Google Translate


Om mig:

Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är idag aktiv inom RFHL i Göteborg och Centerpartiet i Göteborg. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri, jag har tidigare varit intressepolitisk talesperson och ombudsman för Attention i Göteborg och aktiv inom NSPH och arbetat med vårdpolitiska frågor.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.

Arkiv

Cecilia Malmström

Komma ut som folkpartist?



Enligt testet euprofiler.eu på internet är jag tydligen Folkpartist. Testet fokuserar på Europaparlamentsvalet och visar vilka partier som dina sympatier ligger närmast och för mig blev resultatet Folkpartiet. Det känns väldigt svårt för mig att acceptera det.
Nu undrar jag om man kan söka hjälp?
Finns det något botemedel?

Jag är orolig för hur mina vänner, släkt och familj kommer att reagera, kommer de att acceptera mig som Folkpartist. Jag har absolut inget mot folkpartister, jag har flera nära vänner som är folkpartister, kan de ha smittat mig?

Egentligen så borde jag kanske förstått detta tidigare, det fanns så många tydliga tecken…
Jag har t.ex. alltid tyckt att Lars Leijonborg och Cecilia Malmström har varit trevliga politiker. Och jag tyckte att Marit Paulssons utspel om att sluta äta ekologisk mat var modigt på ett dumdristigt men ändå intressant sätt.
Jag behöver nu all hjälp och stöd som jag kan få när jag befinner mig i denna identitetskris.

Enligt en artikel i SVD så kommer Europaparlamentsvalet betyda storslam för Socialdemokraterna och Moderaterna, och enligt den översta tabellen så ligger jag nära dem. De kommer också tvåa, respektive trea på min lista över partier som jag enligt testet ska rösta på.

Jag vill folkomrösta om Sveriges grundlag…

Jag kan åtminstone inte minnas att jag varit med och röstat genom en lag som innebär att Sverige ska vara en monarki, det känns inte speciellt demokratiskt. Eller så är det helt enkelt så att en del saker röstar man inte om utan får helt enkelt finna sig i, vare man vill eller inte.
Lite så känns det fördrag som utgör vad som skulle kunna bli EU:s grundlag. Jag har faktiskt inte orkat läsa det nya fördraget, men läste det dokument som kallades för framtidskonventet med dess bilaga för ett antal år sedan. Och det är ingen kontroversiell skrift. (Nej, det finns inga förbud mot fackliga stridsåtgärder över gränserna, detta ändrades i bilagan redan tidigt, nej fördraget förespråkar inte platt skatt inom EU utan säger att detta ska vara upp till varje medlemsland att avgöra, nej det står inte att vi ska införa ett europeiskt försvar eller ens att vi ska införa gemensamma högtider som vi ska fira med lustiga hattar. Det är ett högst odramatiskt dokument, inget kontroversiellt alls.)
Något som dagens debattörer på DN debatt vill få dig att tro, inte mindre än sju centerpartister har knåpat ihop artikeln ”Utlys folkomröstning om EU:s nya statsbygge”. Där de förvånat nog faktiskt tar ställning i en fråga som rör EU, att centerpartister tar ställning i någon fråga är ju förvånansvärt bara det. (Att ha en önskan om att utlysa folkomröstningar betyder oftast att man själv är mot, om det inte är Cecilia Malmström som vill rösta om euron igen – då hon är för.)
Bland annat så läggs fokus på att Tyskland i ministerrådet ska få tio ggr fler platser än vad Sverige ska få. Det låter ju fruktansvärt orättvist kan man tycka. Men Tyskland har 85 miljoner människor, är det inte rimligt att de faktiskt har större inflytande? Eller ska alla länder ha en röst var? Det skulle innebär att en del länder med färre invånare än Göteborg, i EU skulle ha lika mycket att säga till om som till exempel Frankrike eller Storbritannien. Och nej, jag förstår inte hur man kan se det som mer demokratiskt.
Nästa år är det val till EU-parlamentet. Ett förslag från undertecknad är att slå ihop detta val med frågorna om fördraget och valutan. De som väljs in får på sann representativ demokratisk anda föra Sveriges ståndpunkt. Om det nu krävs ett svar, så får väl ombuden rösta sinsemellan och enas, oavsett vad man själv anser. För man får nämligen inte alltid som man själv vill, jag får inte rösta om Sveriges grundlag och därmed förblir knugen vår statschef.

Svar från Maria Larsson

Efter att jag träffade Cecilia Malmström på Globalkonferansen för ett tag sedan, så skrev jag till Maria Larsson, Äldre- och folkhälsoministern på Socialdepartementet om Neuropsykiatriskt funktionshindrades möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Idag fick jag svar, Maria Larsson skriver att det för henne är en mycket viktig fråga, inte minst eftersom hon själv sett hur samhället stängt ute personer som själva vill vara delaktiga genom aktiviteter eller jobb.
Hon vill gärna se att samhället anstränger sig mer för att finna de rutiner och strukturer som gör att alla människor når den delaktighet som de själva önskar.
Vidare skriver Maria Larsson att neuropsykiatriskt funktionshindrade är en grupp som på alla sätt har en komplicerad situation i förhållande till arbetsmarknaden. De ställs utanför en lagstiftning med rättigheter som andra funktionshindrade har. Därför har jag nu givit LSS-kommittén i uppdrag att undersöka hur personer med dessa funktionshinder ska få tillgång till meningsfull sysselsättning – som ryms i insatsen ”daglig verksamhet” enligt LSS.
Den 15 juli 2004 fick LSS-kommittén i grunduppdrag att undersöka assistansreformen, förra året så utvidgade den dåvarande regeringen uppdraget att omfatta en bred översyn av LSS, där den centrala frågan är om LSS fungerar som ett redskap för de handikappolitiska målen.
LSS-kommitténs uppdrag är nu att undersöka hur personer med psykiska funktionshinder som ingår i personkrets 3 enligt LSS skall få tillgång till meningsfull sysselsättning som ryms i insatsen daglig verksamhet och bedöma eventuella konsekvenser av detta. Arbetet planeras att vara klart den 30 juni 2008. Maria Larsson är medveten om att det kommer att ta viss tid innan vi ser resultat men ser detta som ett första steg och hon
skriver att hon gör allt som hon kan för att förbättra den rådande situationen.
Hon avslutar sitt brev med att poängtera att hon tror att det är oerhört viktigt att vi är många som jobbar för att det blir större uppmärksamhet och kännedom om ett av våra vanligare funktionshinder.

Det håller jag med henne om.
Jag tycker även det är bra att de med ADHD får del av daglig verksamhet, likt de med Asperger. Även om det främst handlar om att sysselsätta människor och inte om arbete. Det finns en stor grupp människor som bara sitter hemma idag och aldrig kommer utanför dörren, det är knappast bra för deras egen utveckling, habilitering eller psykiska välbefinnande.
Däremot saknar jag synpunkter i hennes svar på hur man kan anpassa arbetsmarknaden utifrån den undersökning som Attention har gjort och som jag länkade till i mitt brev till henne; ADHD-undersökning. Anser inte politikerna att vi ska finnas ute på arbetsmarknaden? Om det är så, så måste de orimligt låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet höjas. De orsakar idag ett verkligt utanförskap när många människor faktiskt inte har råd att umgås med sina vänner och göra saker som andra ser som en del av ett vardagligt liv, och det är ju sådant påstår regeringen att de vill bryta.
Läs hela svaret i sin helhet här: 5171-07.doc.

Mitt brev till Maria Larsson

Det kan ju vara relevant att också publicera det brev som jag skickadetill Maria Larsson, äldre och hälsominister.

Hej!

I fredags förra veckan så pratade jag med Cecilia Malmström, och jag undrade vad regeringen kan göra för att hjälpa Neuropsykiatriskt funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden och hon nämnde att du arbetar med ett projekt att karlägga vad för stöd olika funktionshindrade kan behöva.

Jag skulle vilja tipsa om en undersökning som vårt förbund Attention har gjort på riksnivå som handlar om behov och stöd som personer med ADHD har, men som även gäller för andra inom denna gruppen:
http://www.attention-riks.se/site/51.259.0.0.1.0.phtml

Inom Attention är vi naturligtvis intresserad av en fortsatt dialog med regeringen hur vi kan hjälpa våra medlemmar ut på arbetsmarknaden. Undersökningen visade att endast tre av tio har ett arbete och många inom denna grupp har blivit förtidspensionerade. Ett stort problem tror vi är att arbetsgivare inte vill anställa oss, och att arbetsmarknaden inte är anpassad för oss idag.

Samtidigt skulle jag vilka tipsa om en debattartikel som jag har skrivit och som blev publicerad i söndagens GP. Den handlar om de långa väntetiderna för att få en neuropsykiatrisk utredning, samt den helt galna begränsningen att inte utreda dem som är över 35 år.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=348833

M.v.h.

/Henrik D. Ragnevi
Ordförande, Attention Göteborg

Det är viktigt att hitta allierade


Cecilia Malmström talade idag på Globalkonferansen i Göteborg som anordnaded av LSU om att det finns vissa krav på länder för att gå med i EU när det gäller HBT-personers rättigheter, själv satt jag och funderade på om det skulle vara en möjlig sanktion att kicka ut länder som inte följer dessa, som till exempel Polen. Eller om det verkligen vore en önskvärd sanktion. Det skulle ju förmodligen bara göra det ännu värre för HBT-personer i det landet.
Men jag vågade inte fråga om det, och har inte riktigt heller mandat att fråga om det.
Så istället diskuterade jag akademikers möjlighet att arbeta i andra länder inom EU, vilket till exempel arkitekter inte kan i till exempel Frankrike och varför väldigt många vårdutbildningar inte ses som legitima i andra länder. Då det knappast kan ses som om det är någon större skillnad mellan olika européers hälsa. Problemet är enligt Malmström både att Bolognaprocessen inte är genomförd ännu och de regler som finns enligt tjänstedirektiven, samt en del lokala bestämmelser som också finns.

Jag flikade också in mot slutet av samtalet vad regeringen kan göra för att hjälpa neuropsykiatriskt funktionshindrade ut på arbetsmarknaden (jag kunde inte låta bli). Men hon sa att det är bättre att jag försöker nå Maria Larsson för att diskutera det, så det får bli nästa veckas projekt. Larsson arbetar med ett projekt att kartlägga olika funktionshindrade och deras behov.

Malmström nämnde också något som är väldigt intressant angående om att det gäller att hitta allierade inom alla grupper. När man diskuteras till exempel ungas inträde på arbetsmarknaden kan det lika gärna vara en 17-åring som är en propp, liksom att en äldre kan ha vettiga synpunkter och lösningar på att få in unga på arbetsmarknaden. Det är viktigt att det inte blir etn generationskonflikt. Detta tror jag är viktigt oavsett område, så det tar jag med mig; hitta allierade.

Saker som jag har köpt:

Saker jag skulle vilja ha: