vara för gruppens egen skull som den här kritiken blommar upp. (Den dyker upp med jämna mellanrum och den brukar tysta rätt snabbt när journalisten inser vem det är som denne sparkar på. Om inte annat så kan tidningen bli fälld av PON, vilket skedde efter GP:s artikelserie om Le Pain Français; Fuskanklagelser utan fog. Den fällda artikelserien har dessutom LO hänvisat till flera gånger tidigare. Men det är sällan som det blir en sådan fundamental misshandel som LO och Arbetet genomfört, de borde krypa till korset och erkänna sin fadäs.)

 

Vi med psykiska funktionsnedsättningar kan precis som alla andra faktiskt läsa genom anställningsavtal, oftast börjar vi inte ens med provanställningar utan har arbetsträning så jag skulle vilja påstå att innan ett anställningsavtal skrivs under så är vi nog den grupp som känner till vår arbetsgivare bäst. Förövrigt så kan vi också vända oss till våra fackförbund om vi får problem på arbetsplatsen.
Fast efter Arbetet och LO:s utspel vet jag inte om jag som hypotetisk LO-medlem skulle våga det på grund av rädsla för att utsättas för fler kränkningar och fördomar, jag känner absolut inte att de har kunskap för att tillhandahålla ett gott bemötande efter denna artikelserie, än mindre tror jag att de skulle kunna hantera mitt ärende.

Jag kan säga en sak, jag är otroligt glad att jag är med i ett fackförbund som inte ligger under LO. För ja, jag är faktiskt med i facket och jag har en bakgrund som studentaktiv i Saco. Så nej, jag har inget intresse av att kritisera fackförbund eller fackliga centralorganisationer. Bara de som är uttalat funkofobiska, men det skulle jag göra med vilken organisation som helst…

LO vill utestänga funktionshindrade från arbetsmarknaden

Thorwaldsson

Är Petter Thorwaldsson oroad över att 70 procent av personer med psykiska funktionsnedsättningar står utanför arbetsmarknaden?

Det visade sig att det var LO:s tidning Arbetet som i bland annat denna artikel ligger bakom hetsjakten mot exempelvis personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som är i behov av lönesubventioner för att ens ha en chans på arbetsmarknaden.

 

Artikeln har en direkt vidrig människosyn där syftet är tydligt, bara en formulering som:

“Bidragen ska hjälpa dem längst bak att tränga sig före.”
Underförstått att utsatta grupper stjäl mer privilegierade och “vanliga” människors arbeten.

 

I artikeln säger Emma Nilsson projektledare på Riksförbundet Attentions projekt Vägar till jobb:

– Arbetslösheten bland medlemmarna ligger någonstans mellan 50 och 60 procent. Då behövs bidragen.
Detta är den enda brukarorganisation som får komma till tals, men det som Emma Nilsson säger är inget som tidningen Arbetet tar den minsta hänsyn till utan dundrar på med artikel efter artikel med den enda målsättningen att underminera trovärdigheten för denna arbetsmarknadsinsats. Det är svårt att inte gå miste om journalistens opartiskhet.

 

Om jag varit medlem i ett LO-förbund så hade jag plockat upp telefonen det första jag gjorde och ringt ett samtal och avslutat mitt medlemskap.

 

Om det verkligen fanns någon form av reella undanträngningseffekter så hade inte arbetslösheten varit 60 procent bland Attentions medlemmar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, den hade inte varit 50 procent i genomsnitt för samtliga personer med funktionsnedsättningar och inte 70 procent för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Den hade varit lägre än de 8 procent som den ligger på i snitt (och då inkluderar ovan nämnda grupper).

 

Enligt Arbetet betalar statliga medel lönen helt för många personer, men mig veterligen finns inga sådana ersättningar. Låt oss gå genom de subventioner som finns och som LO och Arbetet vill rensa upp, eller helst skrota om de fick välja om du ska göra en bedömning av de många artiklarna i Arbetet.

Lönebidrag och OSA (Offentligt Skyddad Anställning) är två väldigt gamla subventioner som har över 20 år på nacken, de har ett tak på 16.700:-, . Arbetsförmedlingen beslutar om en procentsats, exempelvis att denna person saknar arbetsförmåga så det berättigar till 80 procent bidrag, om personen har högre funktionsförmåga blir bidraget lägre. Bidraget betalas ut i fyra år men ska omprövas varje eller vartannat år, i särskilda fall kan Arbetsförmedlingen förlänga det.

Utöver dessa finns två ersättningar som heter Utvecklingsanställning och Trygghetsanställning som den borgerliga regeringen införde och som har samma tak som Lönebidrag och procentsatsen sätts enligt samma bedömning. Den första vänder sig till personer som inte varit etablerade på arbetsmarknaden som behöver pröva sin arbetsförmåga och ges under ett år och den andra till dem som under överskådlig tid beräknas vara i behov av Lönebidrag då det sistnämnda ska omprövas med jämna mellanrum, vilket inte behövs vid Trygghetsanställning.

Särskilt anställningsstöd infördes av den förra Socialdemokratiska regeringen  och innebär att arbetsgivaren kan få 85 procent av lönen men max 890:- per dag. Denna lönesubvention är den enda som inte berättigar till A-kassa. Ersättningen betalas under ett år men kan förlängas till två år.

Sedan finns Nystartsjobb som infördes av den borgerliga regeringen och som betalar arbetsgivarens anställdes sociala kostnader (arbetsgivaravgifter) gånger två, subventionen blir därför 64 procent av lönen, det finns inget tak i dagsläget. (LO stödjer dock Socialdemokraternas förslag att sänka taket till en bruttolön motsvarande 22.000:-. LO som i en av artiklarna dundrar på om lönedumpning vill alltså själva dumpa lönerna för dem som har varit långtidsarbetslösa eller sjukskrivna.) I jämförelse är genomsnittslönerna omräknat till heltid i Sverige ungefär 30.000:-.
Förra regeringen införde också Instegsjobb som vänder sig till nyanlända invandrare, ersättningen till arbetsgivaren för den anställde är 80 procent av lönen eller max 800:- per dag under tiden uppehållstillståndet varar eller max ett år.

 

Det görs en stor sak av att staten skulle betala hela lönekostnaderna för vissa, men det är bara att studera hur mycket som betalas ut från Arbetsförmedlingen, enligt Arbetet är det 20 miljarder fördelat på 200.000. Detta ger 100.000:- per person i snitt. Fördelat på 12 månader och dra bort arbetsgivaravgiften så hamnar subventionen på bruttolön på 5333:-. Det är kaffekassan på större företag, vad är det som LO och Arbetet ens bråkar om?
Borde de inte vara mer oroliga över hur många personer med olika funktionsnedsättningar som inte arbetar istället?
Är inte detta en betydligt viktigare fråga?

 

LO och Arbetet har lyckats med att helt komma i otakt med hela funktionshinderrörelsen och de talar över huvudet på dem de berör istället för med dem, eller ännu viktigare låter dem komma till tals. En av frågorna som Handikappförbunden lyft som finns att läsa i detta remissvar är just att Lönebidraget ska höjas till 19.900:- enligt FunkA-utredningens förslag och Ingrid Burman som är ordförande har tidigare riktat stark kritik mot förra regeringen att så inte skett och haft förhoppningar om att en ny regering skulle vara mer lyhörda.

Samma åsikt har också Li Jansson, Arbetsmarknadsekonom på Almega som också varit kritisk mot att den borgerliga regeringen ignorerat FunkA-utredningen och i sin krönika i Dagens omsorg uppmanat nuvarande regeringen att inte drabbas av samma handlingsförlamning.
Det verkar dock inte bara som de kommer bli handlingsförlamade, det ser snarare ut som om det kommer att bli ännu värre.

 

Artiklarna i tidningen Arbetet ger eko till rasistiska grupper som på 1990-talet skrek om att invandrare kom hit och tog “våra jobb”. Fast vi idag vet att de flesta med annan etnisk bakgrund än svensk har det tufft på arbetsmarknaden och har dubbelt så svårt jämfört med etniskt svenska att få arbete. Ännu tuffare har personer med neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar.

Och sämre ska de tydligen få det med LO och Socialdemokraternas förslag och resonemang.

 

Det är inte bara en spark mot de som redan ligger, det är en avrättning i stil med en “fatality” i Mortal Kombat från Sveriges störta fackförbund.

Nej, SD har inte alls röstat som regeringen i 9 fall av 10, lögn, förbannad lögn och statistik…

Förmodligen har du redan hört den felaktiga uppgiften om att SD röstar med regeringen i 90 procent av alla riksdagsbeslut till leda, det verkar inte hjälpa att påpeka hur felaktiga uppgifterna är för det går liksom inte in…

I verkligheten är det snarare 54 procent, Socialdemokraterna har röstat med regeringen i 49 procent av alla frågor. Miljöpartiet i 48 % och Vänsterpartiet i 30 % av fallen.

Så hur kom då den här siffran fram, jo Socialdemokraterna gjorde en beställning från Riksdagens utredningstjänst, RUT, och för att få fram de siffror som de ville ha bad de specifikt om siffror där SD haft en så kallad “vågmästarroll”, eller egentligen alla de gånger som SD röstat ned deras motioner i enlighet med att bedriva egen oppositionspolitik.

Alltså visar siffran främst alla de omröstningar där Socialdemokraterna förlorat gentemot regeringen, vilket inte är så konstigt eftersom i övriga frågor där regeringen har förlorat, har ju Sverigedemokraterna röstat precis som Socialdemokraterna men där dessa båda partier inte röstat som Miljöpartiet (48 procent av alla omröstningar) och därmed inte haft en s.k. vågmästarroll enligt dem själva. Precis som att alla omröstningar där Socialdemokraterna (49 procent av alla omröstningar) röstat som regeringen har räknats bort…
Att siffran inte hamnar på ännu närmare 100 procent förklaras genom att SD valt att inte röstat i vissa omröstningar…
Det ligger kanske till hands att tänka på ordspråket som du frågar får du svar. Hur Socialdemokraterna sedan använt sig av svaret och sprider siffran är däremot direkt lögnaktigt.
Räknas alla frågor i riksdagen så blir siffrorna helt annorlunda och som redovisats ovan, det vill säga att Sverigedemokraterna har röstat 54 procent med regeringen respektive Socialdemokraterna 49 procent, också siffror från RUT fast beställda av SD. De var dock inte lika slipade som Socialdemokraternas PR-maskineri och vinklade inte frågan utan begärde alla omröstningar.

Nu försöker Socialdemokraterna förklara sin smutskastning genom att när de har förlorat omröstningar så har det handlat om “ideologiska frågor”, fast någon sådan värdering har inte gjorts av RUT. Det är synd att sidan Inte rasist men… som ska bedriva en politisk obunden granskning av Sverigedemokraterna sprider denna lögn i bland annat detta inlägg. I frågor som rör integration har aldrig SD röstat för regeringens förslag, däremot har Sverigedemokraterna samt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstat likadant i integrationsfrågor, varför regeringen kom fram till en uppgörelse med Miljöpartiet.

En precis lika missvisande frågeställning skulle kunna vara:
I hur många procent har Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fått stöd av Sverigedemokraterna att rösta mot regeringens förslag gällande integrationsfrågor?
Såvida inte Sverigedemokraterna somnat och inte röstat skulle ju en sådan frågeställning leda till att svaret blev 100 procent.

För att komma fram till det svaret behövs knappast Riksdagens utredningsinstitut, men Socialdemokraterna har redan kritiserats för att använda RUT i opinionsbildande syfte för egen vinnings skull. Det är lite ironiskt att de går till val på att begränsa RUT-avdraget, men tycker det är helt okej att missbruka skattefinansierade RUT-utredningar…

Vill du rösta för att ha kvar fri rörlighet, fler handelsavtal och minskade tullavgifter, ökad arbetskraftsinvandring och möjlighet att söka asyl på svenska ambassader så ska du rösta på… Eller vänta, jag säger istället vad ni inte ska rösta på:
Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna… Vänta, nu glömde jag… Och Sverigedemokraterna.

Lika mellan C och M i EP-valet

epvalet2014SVT har också gjort en valkompass, och nu blev det lika mellan Centerpartiet och Moderaterna. Vad fick du för resultat?

Tydligen är jag moderat…

politicalcompass.pngJag vet inte om jag skulle dra allt för höga växlar på resultatet. Inga av frågorna tyckte jag var bland de viktigaste för mig, det fanns inga frågor som rörde sjukvård, bostadspolitik eller infrastruktur. Bara att jag fick placera TV-licensen som den tredje viktigaste frågan bland alternativen i brist på annat tycker jag sa en hel del. Sedan var det ganska kul förvisso att det i resultatet endast skiljer åtta procent mellan Socialdemokraterna och Moderaterna på mitt test. Samtliga svenska partier som fått procent ovan i mitt test skulle faktiskt kunna rymmas inom tyska Socialdemokraterna rent åsiktsmässigt. Men nä, jag kommer fortsätta definiera mig som centerpartist…

Gör testet själv och publicera gärna ditt resultat nedan:
Valkompassen

Socialdemokraterna kommer inte ge dig en ny iPad

tysta-stefanSocialdemokraterna kommer förmodligen inte ge dig en ny iPad, exakt vad de vill är höjt i dunkel.

Självklart ska elever få välja sin gymnasieutbildning

ug20131023En del har varit upprörda efter Uppdrag Gransknings program om elevers rätt att välja skola märker jag. Och efter att sett det exempel programmet främst lyfter fram kan jag förstå detta, men myntet har naturligtvis en sida till…
Jag är, som bekant, från Uddevalla som har väldigt många gymnasieelever och vet att det fanns väldigt många som ville gå i gymnasiet där och som kom från diverse mindre kommuner. Bägge dessa skolor, idag ihopslagna till en, rymmer över 4000 elever och är kommunal, men det innebar fortfarande att hemkommunen fick betala för elevens plats.

Dessa småkommuner gjorde allt för hålla kvar sina ungdomar i sina hemkommuner. Du fick bara söka till en annan gymnasieskola i en annan kommun om programmet inte fanns i den egna hemkommunen.

Märkte kommunen att ett program blev populärt, ja då startade kommunen samma program. Ofta med undermålig kvalitet, men med förespeglingen om att det handlade om att “hjälpa” de unga kommuninvånarna. Att de inte ville något annat än att flytta därifrån kunde de ju blunda för när det gällde att behålla pengarna för eleven inom den egna kommunen…

Elevens gymnasieval kom alltså att handla om vad som inte fanns att välja på i den egna kommunen. Det ledde också till att Uddevalla kommun startade diverse roliga varianter på program med vissa inslag från andra program, exempelvis Natur med medieinriktning. Dock var det inte alltid detta godkändes och exempelvis Melleruds kommun kunde hävda att de erbjöd en likvärdig utbildning.

Vid avslag blev lösningen istället att en av föräldrarna skrev sig i Uddevalla i den lägenhet där eleven sedan bodde, en kreativ med inte helt laglig lösning på ett problem som idag inte längre existerar sedan lagen ändrades 1 januari 2008 efter följande riksdagsbeslut och det var först då som elever fick rätt att välja gymnasieskola utanför sin hemkommun, inte för 20 år sedan och inte beslutat av Carl Bildt som lämnat inrikespolitiken till förmån för posten som utrikesminister…
(Jag börjar förvisso bli skeptisk till Uppdrag Gransknings research, de klarade ju inte ens av att hitta Byggnads logotype som du hittar om du googlar på, ja gissa vad, jo; “byggnads logotype”, då dyker denna sida upp, även om det finns en viss form av lyteskomik i det misstag de begick när de lade in en bild på Byggnads logotype med SS-symbolen…)
Och varför hade de plockat in denna del från en norsk dokumentär? För att skydda sig själva för att de visste att de presenterade ett rent faktafel?

Tänk om det fungerade likadant vid högre utbildning. Du måste gå den kurs eller det program på den högskola/universitet som ligger i din hemkommun eller som din hemkommun har avtal med. Passar det inte kan du få ansöka om dispens som du kanske får beviljat från kommunen.

Visst låter det absurt? Varför skulle då personer som är tre, fyra år yngre behandlas eller resonera annorlunda?

Uppdrag granskning visade upp främst ett misslyckat exempel och rörde ihop debatten med friskolor, segregation och en totalhavererad bostadspolitik i Sveriges större städer, för det vi såg var främst ett storstadsproblem eller närliggande kommuner, som i detta fall Södertälje. Även om många i Sverige bor i dessa större städer, så finns det 290 kommuner och det finns många elever i dessa kommuner som vill kunna få möjligheten att gå ett program på en gymnasieutbildning av högre kvalitet på en större skola, oavsett om den är kommunal eller privat.

Ja, Uppdrag Granskning belyste ett viktigt problem, men problemet är inte det fria skolvalet. Det enda glädjande var att både Ibrahim Baylan och Jan Björklund stod upp för elevens rätt att själv få välja sin utbildning. Något annat vore naturligtvis helt galet…

Eller så saknar de bara någonstans att bo?

image

Eller så saknar de bara någonstans att bo och då tror jag inte att 70-talisterna är den grupp som har de svårast på bostadsmarknaden.
Det verkar inte heller vara någon som är intresserad av att lösa problemet.

Det går att säga mycket om miljonprogrammet från 60- och 70-talet, men på den tiden lyckades politikerna att bygga bostäder.

Det är mer än vad du kan säga om dagens beslutsfattare.

Veronica Palm blir partiledare?

Läser i Göteborgs-Posten att Veronica Palm listas som en av de troliga efterträdarna till Mona Sahlin som partiledare, det skulle kunna vara ett bra val. Till hennes fördelar lyfter GP fram hennes mediala begåvning och att hon betraktas som en skicklig politiker.
Till nackdelarna menar Kenny Genborg som skrivit artikeln att hon är en Stockholmsorienterad politiker som saknar förankring ute i landet och som inte har prövats i den politiska hetluften.
Det sistnämnda vet jag inte om jag håller med om, jag har sett henne debattera socialförsäkringsfrågorna mot Gunnar Axén vid ett flertal tillfällen och det är något som hon klarat med bravur. Jag träffade Palm tidigare i år, då var det troligt att hon skulle kunna bli nästa socialförsäkringsminister, men nu verkar det som om hon kan bli ny partiledare för Socialdemokraterna.
Palm framstår som ett perfekt val om Socialdemokraterna vill förändras, men det finns nog ganska många inom partiet som är ganska nöjda med hur det är idag och snarare tycker det är väljarna det är fel på.
Ordspråket om folket tycker fel – byt ut folket, känns inte så avlägset…

Nästa socialförsäkringsminister?

Veronica Palm möter mig i dörren till sitt kontor inne på riksdagen, kontoret är ljust och rymmer förutom ett skrivbord också en mindre soffgrupp. Veronica Palm är vice ordförande i socialförsäkringsutskottet och brukar pekas ut som den mest troliga kandidaten som socialförsäkringsminister vid ett regeringsskifte.

Veronica Palm skulle då efterträda den djupt kritiserade Christina Husmark Pehrsson, som fått bära hundhuvud för regeringens misslyckade sjukförsäkringsreform.
– Något som speglar Christina Husmark Pehrssons människosyn är när hon säger att de som står utan ersättning alltid kan söka socialbidrag, alla kan naturligtvis säga så, utom hon, som är Socialförsäkringsminister och har som uppgift att förhindra att människor måste söka ekonomiskt bistånd, säger Veronica Palm om sin politiska motståndare.
När jag möter Veronica i början av april har de första som utförsäkrats från sjukförsäkringen genomgått arbetsförmedlingens tre månader långa introduktionsprogram, det finns inga klara siffror men försäkringskassan bedömer att 40 procent troligtvis är för sjuka för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är också fortfarande oklart om vad som händer med de som blivit utförsäkrade och saknar sjukgrundad inkomst. Med nuvarande regler så kan de inte få någon sjukpenning, eftersom de inte har haft någon inkomst att basera den på och då blir de nollade hos Försäkringskassan.
Det gäller också för dem som tidigare haft aktivitetsersättning, men som har fyllt 30 år och nu får tidsbegränsad sjukersättning istället. För denna grupp vill Socialdemokraterna se att ett undantag görs och att de även i fortsättningen får en ersättning som de kan leva på.
– Även aktivitetsersättningen är en fattigfälla, det kanske verkar vara mycket pengar när personen är 19 år jämfört med vad deras kamrater får, men när personen blir 25 eller 30 så hamnar personen långt efter, för att inte tala om hur låg ålderspensionen blir, säger Veronica Palm.
Ett problem som naturligtvis hade varit lätt avhjälpt genom att höja golvet i socialförsäkringssystemet, men något sådant förslag finns inte, utan istället talas det bara i den röd-gröna överenskommelsen om att taket måste höjas.
– Det behövs för att skapa legitimitet för en offentlig socialförsäkring, att också civilingenjörer i villaområden får ut 80 procent av sin lön för annars så kommer de att teckna privata försäkringar och vill inte vara med och finansiera en offentlig, och det skulle vara värre för mer utsatta grupper.

Socialdemokraterna vill inte återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen eftersom den enligt Veronica Palm också hade brister.
– Vad vi såg var att människor blev passiviserade och inget gjordes för att hjälpa människor tillbaks, utan ersättningen omprövades bara med jämna mellanrum.
Istället för tidsbegränsad sjukersättning vill de röd-gröna införa nya ersättningar som de kallar för rehabiliteringsersättning eller partiell långvarig ersättning.
Rehabiliteringsersättning menas inte den ersättning som betalas ut idag, utan är egentligen detsamma som sjukpenning, men utgår medan en person arbetstränar och inte bedöms vara fullt arbetsför.
Partiell långvarig ersättning är till för de som bedöms ha nedsatt arbetsförmåga men ändå klarar av att arbeta, ersättningen kan inte betalas ut fullt, utan tanken är att den ska ersätta inkomstbortfall för de timmar som personen inte kan arbeta.
Förslaget påminner till viss del om de danska flexjobben och Veronica Palm medger att det danska systemet har funnits med i tankarna.
På frågan om dessa nya ersättningar också berättigar till bostadstillägg svarar Veronica Palm att det har hon inte tänkt på men att hon ska ta med sig frågan.
– Det är viktigt att komma ihåg att detta är inget färdigt lagförslag utan en gemensam överenskommelse mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, många av de förslag som vi presenterat måste utredas betydligt mer genomgående, säger Veronica Palm.
När förslaget presenterades fick det mycket kritik för att det verkade som att det skulle vara omöjligt för personer under 58 år att få tillsvidare sjukersättning, ett missförstånd menar Veronica Palm som inte alls var beredd på den kritik som förslaget fick.
– Vad vi egentligen menade var att underlätta för personer som är över 58 år att få tillsvidare sjukersättning, vi vill fortfarande ha kvar sjukersättningen som den är utformad idag, även om de nya reglerna innebär att det har blivit svårare att få ersättningen beviljad.

För många föreningar är det problematiskt att på grund av ett praxis hos arbetsförmedlingen om att inte beviljar lönebidrag till personer som också har förtroendeuppdrag inom föreningen, även om det inte finns något formellt hinder från lagstiftarnas sida.
Veronica Palm har hört talats om problemet tidigare, men hoppas på att plusjobben som gör repris, en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som sjösattes av den förra socialdemokratiska regeringen, eventuellt skulle kunna lösa detta problem.
– Det skulle denna gång inte bara omfatta offentlig sektor utan också föreningar och det kommer inte vara ett hinder om personen också är aktiv i föreningen.
Jag frågar Veronica Palm om hon vet vad som hände med de från Christina Husmark Pehrssons tidigare påtalade Resursjobb, en åtgärd som skulle vända sig mot långtidssjukskrivna men som aldrig infördes.
– Det har jag ingen aning om, jag hade nästan glömt att begreppet ens fanns, säger Veronica Palm.

Saker som jag har köpt:

Saker jag skulle vilja ha: