Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Det är som ett lotteri

(Artikeln illustreras av följande bild, jag vet inte om det är en postmodernistisk tolkning av mig…)

Jag blev innan sommaren intervjuad av Anna Wallenlind-Nuvunga för tidningen Faktum, ett magasin som säljs av hemlösa i Göteborg.

Henrik D. Ragnevi är ordförande för Attention i Göteborg, en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD och Aspergers syndrom. Han berättar att det är vanligt att unga med ADHD självmedicinerar amfetamin för att bli lugnare, men förr eller senare spårar det ur och missbruket måste finansieras vilket leder till kriminalitet.
Att många hemlösa har ADHD tror han beror på att människor med ADHD lever mycket här och nu och har svårt med konsekvenstänkande. Man har dessutom svårt att planera och strukturera upp sin vardag. Han berättar om en ung kille med ADHD som hade flyttat hemifrån till en egen lägenhet. Efter ett tag var där så stökigt att han insåg att han aldrig skulle få ordning på det. Han stoppade nyckeln i brevlådan och gick därifrån.
-Det hade ju varit roligt om det hade varit en film, säger Henrik D. Ragnevi, men sedan fick han stora problem.
Killen hamnade på ett boende för missbrukare, där han började använda tyngre droger. Efter flera år blev han till slut utredd, diagnosticerad och fick stöd i sitt boende.
Henrik D. Ragnevi berättar att om man har ADHD kan man behöva hjälp med att se till att hyrorna blir betalda, många tappar bort sina räkningar. Man kan också behöva hjälp med andra vardagliga sysslor, som att handla mat till exempel. När han själv fick boendestöd såg personalen att han inte hade tillräckligt med mat hemma.
-Jag hade undvikit att handla eftersom jag inte klarar av stressmomentet att betala och att plocka ned varor på rätt sätt så att de inte skadas, samtidigt som folk står och väntar.
Själv har han provat både Concerta och Ritalin. Han säger att medicinen gör det lättare att fokusera och att den förbättrar olika funktioner.
-De som påstår att människors personlighet förändras genom medicineringen vet inte vad de pratar om, säger Henrik D. Ragnevi.
Men det finns andra negativa biverkningar: Muntorrhet, hög puls och högt blodtryck. Kombinationen med andra läkemedel kan också ställa till problem. Man kan dessutom inte resa utanför Europa utan att kontakta varje lands ambassad eftersom medicinerna många gånger klassas som droger.
Ragnevi är för medicinering, men ser det inte som den enda lösningen.
-Man måste jobba med sig själv, få ökad självinsikt. Till exempel lära sig att inte göra av med all energi på jobbet, det måste finnas något kvar när man kommer hem så att man kan ta hand om sin bostad.
Han tycker att dagens långa väntetider för att utredas och få eventuell vård är alltför långa och dessutom orättvisa:
-Allt beror på vem man kommer i kontakt med och hur talför man är. Det är som ett lotteri.
Anna Wallenlind-Nuvunga

2 kommentarer till Det är som ett lotteri

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: