Google Translate


Om mig:

Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är idag aktiv inom RFHL i Göteborg och Centerpartiet i Göteborg. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri, jag har tidigare varit intressepolitisk talesperson och ombudsman för Attention i Göteborg och aktiv inom NSPH och arbetat med vårdpolitiska frågor.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.

Arkiv

psykologi

Tänkvärda filmer – hur psykiatriska funktionsvariationer skildras på vita duken

tänkvärda-filmer

Under sju tillfällen kommer Henrik D. Ragnevi från organisationen Attention i Göteborg guida oss genom en oddyssé av filmer med ett perspektiv på psykiatriska funktionsvariationer i olika verk genom historien. Vi kommer få se skildringar av, samt exempel på både vanliga och mindre förekommande psykiatriska diagnoser i vår tid och inbjuds till en diskussion och reflektion av både filmer och uttryck under ledning av Henrik som har stor erfarenhet av både psykisk ohälsa och psykisk hälsa genom sitt arbete på Attention och (H)järnkoll.

 

Första datumet är onsdagen 9 september 18:00-21:00 och sju veckor framöver. Anmälan görs till attention[a]vgl.se.

 

Till följd av visningsregler krävs medlemskap i Attention Göteborg.

LO vill utestänga funktionshindrade från arbetsmarknaden

Thorwaldsson

Är Petter Thorwaldsson oroad över att 70 procent av personer med psykiska funktionsnedsättningar står utanför arbetsmarknaden?

Det visade sig att det var LO:s tidning Arbetet som i bland annat denna artikel ligger bakom hetsjakten mot exempelvis personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som är i behov av lönesubventioner för att ens ha en chans på arbetsmarknaden.

 

Artikeln har en direkt vidrig människosyn där syftet är tydligt, bara en formulering som:

”Bidragen ska hjälpa dem längst bak att tränga sig före.”
Underförstått att utsatta grupper stjäl mer privilegierade och ”vanliga” människors arbeten.

 

I artikeln säger Emma Nilsson projektledare på Riksförbundet Attentions projekt Vägar till jobb:

– Arbetslösheten bland medlemmarna ligger någonstans mellan 50 och 60 procent. Då behövs bidragen.
Detta är den enda brukarorganisation som får komma till tals, men det som Emma Nilsson säger är inget som tidningen Arbetet tar den minsta hänsyn till utan dundrar på med artikel efter artikel med den enda målsättningen att underminera trovärdigheten för denna arbetsmarknadsinsats. Det är svårt att inte gå miste om journalistens bristande opartiskhet.

 

Om jag varit medlem i ett LO-förbund så hade jag plockat upp telefonen det första jag gjorde och ringt ett samtal och avslutat mitt medlemskap.

 

Om det verkligen fanns någon form av reella undanträngningseffekter så hade inte arbetslösheten varit 60 procent bland Attentions medlemmar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, den hade inte varit 50 procent i genomsnitt för samtliga personer med funktionsnedsättningar och inte 70 procent för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Den hade varit lägre än de 8 procent som den ligger på i snitt (och då inkluderar ovan nämnda grupper).

 

Enligt Arbetet betalar statliga medel lönen helt för många personer, men mig veterligen finns inga sådana ersättningar. Låt oss gå genom de subventioner som finns och som LO och Arbetet vill rensa upp, eller helst skrota om de fick välja om du ska göra en bedömning av de många artiklarna i Arbetet.

Lönebidrag och OSA (Offentligt Skyddad Anställning) är två väldigt gamla subventioner som har över 20 år på nacken, de har ett tak på 16.700:-, . Arbetsförmedlingen beslutar om en procentsats, exempelvis att denna person saknar arbetsförmåga så det berättigar till 80 procent bidrag, om personen har högre funktionsförmåga blir bidraget lägre. Bidraget betalas ut i fyra år men ska omprövas varje eller vartannat år, i särskilda fall kan Arbetsförmedlingen förlänga det.

Utöver dessa finns två ersättningar som heter Utvecklingsanställning och Trygghetsanställning som den borgerliga regeringen införde och som har samma tak som Lönebidrag och procentsatsen sätts enligt samma bedömning. Den första vänder sig till personer som inte varit etablerade på arbetsmarknaden som behöver pröva sin arbetsförmåga och ges under ett år och den andra till dem som under överskådlig tid beräknas vara i behov av Lönebidrag då det sistnämnda ska omprövas med jämna mellanrum, vilket inte behövs vid Trygghetsanställning.

Särskilt anställningsstöd infördes av den förra Socialdemokratiska regeringen  och innebär att arbetsgivaren kan få 85 procent av lönen men max 890:- per dag. Denna lönesubvention är den enda som inte berättigar till A-kassa. Ersättningen betalas under ett år men kan förlängas till två år.

Sedan finns Nystartsjobb som infördes av den borgerliga regeringen och som betalar arbetsgivarens anställdes sociala kostnader (arbetsgivaravgifter) gånger två, subventionen blir därför 64 procent av lönen, det finns inget tak i dagsläget. (LO stödjer dock Socialdemokraternas förslag att sänka taket till en bruttolön motsvarande 22.000:-. LO som i en av artiklarna dundrar på om lönedumpning vill alltså själva dumpa lönerna för dem som har varit långtidsarbetslösa eller sjukskrivna.) I jämförelse är genomsnittslönerna omräknat till heltid i Sverige ungefär 30.000:-.
Förra regeringen införde också Instegsjobb som vänder sig till nyanlända invandrare, ersättningen till arbetsgivaren för den anställde är 80 procent av lönen eller max 800:- per dag under tiden uppehållstillståndet varar eller max ett år.

 

Det görs en stor sak av att staten skulle betala hela lönekostnaderna för vissa, men det är bara att studera hur mycket som betalas ut från Arbetsförmedlingen, enligt Arbetet är det 20 miljarder fördelat på 200.000. Detta ger 100.000:- per person i snitt. Fördelat på 12 månader och dra bort arbetsgivaravgiften så hamnar subventionen på bruttolön på 5333:-. Det är kaffekassan på större företag, vad är det som LO och Arbetet ens bråkar om?
Borde de inte vara mer oroliga över hur många personer med olika funktionsnedsättningar som inte arbetar istället?
Är inte detta en betydligt viktigare fråga?

 

LO och Arbetet har lyckats med att helt komma i otakt med hela funktionshinderrörelsen och de talar över huvudet på dem de berör istället för med dem, eller ännu viktigare låter dem komma till tals. En av frågorna som Handikappförbunden lyft som finns att läsa i detta remissvar är just att Lönebidraget ska höjas till 19.900:- enligt FunkA-utredningens förslag och Ingrid Burman som är ordförande har tidigare riktat stark kritik mot förra regeringen att så inte skett och haft förhoppningar om att en ny regering skulle vara mer lyhörda.

Samma åsikt har också Li Jansson, Arbetsmarknadsekonom på Almega som också varit kritisk mot att den borgerliga regeringen ignorerat FunkA-utredningen och i sin krönika i Dagens omsorg uppmanat nuvarande regeringen att inte drabbas av samma handlingsförlamning.
Det verkar dock inte bara som de kommer bli handlingsförlamade, det ser snarare ut som om det kommer att bli ännu värre.

 

Artiklarna i tidningen Arbetet ger eko till rasistiska grupper som på 1990-talet skrek om att invandrare kom hit och tog ”våra jobb”. Fast vi idag vet att de flesta med annan etnisk bakgrund än svensk har det tufft på arbetsmarknaden och har dubbelt så svårt jämfört med etniskt svenska att få arbete. Ännu tuffare har personer med neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar.

Och sämre ska de tydligen få det med LO och Socialdemokraternas förslag och resonemang.

 

Det är inte bara en spark mot de som redan ligger, det är en avrättning i stil med en ”fatality” i Mortal Kombat från Sveriges störta fackförbund.

Multipel Personlighetsklyvning finns inte…

riflesso allo specchioEftersom debattklimatet i Sverige är öken diskuteras det aldrig om multipel personlighetsklyvning finns på riktigt. Jag tror inte på den diagnosen. Den har fått namnet Dissociativ identitetsstörning så det ska låta lite mer seriöst men det är bara en bluff. Jag baserar min uppfattning på att jag aldrig träffat någon som har den diagnosen och min fullkomligt ovetenskapliga tes utifrån att frontalloben i hjärnan inte kan fungera på sådant sätt att du skulle vara två eller ännu fler personligheter på samma gång, detta utan att jag aldrig ens sett en MR-scanning göras i verkligheten och än mindre obducerat en hjärna.

Utan istället är det min övertygelse om att diagnosen bara är skapad utifrån en kulturell kontext med inspiration från Tysklands doppelganger motif som blev väldigt stort inom tysk stumfilm på 20-talet och sedan spreds inom Hollywood inom skräckfilmer på 30, 40 och 50-talet. Det enda syftet med att diagnosen multipel personlighetsklyvning finns kvar är främst för att öka fördomarna mot människor med Schizofreni eller Psykosproblematik, som är riktiga psykiatriska tillstånd och inte någon hitte-på-hollywoodskräckfilmsdiagnos. Och eftersom jag är Filmvetare specialiserad på tysk film, så vet jag att jag har rätt.

Dessutom står det på Wikipedia att det är en ifrågasatt diagnos och eftersom Wikipedia är världens största uppslagsverk på internet så behöver jag inte vara källkritisk alls. Och nu är dessutom diagnosen bortagen ur DSM-V så jag har ännu mera rätt. Rätt, rätt… För det läste jag faktiskt på internet så då måste det vara sant och jag behöver inte ens kolla upp det.

Skulle nu någon tycka annorlunda så beror det på att de har fel. Inbillar sig någon att de lider av tillståndet eller att anhöriga tror att deras närstående har det det så har de naturligtvis fortfarande fel. Har de dessutom påstått annorlunda i ett decennium är det ännu värre och de vill bara sänka debattaket och göra debatten i Sverige till en öken, precis så är det… Och Sanna Lundell skriver i sin kolumn i Aftonbladet att debattaket är för lågt och eftersom hon är dotter till Ulf Lundell så kan hon allt om allting och då är det sant.

Steg för steg hur jag renoverade pallen och lindrade min ångest…

pall_1Så här såg pallen ut innan jag renoverade den, en gammal pall som jag förmodar är från femtiotalet. Jag är absolut ingen person som kollar på program med Ernst eller Martin Timell. Utan det började egentligen med att jag mot slutet av sommaren hade väldiga problem med ångest och fick tipset av en bekant att pröva renovera en möbel. Det skulle fungera ungefär som grön rehab, något du gör under en längre period och som kräver ditt fokus.

pall_2Jag började med att ta bort det gamla tyget som satt ovanpå pallen, samt att jag tog bort alla spikar på undersidan. På en gammal lapp som limmats under gick det att uttyda att den var tillverkad i Nässjö.

pall_3Jag började med att slipa bort all färg, pallen hade varit målad en gång tidigare och hade egentligen en klädsel i läder som jag valde att ta bort.

pall_4Det är faktiskt svårt att känna någon ångest eller smärtor i bröstet medan du slipar något med sandpapper för du är så fokuserad på det. Att sitta i en lägenhet och slipa är kanske inte det optimala eftersom det blir ganska smutsigt fort.

pall_5För att täcka fick jag måla med vitt flera gånger, jag skulle nog ha valt vattenlöslig färg om jag vetat hur mycket jobb det var att göra rent penslarna med lacknafta. Men å andra sidan inbillar jag mig att linoljefärg täcker bättre. I brist på andra ställen valde jag att måla i badrummet.

pall_6Jag ville ha ett ben svart, samt en av stödpinnarna röd. Det var verkligen den mest trixiga parten för täcktejpen fungerade inte alls så bra som jag hoppats. Det slutade med att jag köpte väldigt små penslar som jag målade med. Det fanns ingen möjlighet att ta isär pallen och måla var del för sig, annars hade det varit att rekommendera… Detta var nog det moment som tog längst tid och väckte snarare frustration mer än lindrade någon ångest, men den hade faktiskt redan blivit bättre.

Så efter att ha gått nästan en månad med känslan av att ha en kniv inkörd i bröstet kände jag för den mesta delen av tiden inget alls.

pall_7Så här blev det färdiga resultatet. Stoppningen består av skumgummi och kommer från en pall från IKEA, Vitamin om jag inte minns fel. Eftersom jag valt ett tyg från Marimekko som innehöll vitt som delvis är transparant, sydde jag in stoppningen i vitt fleecetyg och häftade sedan fast tyget på undersidan av pallen. Det sista jag gjorde var att fästa små fästkuddar under benen för att undvika repor, på min redan slitna parkett förvisso…

Men visst blev resultatet annorlunda än hur det var från början?

 

Nu ska detta inte ses som en medicinsk rekommendation på hur du lindrar ångestproblematik, utan ta det mer som ett råd. Jag vet att ångest kan vara ett fruktansvärt hemskt tillstånd och att renovera en pall säkert verkar trivialt för många med denna problematik. Syftet är dock inte att bagatellisera, utan berätta vad jag prövade. Självklart hade jag kontakt med min psykiatriker under tiden, men det är inte alltid som medicinsk behandling hjälper.

Jag brukar säga att tabletter mot ångest eller depression kan vara jättebra om de får dig att orka ta tag i dina problem och om det är något som du kan förändra själv och du får energi till att göra det, men om det som får dig att må dåligt ligger utanför din kontroll finns det inga tabletter i världen som kan påverka eller förändra situationen. Kanske lindrar tabletterna, men oftast är det enda du kan göra i ett sådant läge att acceptera situationen som den är och lära dig leva med den medan du blickar framåt. Det kan ta tid, kanske flera år. Men det är bättre än att försöka förändra något som du inte kan påverka.

Jean Baudrillard

jean_baudrillard_13Jag har upptäckt en fransk filosof och sociolog som jag inte hatar (jag kräks på Foucault eller Bourdieu). Inte direkt för att jag direkt sitter och letar efter franska filosofer eller sociologer, men mina fördomar om att Frankrike är ett galet sociologiskt och psykoanalytiskt land som borde hålla sig till Cannes-festivalen och mode har jag svårt att släppa. Men det som väckte min fascination är postmodernisten Jean Baudrillard.

Bland annat hävdar han att arbete i dag inte längre är något som kapitalet köper av arbetarna, utan snarare en gåva från kapitalet till folket. En gåva som bara ges om folket röstar fram en regering som förstår att belöna kapitalet för gåvan… (Det var väl också det som Marcel Mauss hävdade, att gåvor alltid innebär en framtida återgällning?)

Jag tycker att Baudrillard träffar ganska rätt när det kommer till att beskriva hur vår samtid faktiskt ser ut och han gör det 30-40 år innan. Det brukar ju ofta heta att många människor bara röstar efter plånboken, vilket egentligen bara innebär att de röstar utifrån hur de ska betala sina bostadslån, studielån och kreditlån. Utifrån det kan vi ju diskutera om det egentligen existerar någon form av demokrati överhuvudtaget eller om vi bara ska lämna över makten till den svenska riksbanken direkt istället för att hyckla om det…

Depression och ångest bör behandlas med KBT

Idag kom följande pressmeddelande från Socialstyrelsen:

Vid depression och ångest bör hälso- och sjukvården i många fall ge psykologisk behandling och framförallt kognitiv beteendeterapi (KBT). Det framgår av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom.
KBT ger lika bra resultat som läkemedel både när det gäller individens symtom och möjligheterna att fungera på samma sätt som innan personen blev sjuk. Till skillnad mot läkemedelsbehandling ger KBT-behandling inte heller några biverkningar.
Även om det ser olika ut i landet finns idag inte tillräckligt med KBT-utbildad personal inom primärvården och psykiatrin. För att kunna följa riktlinjerna behövs det därför en stor och långsiktig satsning inom regioner och landsting för att patienterna ska kunna erbjudas de behandlingar som Socialstyrelsen rekommenderar.
– Nu måste varje landsting och region analysera nuläget för att ta ställning till i vilken takt det är möjligt att genomföra det vi rekommenderar om KBT-behandling, säger Lena Weilandt som är enhetschef för Enheten för Nationella riktlinjer på Socialstyrelsen.

Effektivt omhändertagande god grund för fortsatt behandling
Att utveckla ett effektivt omhändertagande hos dem som har den direkta kontakten med patienter som söker vård för depression eller ångest är en annan viktig del för att kunna förbättra vården och behandlingen för de här patienterna. Även här har man kommit olika långt i landet.
Ett effektivt omhändertagande innebär bland annat att hälso- och sjukvården snabbt gör en första bedömning, aktivt följer upp aktuella symtom hos barn och ungdomar samt har en god kontinuitet i patientens vårdkontakter under hela vårdtiden.
– En primärvård med god tillgänglighet är grunden för att både den första bedömningen och behandlingen av en person med misstänkt depression eller ångest ska bli effektiv, säger Gunilla Nyrén, Socialstyrelsen, som lett projektet med att ta fram riktlinjerna.

Uppföljning av psykiatrisk vård och behandling
Uppföljning av den psykiatriska vårdens kvalitet och processer är eftersatt idag och Socialstyrelsen föreslår därför flera olika typer av indikatorer för att mäta kvaliteten.. Bland annat måste behandling och läkemedelsförskrivning kunna följas för att vårdens kvalitet ska bli bättre.

Preliminär version av riktlinjerna
Den version av riktlinjerna som Socialstyrelsen publicerar idag är preliminär. Nu har de sex sjukvårdsregionerna möjlighet att utifrån sina förhållanden analysera vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser riktlinjerna får för dem.
Därefter arbetar Socialstyrelsen vidare med riktlinjerna utifrån regionernas analyser och kommentarer för att i oktober 2009 publicera den slutliga versionen.
Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom – beslutsstöd för prioriteringar samt kunskapsunderlaget finns i sin helhet på Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se.

Onödigt att uppröras av Martin Grann

Det som hänt i Finland är i proportion så mycket värre att det känns småaktigt att reagera över plumpa påståenden från en Psykolog.
Ett utspel från Martin Grann i P1 Morgon 8 november, Grann är professor i psykolog vid Stockholms universitet och hans uttalande har retat upp en del med neuropsykiatriska funktionshinder för att de spär på de fördomar som finns om oss.
Jag har lyssnat genom inslaget två gånger och har gjort en resumé av inslaget:
Det är först 04.20 som Martin Grann medverkar i programmet. Han pratar först om likheter med de tidigare fall av skottlossningar i skolor i USA.
När han pratar om gärningsmannen så beskriver han honom som ensam och grubblande. Grann hade inte väntat sig att se ett sådant fall utanför USA. Diskussion går över till att handla om Finlands vapenlagar och han ser tillgängligheten till vapen som en av orsakerna.
Diskussionen handlar också om internets påverkan och att gärningsmannen själv lagt ut filmer innan. Tagit del av material som funnits om Virginia Tech och Columbine på internet. Det är viktigt för gärningsmannen att han blir sedd.
Profilen en ung man, enslig, som grubblar över livet stämmer in på tusentals svenska pojkar och det är en fas i tonåren. Det är därför svårt att förutsäga vad som gör att sådant här händer och det pågår alltid en diskussion om ifall man hade kunnat förutsäga det här innan och stoppa det. Men eftersom gärningsmannens profil stämmer in på så många unga så är det svårt, menar Grann.
Samtalet pågår i två minuter innan han går in på sin tes om Aspergers syndrom där han ser vissa likheter med gärningsmannen.
– När man hör det om nischade specialintressen, att man är ensling, har goda betyg och högt begåvad men har svårt med sociala kontakter så påminner det lite om det neuropsykiatriska funktionshindret Asperger syndrom.
Men han påpekar faktiskt att han inte vet om det är så i det här fallet eller i tidigare fall och tycker det är viktigt att påpeka att de flesta med Asperger inte börjar intressera sig för Hitler, vapen eller massmord.
Han påpekar att i de flesta fall så är monomana specialintressen ofarliga, men det finns en del få fall där personer intresserat sig för fel saker och det har gått över styr och det är vad han tycker sig se i dessa fall.
Av de fyra minuter som han är med pågår diskussionen om Asperger i ungefär en minut, Aspergers syndrom är dock den enda ”konkreta” orsak som han nämner, några psykologiska tillstånd som borde ligga närmare hans eget fält som t.ex. schizofreni eller en psykos tas inte upp, vilket mycket väl hade kunnat vara tänkbart.
Själv saknar jag att han inte tar upp om hur viktigt bemötandet från andra personer är i förebyggande syfte och att det är en minst lika viktig fråga, men det beror på att jag tror att man blir som man blir bemött. Om en person förtrycks, hamnar utanför och mobbas hela livet så växer den personen inte upp och blir en problemfri helyllekille. De ”demoner” som detta orsakar kan ta olika uttryck – och detta är ett av dem.
Men jag tycker nog att om man ser till vad som har hänt i Finland och vilken tragedi det är för alla inblandade så är detta uttalande från Martin Grann möjligen plumpt, men det är en bagatell i sammanhanget till vad som faktiskt har hänt och det är långt från lika illa som programmet Ondska på TV3.

Saker som jag har köpt:

Saker jag skulle vilja ha: