Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Förälder till barn med ADHD eller autism? Hoppas du är rik, för du kommer få ett livslångt försörjningsansvar…

statistik-arbetslöshetI Arbetsförmedlingens rapport 2014:1, Situationen för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden är ingen munter läsning, åtminstone för oss med psykiatriska diagnoser. Även om siffrorna inte är fullt jämförbara med dem som kom 2009 och rörde hur det såg ut 2008 kan ändå en svag försämring för personer med psykiatriska diagnoser uttydas. Arbetsförmedlingen har på uppdrag från regeringen fått ålagt sig att presentera ny statistik för personer med funktionsnedsättning senast 31 mars varje år, det är fortfarande SCB likt tidigare som har gjort undersökningen på uppdrag av Arbetsförmedlingen men det har då bara varit vartannat år. Eftersom det är Arbetsförmedlingen som är ålagda att genomföra undersökningen så publiceras den på deras webbsida och inte på SCB:s.
Den undersökning som gjordes 2013 om förutsättningar i arbetslivet skiljer sig mycket åt och kan inte användas som jämförelse.

Den totala gruppen (med/utan nedsatt arbetsförmåga) som står utanför arbetsmarknaden bland personer med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är 64,4 procent och bland personer med Psykiska funktionsnedsättningar 67,3 procent, totalt innebär det att arbetslösheten för alla med psykiatriska diagnoser ligger på 65.9 procent. Detta borde ju få de flesta människor med intresse för arbetsmarknadspolitik att haja till, men det är helt tyst. Utom från Tidningen Föräldrakraft som i en artikel kallade publikationen för chockrapport. Inte konstigt, deras läsare måste satt kaffet i halsen när de plötsligt inser att de står med ett livslångt försörjningsansvar även när barnet har blivit myndig.

Under valrörelsen har frågan varit död. Det blev väl kanske inte heller så mycket bättre av att rapporten plötsligt började publiceras på Arbetsförmedlingens webbsida och inte på SCB:s där övriga finns. Förutom Föräldrakraft verkar inte några andra medier ha brytt sig. Under valrörelsen var det ingen het fråga, Centerpartiet gjorde ett utspel om att de med funktionsnedsättning som startade sociala företag skulle kunna få statligt riskkapital, enligt följande artikel i SvD.
Under talen i Almedalsveckan var det endast Fredrik Reinfeldt som nämnde arbete och funktionsnedsättning, i jobbdebatten på SVT drog Mattias Karlsson upp att Lönebidragen borde höjas och bli kopplade till individen med funktionsnedsättning istället för arbetsgivaren, detta är saker som FUNKA-utredningen har föreslagit och Handikappförbunden har varit kritisk över att utredningen bara lagts på hyllan. Men att någon från Sverigedemokraterna säger något är mer till stjälp än hjälp…
Sedan var det tyst.

Det är kanske inte en fråga som du vinner några val på, men om vi tittar på den parlamentariska situationen idag, så verkar ingen vinna några val heller genom att undvika att prata om frågan. Hur ska vi komma tillrätta med att vi tillåter att en så stor grupp människor befinner sig helt utanför arbetsmarknaden. Om vi som grupp inte deltar i samhället likt alla andra så försvinner möjligheterna för oss att kunna påverka attityder hos människor bara genom att finnas i deras omgivning. Dessutom är detta den absolut viktigaste frågan när det kommer till möjligheten att skapa ett självständigt liv, nämligen ett arbete och lön, istället för pysselsättning och bidrag.

2 kommentarer till Förälder till barn med ADHD eller autism? Hoppas du är rik, för du kommer få ett livslångt försörjningsansvar…

  • Henrik Ragnevi skriver:

    Statistiken gäller personer mellan 18-64 år.

    Den enda uppdelning som görs är mellan icke nedsatt arbetsförmåga och nedsatt arbetsförmåga.

    Det finns i rapporten statistik över utbildningsnivå.

    Personligen tror jag att det viktigaste är en förändrad attityd på arbetsmarknaden. Om du tittar på statistiken för personer med psykiska funktionsnedsättningar så är den ännu högre och många av dem har fått sin funktionsnedsättning i vuxen ålder, nu finns det ingen kausalitet i påståendet att utifrån det är inte skolan det primära för huruvida en person lyckas etablera sig på arbetsmarknaden, men det behöver inte finnas något samband utan kan vara en ren tillfällighet.

  • Mari Karlsson skriver:

    Hej!

    Vet man hur många av de med NPF i rapporten som SAKNADE särskilt stöd/anpassning eller var sk hemmasittare?
    Det hade varit en intressant vinkel eftersom jag är fast övertygad om att de barn/ungdomar som faktiskt får detta under sin skolgång också borde ha störst chans att både få en komplett utbildning och sedan jobb…

    Kort sagt, om man satsar pengar på stöd, anpassning, mindre undervisningsgrupper för barn med NPF så har de en betydligt större chans att kunna få jobb som vuxna! De kostar då heller inte samhället pengar i bidrag av alla de slag…

    Sist men inte minst… Om Sverige gjorde en satsning på att utbilda Sveriges förskolepersonal i hur man kan identifiera om ett barn kan misstänkas ha NPF och få iväg dem tidigt på utredning, skulle mycket onödigt lidande för dessa undvikas (varav ett var att han springer lätt framåtlutande på tå!!!) Vi bodde i Australien i 3 år och sonen var nästan 3 år när hans dagis bad mig utreda honom. De kunde rada upp tecken som dels skiljde sig från övriga barnen och som var flagga för NPF! De visste inte om det kunde vara ADHD eller autism (han har idag diagnos på båda!)… Detta borde kunna göras i Sverige!!! Barn med de typiska beteendena KAN fångas upp redan i förskolan och slipper ha det jobbigt ända till melnanstadiet när skolsituationen har urartat fullständigt!

    Ta k för ordet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: