Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Värre än en fattigmans-ipad

När jag var i USA så såg jag dem överallt, läsplattorna med monokrom skärm med e-bläck som ska göra läsning mer behaglig än att läsa på en upplyst skärm. I Sverige har de däremot fört en minst sagt tynande tillvaro.
Jag tror jag har sett en person läsa på en läsplatta avsedd för böcker. Jämför det med det enorma genomslag som netbooks fick, under en period hade verkligen alla på X2000 eller inrikesflygen en netbook i väskan som de plockade fram, eller surfplattor med android eller ipads genomslag. Och hur många möter du inte dagligen som har en iphone?
Svenskar är knappast ett teknikfientligt folk, tvärt om. Och kanske det är läsplattans stora problem. Den ser ut och beter sig som en fattigmans-ipad, den kan inte installera appar, att surfa på den känns som att använda en gammal mac från 80-talet. De kan bara en sak och det är att visa upp dokument, helst i epub-formatet, då kan det se riktigt bra ut och flyta på smidigt men det räcker inte. Mot en ipad som både kan visa film, spela musik och fungera som bärbart TV-spel får den stryk.
Läsplattan framstår som den efterblivne kusinen från landet.
Skrytfaktorn är noll, det blir inte bättre av att skärmen blinkar till varje gång sidan behöver uppdateras. Att den är överlägsen på att visa text spelar ingen roll, precis som Aldous Huxley förutsåg i sin dystopi Du sköna nya värld lever vi inte i ett samhälle där vi vill bränna böcker, vi lever i ett samhälle där människor slutat att läsa böcker. Klart att en ipad lockar mer då… Jag vill säkert själv ha nästa version av ipad så fort Apple släpper den.
Möjligen så kan läsplattan imponera på en liten skara teknikrädda hipsters som tillhör gruppen som skulle kunna köpa en John’s Phone, men de är knappast många och de besöker nog hellre antikvariat än de få datorbutiker som säljer denna produkt. De flesta undrar förmodligen varför du har en handdator från 1992 med dig och höjer på ögonbrynen…

Själv trodde jag att läsplattan skulle bli en produkt som jag aldrig införskaffade mig och så hade det nog förblivit om det inte var för att SAS skänker bort dem om du samlat sjukt många eurobonuspoäng. Jag fick därför en Pocketbook 622 också kallad för Touch från Ukraina (När senaste köpte du elektronik från ett ukrainskt företag?).
Den läser mängder med textformat, men såvida du inte vill läsa böcker på engelska är utbudet av pocketböcker på ICA Maxi bättre än det du finner hos de svenska e-handlarna. För att lägga över filer används med fördel programmet Calibri, som kan beskrivas som ett itunes för eböcker. Redan från start följer det med en mängd klassiker, så den som vill förbättra på sitt litterära kanon finner sitt lystmäte här. Det finns också diverse fodral anpassade för modellen att köpa för ett par dollar från Hong Kong på Ebay. Jag köpte ett i svart läder, så den ser nästan ut som en bibel.
Prissättningen på e-böcker i Sverige är däremot rena skämtet, e-boken kan kosta 99:- medan de säljer pocketboken för 39:-. Därför har en illegalt nedladdad version av Bret Easton Ellis Imperial Bedrooms samt lite statliga utredningar blivit det enda jag hunnit läst på plattan. Om PDF-filer ska läsas och texten ska skalas om så klarar den inte av att behålla korrekt styckeindelning, plus att det går ganska segt. Att konvertera boken i Calibri till epub är i många fall att rekommendera. Tydligen ska annars ett ställe som heter ”biblioteket” kunna bistå med ett digert utbud, men eftersom jag tappat bort mitt bibliotekskort har jag inte kunnat testa det ännu.

Jag beställde nyligen tre böcker från Adlibris som förvisso pushar hårt för sin egen platta Letto, trots att bokförlagen bestämt sig för att ge ut dessa böcker som pocket och att de recenserats på nästan samtliga större kultursidor har förlagen inte brytt sig om att ge ut dem som e-böcker. Marknaden för ljudböcker verkar hetare om vi tar temperaturen i landet nu…

2 kommentarer till Värre än en fattigmans-ipad

  • Filstrukturen verkar vara lite speciell, de skapar mappar utifrån författarens namn, men då måste det finnas metataggar som säger vad författaren heter. Vilket det inte finns på pdf-filer som du tankar hem eller andra textfiler. På epub-böcker så finns det normalt. Annars skapas en mapp som heter “Unknown” och så läggs allt där i.
    Men Letto skulle ju vara så väldigt enkel att använda, så länge man höll sig till Adlibris och bara handlade från dem.

  • Maria skriver:

    Jag skulle givetvis vara innovativ och köpa läsplatta så jag köpte en billig (då var det så) på adlibris för 1495 spänn läsplattan Letto tror jag den hette. Jag begriper fortfarande inte var i minnet de olika dokumenten finns helt meningslös grej. Bortkastade pengar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: