Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Debatt i Aftonbladet: Aspergers löser inga mordgåtor

Henrik D. Ragnevi i debattartikel i Aftonbladet: De pressetiska reglerna måste skrivas om

Det gick en kollektiv lättnad genom landet när uppgifter om att mannen som i media kallats för den nye Lasermannen anhållits, enligt polisen ör han misstänkt för ett mord och sju mordförsök. Det hann inte gå mer än ett dygn innan bland annat kvällspressen började spekulera om den misstänkte mannen kunde ha en psykiatrisk diagnos. När det sedan visade sig att han hade Aspergers syndrom pekas den diagnosen ut i media som en av orsakerna till varför dessa hemska dåd skett.

I samma stund som de flesta kände lättnad drog jag en djup suck, nu skulle återigen människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar dit bland annat Aspergers syndrom räknas pekas ut som potentiella förövare.

I somras hade jag en debattartikel med i Aftonbladet som handlade om att media skulle sluta använda psykiatriska diagnoser som lättköpta förklaringsmodeller till varför olika våldsdåd hade begåtts, men sett till de senaste dagarnas hantering av ämnet verkar denna eftertanke fortfarande saknas på de flesta tidningsredaktioner.

Om det saknar betydelse ska inte den berördes etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiösa åskådning eller sexuell läggning framhävas enligt de pressetiska reglerna som är framtagna av Pressens samarbetsnämnd. Till skillnad från exempelvis diskrimineringslagstiftningen nämner inte de pressetiska reglerna vare sig fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar överhuvudtaget och därför verkar det som om det är fritt fram att anspela på människors fördomar i spekulativa tidningsartiklar.

De pressetiska reglerna måste skrivas om och inkludera både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, för åtminstone jag har svårt att se på vilket sätt det är relevant att redan efter ett dygn och långt innan det är klart om den misstänkte är skyldig hänga ut dennes diagnos.

Det handlar inte bara om den berördes identitet utan också om att andra personer med Aspergers syndrom riskerar att kollektivt drabbas av omgivningens fördomar. För mig personligen och för många andra som har haft sin diagnos en längre period och är trygga i sig själva, behöver inte den här formen av skriverier vara ett stort problem. Men för dem som nyligen har fått sin diagnos kan enkla generaliseringar om att personer med Aspergers syndrom skulle vara mer benägna att begå våldsbrott vara fruktansvärt påfrestande och få personer som ofta redan mår psykiskt dåligt att må ännu sämre. I synnerhet när det redan finns mycket fördomar gentemot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och många av dem som jag möter dagligen talar om den stigmatisering som de upplever från omgivningen. Där spelar media en betydande roll när det gäller vad de ger för bilder av människor med psykiatriska diagnoser.

Det kan handla om problem med att få arbete, kontakten med studiekamrater eller kollegor samt svårigheter med vänskaps-, kärleks- eller familjerelationer. Det sista denna grupp behöver är att stämplas ännu hårdare av medierna, i synnerhet när det tillhör ovanligheterna att personer med Aspergers syndrom begår sådana här våldsdåd. Aspergers syndrom innebär för många att de ofta har svårigheter med social interaktion, ofta har repetitiva beteenden och snäva intresseområden. Det finns inga kända kopplingar till att personer med Aspergers syndrom skulle vara exempelvis våldsammare än personer utan diagnosen.

Jag vet lika lite som någon annan varför personen som anhållits och som i media pekas ut som den nye lasermannen har begått dessa hemska gärningar eller vad han har haft för motiv bakom dessa.

I en av de många tidningsartiklar som publicerats läser jag att 38-åringen bland annat har ett stort intresse för cyklar, träslöjd och musik. Dessa intresseområden hade varit en lika rimlig förklaring till varför han skulle ha begått dessa gärningar som hans diagnos, men ingen skulle komma på den kopplingen.

Henrik D. Ragnevi
Ordförande Attention i Göteborg
Sekreterare i NSPHiG

Artikel publicerad i Aftonbladet, 09/11-2010, sid 28.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article8095068.ab

4 kommentarer till Debatt i Aftonbladet: Aspergers löser inga mordgåtor

  • Tuomas Sihvonen skriver:

    I sig ett gulligt och åskådliggörande inslag beträffande svensk kollektivism och klen tilltro till (andra) människors tankeförmåga. Nej, tidningarna får inte skriva att den misstänkte skytten tror sig själv ha Aspergers. Det skulle ju innebära en risk för att någon skulle få för sig att skytten verkligen har det… och därmed skulle någon någonstans (kanske) få idén om att andra med Aspergers syndrom också skulle kunna (kanske) vara potentiella våldsverkare. Många oviktiga detaljer är svensken vaksam på, och ack så många stora helheter passerar honom obemärkt förbi

  • Anonymous skriver:

    En utförsäkring kan mycket väl ha triggat förloppet, det som har hänt har nog inte så mycket med diagnosen som sådan att göra.

  • Aspie och numera arg skriver:

    Mitt mail till Expressen (skickades i eftermiddags)

    Hejsan Thomas Mattsson:

    Det som gör mig rosenrasande om de uppgifter ni idag publicerat om “38 åringen” är att ni underförstått sätter likamedtecken Asperger och kriminell/mördare/vapengalning. Dessutom har alla större dagstidningar skrivit i olika formuleringar att asperger skulle vara en psykisk störning. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder för din och din redaktions information – funktionshinder p.g.a. samhället trots sitt babbel om “olika” faktiskt inte tolererar olika. Är man udda, drar man sig undan, har man udda intressen – då stämplas man som det ena än det andra (finns bra formulerat i samtliga blaskors artiklar). Enligt journalister/media ska alla vara likadana, helst som i TV-serier eller dokusåpor, då är man “normal”, man ska vara sexig, snygg och framgångsrik och socialt underbar. Man kan välja att vara med i AFA, vara nazist, muslim, moderat, socialist eller bara vara irriterande, men man väljer inte att ha ett neuropsykiatriskt tillstånd. Man föds med det. Media halshugger var och en som uttrycker sig på ett visst sätt om “minoriteter” – men man får uttrycka sig hur man vill om funktionshindrade. Er människosyn är skrämmande, simplistisk och ni hetsar mot funktionshindrade.

  • Suecae Sounds skriver:

    Mycket bra skrivet. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: