Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Nej jag ville aldrig adoptera eller uppröra någon…

Tidigare i veckan så postade jag ett inlägg i gruppen Hjärtefrågor NPF. Det var aldrig min mening att göra någon upprörd, och jag trodde inte att reaktionen skulle bli så stark. Det var inte heller riktad till någon särskild medlem. Det jag ville var bara att visa att när det väl kom till kritan så älskar föräldrar sina barn. Jag hade blivit mer rädd om reaktionen varit den omvända och min inkorg fylldes av erbjudanden.
 
Uttalandet gjorde jag också som privatperson och har inget med Attentions ståndpunkt att göra, varken lokalt eller nationellt och jag påpekade också att det inte var något officiellt uttalande.
Jag har förövrigt de senaste fem åren tagit mot hundratals samtal från förtvivlade föräldrar och arbetar med frågor som berör vård, stöd och skola i diverse forum. Jag har lyssnat på föräldrar som har varit desperata, där deras barn försökt bränna ned hus, där föräldrarna blivit misshandlade av sina barn, blivit LVU-placerade. Jag hade tidigare samma dag suttit i ett möte på Göteborgs rättighetscenter med deras jurist och en mamma där stödet från skolan och kommunen inte fungerade.
Varför skrev jag det, tja alla kan väl bli lite väl impulsiva ibland men jag hade faktiskt en poäng som jag ska försöka förklara. Att även om problemen egentligen rör någon annan instans som exempelvis skolan, så känner barnet av att det är han eller hon som är problemet och det påverkar dess självkänsla för resten av livet.

Jag har under de senaste åren hållit ett hundratal självhjälpsgrupper för vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Tyvärr känner många att de alltid har varit ett problem för sina föräldrar vilket är ett återkommande tema på många av träffarna. Många känner sig inte respekterad av sina föräldrar, en del har brutit med sina familj helt, de kontaktar inte sina föräldrar när de får problem med t.ex. andra sjukdomar senare i livet för att de vill inte bli till ytterligare problem.

Visst jag hade en ironisk ton som kanske inte går hem hos dem som inte känner mig privat, men min avsikt var egentligen att få människor att tänka till och inte prata om sina barn som ett problem, men det slog helt fel och istället reagerade de flesta mer eller mindre i affekt.

Det sista jag postade var att jag försökte be om ursäkt eftersom det inte var min mening att göra någon upprörd. Sedan hängde sig min iphone och jag kunde inte starta om den förrän jag kom hem men då var jag utkastad ur klubben så jag vet ju inte ens vad som skrevs om mig efteråt mer än det Madde berättade för mig. Sedan pratade jag med Birgitta Engholm på riksförbundet dagen efter, där jag försökte förklara ungefär detsamma som jag skrivit ovan. Jag vet också att min lokala förening haft möte ikväll och diskuterat detta.

Vad har jag lärt mig av detta?
Att använda sig av provokativ psykologi på föräldrar är en dålig idé och att jag ska sova på saken innan jag postar något som kan uppfattas som provokativt.

32 kommentarer till Nej jag ville aldrig adoptera eller uppröra någon…

  • Maria skriver:

    Snömannen hur vet du att föräldrarna verkligen är så himla neurotypiska? De kanske har en hel del problem de också som de inte vill erkänna och istället för att se sina egna problem så ser man andras och skyller allt på dem -sina egna barn!!

  • Snömannen skriver:

    Klart som fan att NPF-barn till NT-föräldrar är de som har tolkningsföreträde och inte tvärtom. Miffoklubb det där. Har ansökt om medlemskap för att kunna trolla dem.

  • Att jag inte har skrivit så mycket i gruppen beror på att jag främst arbetar med frågor som rör vård, arbetsmarknad och socialförsäkringsfrågor. Men jag har svarat på en del frågor när det rör vilken instans du ska vända dig till och regler som gäller.

    För mig är den här diskussionen avslutad nu, då jag tycker att ändlöst ältande på nätet ger ganska lite.

    Vill ni fortsätta den så får ni kontakta mig via telefon eller besöka mig på kontoret.

  • Marell. Attention i Göteborg är sedan ett år tillbaks medlemmar i Göteborgs rättighetscenter där bland annat Erik arbetar och du kan få juridisk hjälp.
    Det är dit jag hänvisar personer när jag inte själv kan svara:
    http://gbgrc.se/

  • Maria skriver:

    “Vi folk uppfattar saker och ting på olika sätta och det får vi acceptera. Men än en gång, pröva gå en vecka i en NPF-förälders skor innan ni dömer och kritiserar.”

    Vi har för helvete levt helt liv i deras barns skor precis som om vi inte vad ordet helvete betyder.

  • Zara skriver:

    Jag förstår inte ens var du Henrik anser dig finna negativa kommentarer om Npf barnen på hjärtefrågor. Jag själv läste tillbaka flera sidor efter ditt inlägg och hittade inget alls i stil med det “problem” du försöker påvisa. Jag förstår att många blev upprörda. Om du anser att någon talar negativt om sina barn varför inte ta det med den det gäller istället för att hoppa på folk inne på ett ställe där ingen ens antytt att barnen inte skulle vara önskvärda / Zara

  • Anonymous skriver:

    Hoppsan hoppas de fortsätter här. Tänk vad ord kan ställa till det. Jag var med i Attention när jag bodde i Karlstad för jag fick också tyvärr den uppfattningen som “anonym” nämner, en klapp-på-huvudet-attityd. Men sen att de blev en makt kamp mellan alla viljor. Jag vet att Attention Henrik gör mycket bra, åh jag känner till de du gjort och uppmärksammat i Göteborg då jag har många vänner där, men jag tycker man har glömt en stor sak. Och de är att klimatet har ändrats de senaste ca 5-8 åren. Nu behöver man “muskler” mot myndigheter, man klarar sig sällan själv mot dem.

    Henrik får jag önska något så är det: att de fanns en “hotline” man kan ringa till och få gratis juridisk hjälp för det är också en sak som fattas.

    Jag vet inte hur ni har det idag om ni har egna jurister som jobbar med er men de skulle ju vara fantastiskt om de var så och är man medlem så kan man få hjälp den vägen.

    En tanke bara. Hoppas denna storm nu kan lägga sig och att alla oavsett vem vi är har lärt oss något.

    Att ordet kan vara hårt när man menar mjukt.

    Fattar inte detta med att välja identitet så jag väljer “anonym” men jag signera mitt inlägg med mitt namn för jag står för var jag säger.

    // Mariell

  • Anonymous skriver:

    Jag är ledsen och upprörd att du håller en så aggressiv ton i blogg- och FB-inlägg. Jag har länge tyckt att Attention har en “klappa på huvudet-attityd’. Är nog dags att gå ur. Kmq

  • Anonymous skriver:

    Wow jag är imponerad!! Maria så jag har (och andra då får jag förmoda) har en sjuklig missuppfattning?!? Wow intressant med tanke vi skulle vara sakliga (Henrik lånar dit ord). Jag var med när Attention startade och hoppade av när jag så vart de var på väg. Nej Henrik kämpar inte för mig men han gör det i GBG. Om jag inte minns fel.
    Onej du har så fel! Men läs igen så kanske du ser.

    // Malle

  • Embla skriver:

    Ett tillägg:
    Ser det anmärkningsvärt att vissa väljer att skriva anonymt. Vågar man inte stå för sina åsikter???

  • Embla skriver:

    Som kvinna med egen diagnos samt mamma till två barn med diagnoser förstår jag vad du ville säga med inlägget Henrik!
    Och jag har nog en liknande humor som du för jag såg charmen i ditt sätt att formulera budskapet.

    Men där i mot så tycker jag dessa nätforum är en guldgruva för oss just eftersom vi har behov av att få “gnälla av oss”, finna stöttning och råd hos varandra.

    Vi är bara människor, har tyvärr inga superkrafter som vissa humorbilder på Facebook antyder.

    Och på Hjärtefrågor finner jag förståelse, respekt och uppmuntran att orka kämpa vidare.

    Så: Mer beklagan på nätforum och mer kraft till att fortsätta kämpa ute i samhället.

    Love, peace and understanding till oss alla.
    Och glöm inte: Make Love Not War! (Det gäller även alla som nu “mobbar” Henrik efter hans uttalande)

  • Anonymous skriver:

    Jag har inte ett selektivt minne. Jag tycker att 99 procent av inläggen är precis som jag beskrev dem. Och om någon nu ibland häver ur sig hur jobbigt det har varit en kväll med barnen, så har de faktiskt rätt till det också. Så gör faktiskt andra föräldrar också, utan att det gör dem till dåliga föräldrar, vars barn får men för livet.
    Och jag har varit med i gruppen i snart två år. Detta inlägg ovan är det första som jag ser dig Henrik skriva. Vilken entré.

    Vi folk uppfattar saker och ting på olika sätta och det får vi acceptera. Men än en gång, pröva gå en vecka i en NPF-förälders skor innan ni dömer och kritiserar.

  • Jag var inte otrevlig eller sarkastisk i mina andra svar, jag gick aldrig till personangrepp, jag var neutral i tonen. Om du upplevde det på något annat sätt är det din upplevelse.

    Jag har heller inte längre tillgång till tråden eftersom jag blev utkastad. Jag har ett par inlägg, men jag tänker inte lägga ut dem eftersom de innehåller andras uppgifter.

  • Maria skriver:

    “Men du på fullaste allvar att du önskar mer eller mindre då alla föräldrar olycka i någon form i straff för sina “Brott” för att de pratar om deras barns funktionsnedsättningar??????”

    Såna kommentarer är så vanliga inom NPF världen dramatiska omskrivningar om vad någon annan säger, sjukliga missuppfattningar, både jag och Henrik är noga med vårt språk ingenstans i det jag har skrivit har jag ens antytt att jag önskar någon en olycka det är en sjuklig tolkning från din sida som enbart ligger dig och ingen annan till last.

    Många föräldrar anser sig sårade av Henriks ironi och då kanske de ska vara det för att inse när de själva sårar sina barn, det och inget annat menar jag det är du som lägger in olyckor och annan skit i min text.

    Jag fattar inte hur Henrik orkar kämpa för er skull, när ni ger honom den skiten, jag har för länge sedan lagt min energi på annat än de som sitter i samma båt som jag för ibland undrar jag om människor som snedtolkar som du verkligen sitter i samma båt som jag.

    Du har här på Henriks blogg bara varit otrevlig och inget annat och det säger bara nåt om dig och inte nåt om mig och Henrik.

  • Visst det har postats en hel del solskenshistorier i gruppen, men du läser med väldigt selektivt minne om du missat de väldigt många negativa inläggen.

  • Maria skriver:

    Nej jag är inte med i gruppen men jobbade volontärt med Attention för 10 år sedan och då kläckte föräldrar rysliga kommentarer om sina barn både när barnen var i samma rum och på nätforumen jag har alltid ansett att det är förödande för barnen att alltid betraktas som olyckor som har drabbats deras föräldrar. Inget barn ber om att födas till denna värld och inget barn ber om att få den sjukdomen inom sig, det är en tillräcklig stor börda att bära med sig då ska man inte skuldbelastas för att man ligger föräldrarna till last. Allt för många barn/vuxna går med den skulden inom sig. Jag tycker det Henrik skrev var bra även om jag inte känner till gruppen, om det är så att gruppmedlemmar har börjat ringa hem till kontaktpersoner i Attention pga Henriks ironi måste jag säga att ni inte är kloka och jag är glad att jag lämnade den “världen” för länge sedan. Att ta sig fram i tillvaron bland normala människor är trots allt trevligare än med sina gelikar.

  • Anonymous skriver:

    Kan tillägga, att inga inlägg i den gruppen motiverade Henrik ditt inlägg. Ingen klagade på sina barn. Jag läste bakåt, allt jag läste var kärleksfulla inlägg där fokus ligger på att förbättra livet för barnen. Det är föräldrar med mycket insikt, belästa på NPF, erfarna av livet. De föräldrar du försökte nå med din ironi är INTE med i gruppen.
    Jag tog inte så illa vid mig av ditt inlägg, för jag kände inte att du riktade dig till mig. Men jag förstår att många upplevde det obehagligt. Tankarna om pedofil kom upp för många.
    Man kan ge verktygen till sina barn att klara av livet med sina utmaningar, men hur de använder verktygen kan man inte garantera. “Man kan lära sina barn gå, men inte vart”.
    Maria, om du inte är med i gruppen kan du inte veta vad som skrivs. Och jag vet inte hur folk på andra forum skriver, men i den gruppen Henrik talar om så skriver man respektfullt och rakt och tydligt. Detta för att undvika missuppfattningar av detta slaget.

  • Anonymous skriver:

    Till dig Maria:

    “Om föräldrar sårar sina barn så kanske de måste bli sårade själva för att förstå sitt brott.”

    “Om föräldrarna inte förstår omtanken i det Henrik gjorde så förtjänar ni inte att ha honom som vän heller, han har inget att försvara.
    Om föräldrar som slänger ur sig både det ena och det andra inte förstår hur sårande det kan vara även för vuxna “barn” så förtjänar de att bli sårade på samma nivå.
    Tyvärr lär sig inte människor förrän det har gjort ont.”

    Men du på fullaste allvar att du önskar mer eller mindre då alla föräldrar olycka i någon form i straff för sina “Brott” för att de pratar om deras barns funktionsnedsättningar??????

    Om så är fallet får jag kalla kårar över kroppen!! Jag hoppas verkligen inte att du är med i gruppen på FB där de omtalade kommentarerna lades.

    Och för att förtydliga så var det inte EN kommentar utan FLERA som gjorde detta till den anstormning. Så hade du haft all fakta innan du säger det du nu säger kanske tonen varit en annan.

    // Malle

  • Jag känner mig inte som ett offer för att jag blev utkastad, utan för att det gav mig ingen möjlighet att svara på responsen senare.

    Att jag inte gjorde det direkt berodde på att min iphone hängde sig direkt efter jag postade min sista ursäkt och jag var tvungen att starta om den med laddaren först när jag var hemma.

    Jag skrev faktiskt att det inte var något officiellt uttalande från Attention och jag försökte förklara vad jag menade, jag har förtydligat det i mitt inlägg här i Agenda.

    Det jag är upprörd över nu är att jag idag blev uppringd av en kollega efter att jag föreläst för vårdpersonal i Kungälv där han berättar att styrelsen beslutat att ta bort allas telefonnummer från hemsidan eftersom en del av dem från klubben som ringt hem till dem har varit väldigt otrevliga och de har upplevt det som obehagligt.

    Ni kan skriva vad ni vill i er klubb, men det ger er ingen rätt att ge er på mina ledamöter in real life. Då har man passerat en gräns.
    Och som jag skrev tidigare, att jag gjort fel ger ingen rätt att bete sig ännu mer fel…

    Det bästa hade varit om ni kontaktat mig direkt, men det vågade ingen av er. Jag tycker att det är fegt.

  • Maria skriver:

    Om föräldrarna inte förstår omtanken i det Henrik gjorde så förtjänar ni inte att ha honom som vän heller, han har inget att försvara.
    Om föräldrar som slänger ur sig både det ena och det andra inte förstår hur sårande det kan vara även för vuxna “barn” så förtjänar de att bli sårade på samma nivå.
    Tyvärr lär sig inte människor förrän det har gjort ont.

  • Anonymous skriver:

    Jag är en av föräldrarna som reagerade mycket starkt på det du skrev Henrik. Jag vill förtydliga att jag inte har någon diagnos, det finns heller ingen misstanke om någon sådan, Maria. Henrik, ditt inlägg sårade och kränkte många framför allt föräldrar till barn med NPF som har gruppen som en oas, där de kan diskutera sin vardag med andra i samma situation. Kärleken till barnen genomsyrar alla inlägg. När du då erbjuder dig att ta hand om ett barn eftersom vi bara klagar på dem så ÄR det kränkande! I gruppen finns föräldrar som inte har sina barn boende hos sig, t ex pga LVU. Det finns föräldrar med diagnos som har flera barn med olika diagnoser. Alla föräldrar därinne kämpar för att erbjuda sina barn de bästa förutsättningar för att de ska kunna må så bra som möjligt!

    Jag reagerar på att man i vissa av dina inlägg kan få uppfattningen att du ser dig själv som ett offer, eftersom du blivit utkastad i gruppen. Men om du blivit kvar så hade du nog varit tämligen ensam för då hade de flesta valt att lämna gruppen. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara med, utan man är med för att man känner att man har ett behov av det. Det finns tydliga regler för gruppen och du bröt mot flera. Att sen tro att alla kan skilja privatpersonen Henrik från din roll i Attention är lite naivt. Det är inte många som klarar det….

    Jag tycker inte att detta handlar om huruvida Attention är en bra förening eller inte, ni har gjort mycket bra och är ett stort stöd för många. För mig handlar detta om att du postat ett inlägg som uppfattades som oerhört kränkande och det var ett misstag. Man får tyvärr leva med konsekvenserna av misstag man gör i livet, något jag är övertygad om att du upplevt tidigare i livet.

    Med facit i hand så tror jag att du inser att det inte var rätt forum att publicera ditt ironiska inlägg i. Men några i gruppen följer dig nu här och du har ett bra läge att förklara/ursäkta dig här om du känner att det behövs. Jag har fått med mig vad du ville säga och ska tänka på det! Det finns många problem med att uppfostra barn som samhället inte tycker passar in. Men det finns otroligt många fler glada stunder och värdefulla insikter som tur är!

    Vi gör så gott vi kan och vi älskar våra barn över allt annat!

    Mvh Åsa

  • Det var jag som hade gjort uttalandet, hade de synpunkter på det så borde de ringt mig. Om du läser hela diskussionen så ger jag mig aldrig på någon enskild medlem eller går till personangrepp.

    Däremot var det fel tillfälle att använda sig av ironi och budskapet gick helt förlorat och många tog illa upp. Det var aldrig min avsikt.

    Men gå i så fall på mig, inte mina ledamöter. Så som de agerade var fegt, de borde kontaktat mig direkt istället men det vågade de inte.

  • Maria skriver:

    Varför blir det alltid så här med NPF folk? Ingen som skäms över ovanstående dialog eller? Varje gång jag som vuxen erkänner att jag har både ADD och AS så är det ert stigmata jag blir drabbbad av. Visst ingår det att ha relationsproblem men ett visst eget ansvar borde finnas, sånt här ger bara våra sjukdomar bad name och inget annat.

    Jag vet inte vad Henrik har gjort men han har all anledning att ryta till när föräldrar utlämnar sina barn för mycket även om det “gör ont” att få veta att man har gjort det. Jag kände likadant för 10 år sedan som Henrik gör i dag det kan inte vara en slump va?
    Om föräldrar sårar sina barn så kanske de måste bli sårade själva för att förstå sitt brott. Anledningen till att jag är upprörd är att min mamma aldrig skulle tala så illa om mig som jag läser att andra föräldrar gör. Det gör ont att läsa vad NPF föräldrar tycker om sina barn. Jag är idag 42 år men en gång i tiden var jag med ett konstigt barn och det känns i mig varenda gång en förälder bara gnäller.

  • Anonymous skriver:

    Möjligt men det är heller ingen som tvingat dem stt sitta i styrelsen, och du får ursäkt men med tanke på hur föräldrar kände sig är det inte så konstigt att de ringde. Och de ingår också i vad de frivilligt tagit på sig att ibland få arga samtal.
    Jepp de finns mera kompetens i gruppen!

    Malle

  • Jag påstod inte att det var du som ringde, det var du som talade om hur mycket social kompetens det fanns i klubben jämfört med inom Attention.
    Men det ringde människor från Hjärtefrågor-klubben till styrelsemedlemmar i Göteborg och de var tydligen otrevliga mot ett par av dem och efter det så vill inga styrelsemedlemmar ha kvar sina telefonnummer på webbsidan.

    De hade ett möte där de skulle diskutera mitt uttalande och då är det väl självklart att jag inte var med på mötet.

  • Anonymous skriver:

    Min klubb?? Jag ringde vem inom styrelsen?! Nej jag har varken slängt ut dig eller ringt dina styrelsemedlemmar. Åh nej jag är inte feg nog att ringa dig direkt. Men din och reaktion nu ger ytterligare svar på att de blockerade dig samt ringde var de bästa, man skulle nästan tro att att de är rädda för dig eftersom de hade möte om dig där du inte fick vara med och försvara dig mot vad de nu sa och inte sa.
    Och de är inte oki de heller!

    Malle

  • Jag har inte alla mina kommentarer sparade och kan inte komma åt dem eftersom ni kastade ut mig ur klubben, men vad jag minns så försökte jag bara vara saklig. Jag skriver ju också i mitt inlägg på Agenda att jag pratat med Birgitta
    Engholm.

    Det var inte heller min avsikt att någon skulle bli upprörd. Jag ville bara att en del skulle tänka över hur de pratar om sina barn.

    De hade ett möte i Attention i Göteborg i går där jag inte närvarade, det resulterade i att hela styrelsen var överens om att plocka bort allas privata telefonnummer från webbsidan eftersom de upplevde det som obehagligt att människor från din klubb ringt till dem.

    Hade ni inte mod att ringa till mig direkt?

    Är det vad du kallar för social kompetens?

    Att jag har gjort fel är ingen ursäkt för att någon från er ska bete er värre.

  • Anonymous skriver:

    Jag menar alla Dina kommentarer.

    Malle

  • Om jag hade lagt ut hela konversationen så hade jag också lämnat ut alla andra i gruppen och det tycker jag inte att jag har någon rätt till.

    Bra att det har gått väl för din son idag. Jag Var själv utsatt för mobbing genom hela skolan och försökt lyfta det i SPSM och på Skolinspektionen, för det ger ärr som jag burit med mig hela livet.

  • Anonymous skriver:

    Henrik Henrik, varför lägger du inte upp dina följande kommentarer när föräldrar svarade dig?? De där du fortsätter att ligga på, där du enligt visa mer eller mindre skryter hur lätt de kommer bli att förklara för styrelsen om dina kommentarer?? Varför kom de inte??

    Som kämpande förälder själv men många år på nacken och fått smaka på både ena och de andra, men jag kan stolt säga idag, jag tycker inte ett dugg synd om mig själv, för när jag ser min son blir jag så stolt därför han har klarat av alla motgångar trots fler funktionsnedsättningar, mobbning mm.

    Men år efter år glömmer Attention det viktigaste av allt och gör än idag. Och egentligen ska jag inte ens behöva nämna det här. Det var av den anledningen att jag gick ur Attention och blev medlem i den grupp på FB som du gjorde dina “kommentarer” i för den gruppen har mer socialkompetens, kunskap och styrka än vad Attention någonsin kommer att ha.

    Henrik jag hoppas verkligen att du är seriös nu när du skriver det du skrivit och verkligen tänker en omgång till, för de var många föräldrar som blev oerhört ledsna.

    Men du ska få en “Ros” av mig också, dit arbete kring krångel och svårigheter ang mediciner i GBG och lyft fram de ska du ha en Ros för.

    Mvh Malle

  • Maria skriver:

    Likadant var det på Attentions nätforum och när jag påtalade att barnen kanske också läste där fick jag bara till svar att eftersom dessa barnen är så extremt jobbiga så måste föräldrarna få ha en ventil där.
    Jag bara undrar hur många den ventilen har sårat.

  • Maria skriver:

    Jag håller verkligen med dig när jag jobbade med Attention så satt föräldrarna och gnällde om sina barn pratade ren skit om dem medan de satt bredvid och lyssnade så jag sa väl ungefär samma sak då. Ibland när man lyssnar på föräldrar till NPF barn får man lätt intrycket att de hatar sina barn så Henrik det är inte du som ska vara försiktig med vad du skriver utan andra med vad de säger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: