Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Var på ADHD Congress 2011


När vi skulle ned så drabbades vi naturligtvis av askmolnet men Elisabet bokade om sitt flyg från Landvetter och mitt flyg från Arlanda så vi fick åka X2000 ned till Malmö och mötas där, sedan åkte vi gemensamt med nattåg till Berlin, det var en upplevelse i sig som satt en ny lägsta standard i min värld.
Inte det att det var så obekvämt, men det slog så mycket i tåget att det kändes som att någon satt med en hammare och slog på taket. Tappade en natts sömn, som vi försökte ta igen på hotellet.

Konferensen började klockan ett på torsdag, vi gick på ett föredrag som hette “Long term effects of medication and psychoterapy with ADHD” och “Networking the adult networks”. Första passet var relativt intressant och det fanns möjlighet att ställa frågor till D. Eich-Höchli och G.-E. Trott. Jag frågade lite om hur arbetsmarknaden såg ut i Tyskland för personer med ADHD, men fick svaret att väldigt många har sådana problem att de har svårt att klara sig på arbetsmarknaden eftersom det blir för mycket stimulans från omgivningen. Möjligen kunde de köra lastbil, men de råkar ut för mer olyckor.
Det andra passet var mest en presentation över de nätverk som bildats för yrkesverksamma som arbetar med vuxna med ADHD. Det kändes inte speciellt välplanerat heller, Margaret Weiss som var väldigt bra under övriga konferensen visste inte ens att hon skulle delta och improviserade sin presentation. Det var väldigt synd att inga brukarorganisationer eller ens ADHD-europe fick vara med och presentera sig.
På kvällen var en trevlig öppningsceremoni där det bjöds på plockmat för den som kunde roffa åt sig, men desto mer frikostigt med öl och vin.

På torsdagen så började seminarierna redan klockan 07:45. Jag gick på ett pass som kallades för “Meet the expert” med L. Greenhill. Han föreläste om vilka mediciner som brukar användas i USA och redovisade statistik över detta. Men något speciellt nytt fick jag inte med mig, möjligen att den rekommenderade dosen för Strattera är 1.2 mg per kg och att det kommer en ny medicin som är baserad på lysamfetamin och som inte går att missbruka, det verkar till och med som om den kommer till Europa. Men jag förstår inte varför de ville ha 30 euro utöver de 350 euro som jag redan hade betalt.
Sedan lyssnade vi på passet: “Update on diagnosis, classfication and aetiology of ADHD in childhood, adolescence and adulthood”. Bland annat togs det upp hur de vill att kriterierna ska se ut i DSM-V för vuxna, kanske inte det mest spännande passet vilket mycket berodde på att de som presenterade sin forskning gjorde det på ett väldigt torrt sätt där alla verkade använda sig av samma mall.
Sedan var vi på passet “Update on neurobiology of ADHD” och jag vet inte hur många hjärnscanningar, bilder på gener och dna-strängar som jag suttit och tittat på. Det går ju ändå inte att ändra en människas gener efter att den är född, så jag vet inte riktigt var de har tänkt att använda denna kunskap. Såvida de inte hade tänkt att alla barn ska odlas i glasburkar som i Du sköna nya värld, då skulle de säkert kunna kontrollera om föräldrarnas gener var kompatibla, men jag lever hellre i en värld där människor har ADHD…
Dagens höjdpunkt var däremot passet Next steps towarsd empirically supported psychosocial treatments for adult ADHD. Där presenterades fyra olika studier som gjorts på beteendeterapi. Det mesta handlade om KBT, men jag fastnade för en studie som gjorts där de hade hade anpassat en modell som är baserad till DBT för behandling av ADHD.

På kvällen passade vi på att åka till Alexanderplatz och äta, sedan åkte vi ned till en bar med filminredning som låg i samma byggnad som Film haus och Sony center vid Potsdamer platz.

På lördagen hade vi inga morgonseminarier inbokade, utan vi började först halv nio med ett pass om komorbiditet där ett handlade om ADHD och Borderline, ett om ADHD och Autism, ett om ADHD och ADHD och dålig känslokontroll och ett om ADHD och antisocialt beteende. Precis som vi redan känner till så finns det en hög samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd. Detta hade kunnat gjorts så intressant om inte presentationerna varit så usla, tyvärr.
Nästa pass lät spännande, en debatt på temat: “The psychostimulant is not dangerous for the patients” där en skulle vara för och den andra mot påståendet. Men inte ens en debatt kunde de ordna, utan var och en höll ett anförande på femton minuter och svarade på frågor från publiken.
Besvikna gick vi på “The diversity of ADHD” som var ett av de få läkemedelssponsrade programpunkterna, men detta var faktiskt en riktigt bra samtalsdebatt uppbyggt som ett TV-program. Tänk om alla punkterna på programmet ens hade varit hälften så genomarbetade.
Efter detta tog vi taxi till Patient’s day, som inte hölls inne på området utan i en annan del av Berlin, närmare bestämt på ett sjukhus. Men det var riktigt trevligt, tyvärr var seminarierna på engelska men Margaret Weiss var där och ledde ett samtal med oss andra, får tacka Johannes Streif, Felix Schenk, och Adel Al Helou som höll mig och Elisabet sällskap men det blev en riktigt trevlig eftermiddag.

På morgonen 07:45 gick jag på ett pass om DBT för behandla ADHD och det visade sig att materialet fanns översatt till svenska, jag frågade om jag kunde använda materialet och omvandla det till en självhjälpsgrupp eftersom det inte finns något liknande i Göteborg, men fick som svar att Alexandra Philipsen helst ville göra detta själv i framtiden. Men eftersom ADHD betyder att du inte kan vänta så har jag redan beställt det svenska materialet…
Nästa pass var Update on treatment of ADHD in childhood, adolescene and adults och berörde olika studier som gjorts på läkemedel. Innehöll väl egentligen inget som jag inte hade hört tidigare, men här märktes att flera av presentatörerna var vana att tala inför publik.
Det sista passet för dagen “Persistence of ADHD: Brain imaging, genetics amd treatment” var faktiskt förvånandsvärt intressant. Bland annat så hade studier visat att människor med ADHD har hjärnor som utvecklas långsammare, vilket gör att de förmodligen längre upp i åldrarna är känsligare för intryck.

Efter konferensen kunde jag och Elisabeth hämta ut ett diplom och ett intyg över att vårt deltagande i konferensen gett oss 16 CME credits points som vi kan använda i vår vidare medicinska utbildning.

Slutsats:
Trend på ADHD Congress i Berlin, genetik och komorbiditet, på utelistan ligger brukarinflytande. Den tyska motsvarigheten till Attention, ADHS har fått ett blygsamt bord utanför utställningshallen. Inga brukare finns med i någon programpunkt. Det känns som om de ligger väldigt långt efter oss på denna punkt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: