Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Vad har Brattström tagit?

egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlekKan någon säga vad Ebba Witt-Brattström börjat ta för substanser när hon skrev följande artikel publicerad i DN Kultur?

Det som börjar som en analys av romanen Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, där Brattström ser den kvinnliga huvudkaraktärens stalkning efter att ha blivit dumpad av en man som också är en konstnär som hon beundrat efter att de haft en relation under tre månader, som ett sätt för henne att inte bli ett offer och låta en man utnyttja hennes kropp…

Nej hon är inget offer, hon blir en förövare. Om det hade varit omvända könsroller hade konsensus varit att en man som stalkade en kvinna som dumpat honom efter tre månader var ett äckligt kräk. Naturligtvis kan litteraturvetaren Brattström göra en annan tolkning, så långt är allt okej.

Men här någonstans urartar analysen fullständigt i en smörja av sexualmoralism som slutar med gruppvåldtäkter ungefär lika nyanserad som vissa Sverigedemokraters föreställning om att män med invandrarbakgrund skulle vara mer benägna att våldta kvinnor, fast i Brattströms värld beror allt på gang bang-porr på internet. Ja, det är ungefär lika logiskt som om våldtäkter inte fanns innan invandrare kom till Sverige, så fanns de kanske inte heller enligt Brattström innan internet blev gängse gemen?

(Jag hade mer eller mindre förträngt hennes pinsamma artiklar om “blattesvenskan” för ett antal år sedan, där varje nytt inlägg fick henne att framstå som ännu mer pinsam, men de minnena kommer tillbaka nu…)

Det mesta i denna artikel är dock så osammanhängande att jag undrar vilka substanser som brukas på DN:s kulturredaktion eller hemma hos Brattström. Det är nog dags för redaktionen att refusera Brattströms alster lite oftare, eller skicka över lite av det som hon går på…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: