Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Jag skulle aldrig anställa en neurotyp, varför skulle jag?

Jag har ju på under ett år gått från att vara ett stackars utsatt offer (långtidssjukskriven) till att bli djävulen (arbetsgivare) och har idag arbetsgivaransvar för två personer, en tjej med Asperger som arbetar som administratör och en tjej med ADHD som är anställd som projektledare på Attention i Göteborg.
Det har fungerat jättebra och min roll som ordförande och samordnare är mycket roligare nu när jag inte behöver vara själv på kontoret, men detta inlägg ska inte handla om alla fördelar det finns med att anställa en person med NPF, utan alla nackdelar det finns med att anställa en neurotyp.

Den första men mest väsentliga är, de kostar skjortan!
Om du anställer en neurotyp så får du inga som helst ekonomiska subventioner, det blir snabbt löjligt dyrt. De kräver dessutom löner som ligger långt över vad kollektivavtalen kräver, eftersom de fullkomligt saknar ekonomiska referensramar då de aldrig behövt leva på grundnivåerna i socialförsäkringssystemen.

De prioriterar allt annat än sina arbeten. I synnerhet om de har familj, då kommer den alltid komma i första hand. Om du däremot vet med dig om att du kommer ha apsvårt att få ett nytt arbete, då prioriterar du annorlunda.

Neurotyper sjukanmäler sig, personer med ADHD och Asperger går till jobbet ändå.

Om en neurotyp inte kommer kunna slutföra en uppgift så kommer de att ljuga om det in i det längsta, medan en person med NPF säger till direkt.

Neurotyper förstår bara hur de dricker upp kaffet, inte hur de ska brygga nytt kaffe, såvida de inte ska ha det till egna möten.

Neurotyper omfattas inte av diskrimineringslagstiftningen eftersom de inte klassas som en minoritet, det är därför helt okej att exkludera dem på ovanstående grunder.
Ovanstående ska också läsas med lite ironi och glimten i ögat, eftersom neurotyper är känsliga själar som har svårt att förstå när personer med Asperger är ironiska så måste det skrivas ut tydligt…

22 kommentarer till Jag skulle aldrig anställa en neurotyp, varför skulle jag?

  • Anonymous skriver:

    Haha underbart.. som den neurotyp som jag är så läste jag två ggr innan jag kopplade.. *S* det finns en ordentlig sanning i det du skriver..

  • Anonymous skriver:

    Jag tyckte att detta var buskul, jag är en lite äldre aspergare, jag fick min diagnos när jag var 42 år, om man inbillar sig att alla med den här diagnosen är superpresterande proffesorer osv tror man faktiskt fel. Jag har en hel del av baksidorna av diagnosen och jag har just aldrig platsat någonstans. Min sista anställning var skyddad och det var många år sedan,för mig är det näst intill omöjligt att fungera på ett sk vanligt jobb, inte för att jag inte är effektiv- För det är jag minsann, inte för att jag inte är ärlig för det är jag, nästan till överdrift och det chockar de flesta med np, knappast några med npf.. Det har jag aldrig upplevt!:)Kruxet med mig är att jag är väldigt osäker inför allting nytt, jag är extremt stresskänslig, jag har dyskalkyli, jag sover nästan aldrig- Efter ett tag på ett jobb är jag totalt slut som människa både fysiskt och psykiskt. I perioder är jag vansinnigt effektiv,och det är paradoxalt nog till en stor nackdel eftersom alla i omgivningen då tar för givet att jag orkar jobba hur mycket som helst,jämt.. men efter ett tag är jag helt utmattad och då måste jag få en möjlighet att jobba i ett lugnare tempo, så att jag får en chans att ladda om batterierna, idag är arbetsmarknaden därute så hård att en chef knappast skulle tillåta det. Fast nästan vilken chef som helst märker ju att jag är lite udda och därför får jag ingen anställning. Det är faktiskt på det här viset verkligheten ser ut för många av oss med npf. Så lite skoj såhär är enbart uppfriskande!

  • MALIN skriver:

    ibland behöver man få tänka riktigt högt och skratta lite åt det och veta att det faktiskt är rätt besvärligt, och att man måste komma på hur man ska lösa problemen. Humor är ett bra första steg att lyfta göra just det utan att slå för hårt. – härlig post!

  • Anonymous skriver:

    Underbar post. Tack för reflektionen. /Peter

  • Fast du kom med lite nya synpunkter i andra inlägget, bägge är bra så de får stå kvar. Även google kan ha problem med sina servrar ibland…

  • Pemer skriver:

    Jaha, det såg ut som att “tjänsten” hade varit “unavailable” och kommentaren inte hade gått att skickas första gången. Den första får gärna tas bort. 🙂

  • Anders Pemer skriver:

    …och som präglas av högre krav på vad som “duger” än vad ALLA kan uppfylla. Det är kraven på vad som konstituerar normalitet som plötsligt har skruvats åt så att fler och fler ställts utanför vad som anses normalt.

    En exklusiv inre krets har helt enkelt tagit sig rätten att lägga beslag på begreppet “normalitet” och gjort sig själva till mail, och verkar inte själva ha den grundläggande empatin och förståelsen med människor att de ens begriper att detta är vad de har gjort.

    I deras egen syn är det fortfarande vad ALLA kan klara som är normen och därför jättekonstigt att så många är klena och passiva och väljer att inte ta sig i kragen och “ta i” ordentligt.

    Förståelsen för de här mekanismerna är nära nog noll, det verkar inte som att ansvariga VILL ta till sig att det kan hänga ihop så här, men det är ju HELT uppenbart. Förr FANNS det ju plats även för den lite mer kufiske och annorlunda, om han väl kunde sitt jobb väldigt bra.

  • Anders Pemer skriver:

    …och som präglas av högre krav på vad som “duger” än vad ALLA kan uppfylla. Det är kraven på vad som konstituerar normalitet som plötsligt har skruvats åt så att fler och fler ställts utanför vad som anses normalt.

    En exklusiv inre krets har helt enkelt tagit sig rätten att lägga beslag på begreppet “normalitet” och gjort sig själva till mail, och verkar inte själva ha den grundläggande empatin och förståelsen med människor att de ens begriper att detta är vad de har gjort.

    I deras egen syn är det fortfarande vad ALLA kan klara som är normen och därför jättekonstigt att så många är klena och passiva och väljer att inte ta sig i kragen och “ta i” ordentligt. Förståelsen för de här mekanismerna är nära nog noll.

  • Anders Pemer skriver:

    Det är absolut arbetsgivarsidan och hela samhällssstukturen i grund och botten som genomsyras av en instinktiv rädsla för minsta lilla avvikelse och att alla som uppfattas som lite konstiga genast sorteras undan…

  • Freyia, jag beklagar din situation. Den låter fruktansvärd.

    Du och din son ska absolut inte acceptera att han blir mobbad i skolan. Gör en anmälan till BEO och DO och lyft sedan honom ut ur skolan, tills rektorn tvingats lösa situationen.

  • Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar brukar kallas för osynliga, men det är en sanning med modifikation.
    De syns kanske inte, men de märks. De märks naturligtvis också under en anställningsintervju och personen som framstår som avvikande blir därför bortsorterad.
    Det är en form av diskriminering.

    Arbete är en mänsklig rättighet, åtminstone enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 23.

  • npfmamma till 4 npf skriver:

    Fast vill du läsa något riktigt sorgligt så tycker jag du ska läsa statistiken för hur hög arbetslösheten är för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar istället.

    Fast beror det ENBART på att arbetsgivarna vägrar anställa eller på att problematiken är sådan att det påverkar den egna arbetsinsatsen/hur man fixar intervju, konkurrens om jobben o dyl?

    Statistik kan man vinkla som det passar en

    Har svårt tänka mig den arbetsgivare som frågar de som ska intervjuas om de har npf
    Alltså faller de ur rekryteringen på andra kriterier
    Varför lägga ett hundhuvud på arbetsgivare…att få arbete är inte nån form av välgörenhet

  • Freyia skriver:

    Efter levt i 44 år och trott att det var allvarligt fel på mig ,fick jag diagnosen AS/ADHD- för mig blev det lättare att inse varför jag var annorlunda- negativt var att jag från högkompetent i mitt arbete rasade till att bli en ointressant diagnos=sparkades, då de hade hittat gråzon kunde fack ej göra/ville inte göra ngt, idag har jag efter långtidsarbetslöshet fått stöd starta eget- samma visa igen, ingen är intresserad av att köpa mina kompetenshöjande utbildningar,föreläsningar eller tjänster då jag är diagnostiserad, i NT´s fördomsfulla värld alltså störd,sjuk ,korkad osv- att jag som innan diagnos besitter samma och numer efter högre studier än mer kompetens ser de inte.
    Jag läser inlägget med humor ,jag förstår ironin i det hela -skönt kunna skratta istället för gråta då jag idag är pank, har skulder över öronen,hamnat hos kronolle vilket är tufft då min personliga ekonomi drabbar min nystartade firma då om ngn kollar kredvärd. får jag inga uppdrag.Moment 22- min son har närapå dödats av mobbare i skolan, han har också AS, såväl rektorn som lärare skyddade mobbarna, min son fick skylla sig själv ansåg de då han var annorlunda.
    Om jag får igång min dröm-kommer även jag anställa andra med NPF då de vet vad det handlar om- många har samma erfarenheter av den rigorösa och kränkande människosyn som finns när det gäller oss, de inser vad det är jag vill arbeta med och de kommer att ge järnet för att såväl öka kompetens.kunskapen ,insikten och attitydförändra så även vi får ta del av de MR som NT kräver för egen del, nu är det poppis med 1-1 i skolan, bra med datorer till alla ,men det är barnen med behov av extra stöd som får än mer indraget stöd för att betala allt. Nu är det nog, såväl upprop, som debatter,krav och ett pågående arbete med medierna skall stödja oss få vår rättmätiga plats i samhället vi med!Vi är en outnyttjad resurs med en samlad kompetens som ensamt skulle få såväl landet som utvecklingen på fötter och i ett framåtskridande perspektiv.
    http://www.animum.n.nu

  • Absolut, det är helt okej att länka…

  • Malin skriver:

    Jag tycker det här var jätteroligt, får jag länka till det på twitter?

  • Fast vill du läsa något riktigt sorgligt så tycker jag du ska läsa statistiken för hur hög arbetslösheten är för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar istället.

  • fungerande npfmamma till 4 npf skriver:

    sorgligt inlägg tom om man läser med humor och ironi

    om man värderar sig själv lågt gör andra det med.
    Det finns ingen lag som kräver att man informerar en arbetsgivare om sina funktionshinder?
    Alltså får man samma lön oavsett om man är neurotyp eller NPF.

    Och om man som arbetsgivare enbart anställer npf så är det ju för att få bidragen vilket säger massor om dig som arbetsgivare och din respekt för npf:are.

    vilken grupp som prioriterar jobbet mest går att diskutera vilket du borde veta som insatt i npf.
    att npf skulle prioritera jobbet hårdare än andra är bullshit.
    Ska vi gå på klyschor så kan det räcka med att en kompis föreslår en resa till bahamas jag bjuder för att en npf ska följa sin impuls och skita i både jobb och familj (ironi)

    Neurotyper sjukskriver sig npf går ändå?
    sanning med modifikation
    det är lika individuellt hos npf som hos neurotyper.
    men en npf tenderar att bara glömma i att gå utan att sjukanmäla sig

    en neurotyp ljuger om den inte kan slutföra en uppgift en npf säger ifrån?
    också en personlighets och fostrans fråga
    en del har lättare att inse och stå för sina begränsningar än andra och jag tror inte att någon av grupperna är sämre än den andre eller mer benägen att ljuga.

    läser man de sista raderna kan man nästan tro att man ska läsa texten omvänt…dvs läsa motsatsen och vips har man en text som förklarar exakt varför npf ska ha lägre lön om man ens ids anställa dem

    besviken på allvar.
    Om de som själva har npf inte respekterar sitt värde varför ska andra göra det
    npf är inte bättre än andra inte mer unika än andra behöver inte särbehandling konstant
    man behöver bara få samma villkor som alla andra

  • Barnens Hjältar skriver:

    Hoppas du skriver detta med en gnutta ironi annars får du säkert pisk 😉

    Jag tycker det är ett bra initiativ, vi med diagnoser blir ofta sågade som mindre värdiga på arbetsmarknaden så dittt perspektiv är viktigt att få fram. Sen får jag nog säga att som “ickeneurotyp” så prioriterar jag faktiskt min familj ändå 😉
    Fast det är klart, det är först efter att det inte gått att ordna med barnvakt

  • Neurotyp är en person som inte har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

  • Det var helt okej, du får gärna citera mig.

  • Sara skriver:

    Blev lite förvirrad är neurotyp och NPF två olika saker eller hur menar du?

  • Maria skriver:

    Jag vet inte hur man får använda ditt material med tanke på URL men jag har länkat din blogg i ett inlägg jag har gjort i SKTF tidningen, jag vet inte om det var rätt eller fel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: