Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Var tredje som söker stöd nekas

64570

Psykiatriska kliniken på Östra sjukhuset i Göteborg.

I Göteborgsområdet avslås i dag var tredje remiss till Sahlgrenska Universitetssjukhuset om neuropsykiatrisk utredning för vuxna. Ofta med argumentet att personen klarar sig för bra.

”Det är som ett tivoli i huvudet, som är i gång i princip hela tiden. Jag kan inte göra två saker samtidigt, däremot kan jag vara enormt noggrann när jag fokuserar på en sak i taget”, säger en 38-årig kvinna om att leva med ADHD.

Henrik Ragnevi som är ordföranden för Attention Göteborg, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är kritisk till Sahlgrenskas restriktiva riktlinjer.

– Det spelar ingen roll om du håller på att bli av med ditt arbete eller om du är på väg att misslyckas med dina studier, det är kalla handen direkt, säger Henrik Ragnevi till ETC.

Han berättar att varje vecka ringer någon som förtvivlat undrar vad hen ska ta sig till efter att ha fått sin remiss om utredning avslagen. Efter ett nej i landstingets psykiatri gäller inte vårdgarantin, vilket innebär att den enda vägen som finns kvar är privata alternativ och att betala själv.

– Jag vet inte om man tror att människor söker sig till psykiatrin för att de tycker att det är så otroligt roligt. Men de avslår ju remisser för personer som har omfattande problematik, säger han.

 

Förra året fick 188 personer sina remisser avvisade, 34 procent. Hittills i år ligger siffrorna på ungefär samma nivåer. Det betyder i praktiken 188 personer som mister chansen att få en diagnos, en förklaring till sitt mående, och rätt till extra insatser och medicin.

Tobias Nordin är verksamhetschef för en av de vuxenpsykiatriska avdelningarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han påpekar att neuropsykiatriska diagnoser är ett ganska nytt diagnosområde som fått mycket uppmärksamhet i samhällsdebatten de senaste åren.

– Många människor som lider tycker sig känna igen symptom och då blir det ganska kraftiga pucklar av önskan om hjälp i sjukvården. Då tror jag att regionen uppfattade att de behöver tydliggöra vilka som ska få utredning, säger han.

 

Riktlinjen från 2009 bygger på kriterierna “välgrundad misstanke” och “signifikant funktionsnedsättning”, där det är viktigt att remissen tydligt visar hur patientens liv påverkas. Henrik Ragnevi menar att en del vårdcentraler nästan helt slutat skriva remisser eftersom de så sällan blir godkända, samt att det handlar om kompetensbrist. Tobias Nordin håller till viss del med, men menar att det inte gäller alla vårdcentraler.

– Ibland har vi varit för hårda i våra bedömningar och i bland har vårdcentralerna inte skrivit tillräckligt bra remiss för att vi ska kunna utläsa de här kriterierna, säger Tobias Nordin och påpekar att andra patientgrupper skulle bli lidande om mer utrymme gavs.

Henrik Ragnevi tycker att kraven är för hårda, och menar att det är lika svårt för alla.

– Det är svårt också för människor med andra psykiatriska diagnoser att komma in i psykiatrin. Men visst, att ingen får vård är ju också någon form av rättvisa.

Från Sahlgrenskas håll handlar det dels om ekonomi, men de menar också att de som vårdinrättning inte rakt av kan lyssna på den allmänna opinionen när en medicinsk bedömning görs.

– Det finns ett visst värde i någon form av motkraft när det blir sådan kraftig uppmärksamhet, så att man inte bara helt platt faller för det och bara tar in alla, säger Tobias Nordin.

Henrik Ragnevi håller inte med.  Han sökte själv utredning som vuxen och fick vänta i fem år på diagnos. I dag är väntetiderna inte lika långa. Men det finns anledningar till det, menar han.

– Att avslå remisser är ett sätt för vården att få bra statistik på sina köer.

5 kommentarer till Var tredje som söker stöd nekas

  • Henrik D. Ragnevi skriver:

    Jag vet att även Ellinor Ahlqvist på ETC i Göteborg skulle vilja prata med dig Vera, för vi letade efter personer som nekats utredning och som vågade vara offentliga.

  • Vera skriver:

    Helena Berglund: Jag är intresserad av att komma i kontakt med dig, men föredrar att vara anonym lite till. Så om du vill kan du mejla mig på add-vera(at)hotmail(punkt)com.

  • Helena Berglund skriver:

    Vera, din berättelse är mycket intressant och viktig. Jag är frilansjournalist på deltid och skulle gärna komma i kontakt med dig. Finns du på FB kan jag skicka PM.

  • Vera skriver:

    Många som faktiskt har diagnosticerbar problematik får aldrig ens en remiss skickad!

  • Vera skriver:

    De siffrorna räcker inte!

    Jag träffade psykolog på min vårdcentral och vi diskuterade mina svårigheter i livet och psykologen höll med om att mina problem tydde på en ADHD-liknande problematik. Men på frågan om jag inte kunde få en remiss för utredning svarade psykologen att remissen skulle nekas eftersom jag inte “är hemlös eller knarkar”. Jag blev fruktansvärt upprörd och kände att psykologen var orättvis, men efter att ha kommit hem och sökt lite på nätet om situationen i VGR så förstod jag att det inte var någon överdrift!

    Idag är jag tacksam att psykologen på VC inte gav mig falska förhoppningar och spillde min tid. Jag har haft upprepade depressioner på grund av enormt hög stressbelastning, misslyckats med två utbildningar, aldrig haft ett fast jobb och mått dåligt i decennier av min obehandlade ADD som jag fick diagnosticerad efter en privat utredning på ett ställe som VGR själva anlitar för utredningar! Det kändes bittert att komma och betala tiotusentals kronor för något som jag rimligen skulle fått betalat av landstinget. Men jag hade inte klarat mig utan min medicinering som nu handläggs av en psykiater som kostar mig över tusenlappen per besök.

    Jag har betalat pengar jag egentligen inte alls kan avvara för att överleva en sjukdoms konsekvenser – i Sverige 2014! Mina barn har fått tillbaka sin mamma, jag har återupptagit min utbildning och slocknar inte av utmattning vid nattningen av barnen. Det är en enorm vinst för samhället att jag nu fungerar bättre, men jag står för notan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: