Google Translate


Om mig:

Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.

Arkiv

Kultur

Nu är Campbell’s soppa Bong

soppa-tomat--295g-bongJag har skrivit tidigare i ett blogginlägg om hur det klassiska varumärket Campbell’s soup ersatts med Bong i Sverige, först med en liten Campbells-logotyp ovanför. Men nu har de beslutat om att slopa den helt. Det kulturella kapital som Andy Warhol tillförde soppan som krydda är nu borta och lämnar oss alla med en tomatsoppa med ytterst fadd smak.

Soppan för dig som vill bli hög men inte bög?

campbells_soup_goes_bong

Andy Warhols avbildade original (vänster), Campbells nutida tappning (mitten) som den såg fram till att Bong tog över (höger).

I en tid då allt mer pengar spenderas på reklam och annonsplatserna blir allt dyrare, skulle någon kunna få för sig att en varumärkesstrateg skulle anse att Andy Warhols klassiska avbildning på Campbells soppburk som finns spridd i miljontals kopior världen över skulle kunna betraktas som den mest lukrativa form av reklam för en billig tomatsoppa vars främsta ingrediens är att den renommerat på konstnärens popularitet.

Så skulle någon kunna tro att en varumärkesstrateg skulle resonera, men inte den som arbetar på livsmedelsproducenten som tillverkar Campbell’s och Bong. Det första de gör när Bong ersätter det klassiska varumärket Campbell’s i norden är att slakta det och “bonga” in sin egen logga och placera den klassiska logotypen minimalt ovanför. Ihop med burkens nya stramare design där den klassiskt röda färgen blivit mer burgundy så ser två logotyper bara märkligt ut.

Campbells goes Bong, no I meant wrong…
Livsmedelsproducenten har förmodligen väldigt höga tankar om sitt eget varumärke Bong, för vad associerar du med Bong? Jag tänker köttsoppa och bamba, jag tänker inte Warhol. Jag tänker tråkigt.
bong_warhol_querelle
Så vad ligger bakom Bongs varumärkesmisstag?
Enligt oinformerade och lika osäkra källor ska en marknadsundersökning där företaget frågade sina anställda om hur de såg på Bong och dess målgrupp, de kom fram till att den bestod av ensamstående heterosexuella män som passerat bäst före-datumet för längesen men ännu inte  pensionsdatumet. Då går det ju inte att sälja vare sig bögig tomat- eller svampsoppa.
Och är inte den där röda sossefärgen väldigt kommunistisk?

Det finns inte något som talar mot att Bong inte skulle vara en homofobisk kommunistsopproducent och att i den nya formgivningen måste alla kopplingar till homosexkonst utsuddas och att det helt enkelt är en anpassning till Rysslands anti-gaylagar. Inte för att Bong ens säljer sina soppor i forna CCCP men det heteronormativa soppmärket vill inte sprida någon homosexuell soppa här i Norden eller uppmuntra till genomkommersialiserad kapitalistisk plasteripopkonst.

Dessutom tror sig soppmärket ha hittat en ny målgrupp bland unga cannabisförespråkare. Även om bongen främst kan ses i amerikanska collegefilmer när karaktärerna ska framstå som lite wild and crazy, kan ju varumärkesförändringen också ses som ett inlägg i narkotikadebatten.

Vi vet ju alla vad svampar kan ha för effekt, ja alla utom tjänstemän i Miljöpartiet då möjligen, så varför kan det inte bli ett lyft för deras svampsoppa på samma gång?

Dessutom har ju cannabis den fördelen att unga pojkar inte utvecklar några homosexuella tendenser som de riskerar att göra på exempelvis MDMA och håller därför händerna borta från varandra. Bong planerar dessutom att lansera en ny pay-off i samband med den nya designen.

Bong
Soppan för dig som vill bli hög men inte bög.

Lät det helt galet?
Ja, men det är ungefär lika galet som att Bong byter ut Campbells klassiska varumärke till sitt egna. Utan Campbells associationer till Andy Warhols banbrytande popkonst som kunde massproduceras genom screentryck likt denna massproducerade tomatsoppa, så är det faktiskt inte mer än bara tomatsoppa.

Och den är inte ens speciellt god, såvida du inte tillsätter en massa extra ingredienser som krossade tomater, chili, paprika och serverar med lite fetaost och färsk basilika och varmt bröd. Men postmodernism har alltid handlat om ytan, att de enda apelsiner du köper när du köper apelsinläsk är de som finns tryckta på etiketten. I flaskan finns bara vatten och E-nummer. Så när jag köpte Campbells soppa framför exempelvis Felix så var det för det för den extra ingrediens som Andy Warhol tillförde den. Nu med Bongs logotyp tryckt på burken är den borta och kvar är jag med en riktigt tråkig jäkla tomatsoppa…

DN blir bidragsberoende


Dagens Nyheter, tidigare oberoende liberal, blir nu en beroende liberal och söker ekonomiskt stöd från staten. DN har hamnat i ett utanförskap och finns idag inte ens hos 30 procent av hushållen, de berättar själva att de har lämnat in en bidragsansökan i följande artikel.
Nu hoppas DN få lika mycket pengar som bidragsberoende Svenska Dagbladet, som får 64,5 miljoner per år från staten.
Skattepengar som kunde användas för att hjälpa banktjänstemännen på Carnegie eller andra utsatta grupper som förlorat miljoner på lågkonjunkturen som Aktieägare, VD:ar och bostadsrättsinnehavare på Östermalm.
Chefredaktör på DN, Thorbjörn Larsson, menar dock att DN fortfarande är kritiska till presstödet och beskriver det som ett omodernt system som snedvrider konkurrensen och att stödet borde reformeras i grunden.
Detta visar man nu genom att man ansöker om bidraget för egen del och hänvisar till att man följer dagens regelverk, hoppas att denna subtila kritik når fram till Kulturdepartementet.
Risken är nu att DN fastnar i ett bidragsberoende och känner sig tvingade att stanna kvar i utanförskapet där de inte ens når en tredjedel av hushållen, för annars förlorar de bidraget. Att deras ledarsida förlorat all sin trovärdighet, om de hade någon, verkar inte ha någon betydelse för chefredaktören. Men han kanske är medveten om att ingen läser den…

ADHD-högerns frontperson Johan Stäel von Holstein lämnar kulturråd

Om det nu ens finns någon frontperson för ADHD-högern så vore det Johan Stäel von Holstein. Hans utmärkelse i kulturrådet var omstridd, hans mål har varit att bryta vänsterdominansen inom kultursfären och där äldre ska sparkas ut och tvingas att lämna plats åt yngre förmågor. Det sistnämnda torde han dock ha lyckats med, för när han av Lena Adelsohn Liljeroth fick en plats i kulturådet så dog förmodligen hälften av rödvinsvänstern på Södermalm i en hjärtattack.
Konstnären och styrelseledamoten Marianne Lindberg De Geer har en annan syn på saken:
– Johan Staël von Holstein har gjort mer för oppositionen än någon annan i Kulturrådets styrelse. Efter hans rabiata gläfsande i media i ett ämne han inte har en susing om, lovar folk i branschen varandra dyrt och heligt att aldrig mer rösta bort sossarna, säger hon till DN i en artikel.
Johan Stäel von Holstein slår ifrån sig kritiken och hävdar att han avhopp inte har något med den kritik som han fått. Orsaken är istället tidsbrist och som vd behöver han lägga mer krut på sitt växthusföretag Iqube, meddelade han vid en pressträff under onsdagen.
I förra numret av Attentions medlemstidning så deltog Stäel von Holstein och talade om hur hans ADHD har varit en tillgång och hur det fått honom att ta risker. Och visst, ADHD kan få en att tacka ja till att göra mer eller mindre genomtänkta saker, detta förmodligen en av dem.
Jag läser alltid Johans krönikor i Metro och tycker, hör och häpna, att han är en bra debattör och inte minst provokatör. Jag blir åtminstone provocerade varje gång jag läser hans krönikor, men har man inte provocerat någon så har man inte heller påverkat något.

Intressant utspel av Cecilia Wikström

Idag gör Cecilia Wikström ett intressant utspel på DN debatt. Hon konstaterar att Sverige är en liten marknad för kulturella tjänster och om kulturen utlämnas till marknadskrafterna kommer den att utarmas. Vidare slår hon fast att den offentliga finansieringen av kulturen är nödvändig för att säkerställa att nya produktioner av dramatik, poesi, litteratur, musik och operakonst inte uteblir.
Kritiken riktas mot Anders Borg som hon menar har fått alltför stor makt över områden som han inte har ansvaret över, hennes kritik bottnar i den ovilja som Borg uppvisar att ge kulturen de skattelättnader som andra områden får ta del av, däribland hunddagis som Borg tydligen prioriterar framför t ex scenkonst. Att utspelet kommer från Folkpartiet är intressant, eftersom det visar att det bland liberaler fortfarande faktiskt finns ett stöd för offentligt finansierad kultur. Och vad som är viktigast med hennes förslag är att kulturen också får behålla de pengar som de sparar på sänkta arbetsgivaravgifter och att det inte leder till minskade anslag, för då kommer inte några 2500 nya arbeten inom kultursektorn att skapas.

Saker som jag har köpt:

Saker jag skulle vilja ha: