Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Om min väg tillbaks in på arbetsmarknaden…

Fick en kommentar ett tips om att jag borde läsa följande artikel om den satsning på arbetsförmågeutredningar som Försäkringskassan drog igång för ett par år sedan.

Nu genomgick jag faktiskt själv en sådan arbetsförmågeutredning genom Sophiahemmet Rehab i Göteborg i slutet av 2006 och arbetstränade på SVT:s Mediedesignavdelning i början av 2007.
Jag känner inte alls igen mig i den beskrivning som den länkade artikeln ger av utredningarna.
Däremot tyckte jag kanske inte heller att det var en speciellt bra utredning som jag fick. Jag blev intervjuad av en psykolog, en psykiatriker, en sjukgymnast och en socionom, den sistnämnde var väldigt engagerad i att få ut mig på en bra plats att arbetsträna.
Dessa fyra ställde ungefär samma frågor och utredningen bestod därför av fyra berättelser om mig som i stort sett sa samma sak, om de istället hade lämnat vidare svaren till varandra så hade kanske nästa person kunnat ställa lite mer djupgående frågor.
Det enda jag tycker utredningen visar på är hur bra jag är på att berätta min livshistoria, vilket inte säger speciellt mycket om min arbetsförmåga eller vilka styrkor och svagheter jag har på en arbetsplats.

Eftersom arbetsträningen på SVT var ganska kul och jag var dessutom väldigt motiverad så tyckte utredningen att då kunde jag påbörja en längre arbetsträning och jag skickades till arbetsförmedlingen.

Mitt stora misstag var att jag inte kontaktade SVT själv och frågade om jag kunde få fortsätta där, utan jag litade på att Arbetsförmedlingen skulle kunna ordna en plats åt mig.
Det var dumt, riktigt dumt, för det klarade de inte av och efter ett år så skickades jag tillbaks till Försäkringskassan med ett intyg som sa att det var mitt fel att jag inte påbörjat någon arbetsträning och att jag inte var motiverad.
Vilket naturligtvis var helt felaktigt.

Men man lär sig av sina misstag. När det dök upp en möjlighet att börja arbetsträna på NSPHiG så kontaktade jag själv Försäkringskassan och det visade sig att Arbetsförmedlingen hade ett nytt projekt som skulle hjäpa långtidssjukskrivna tillbaks. Denna gång skulle jag välja en privat aktör, valet föll på Academedia eftersom jag en gång i tiden pluggade på en utbildning som de hade, som hette Masters of Media. Samtidigt så tänkte jag att de kanske hade lite mer kontakter inom näringslivet ifall det inte skulle bli av något med NSPHiG.

För att göra en lång historia kort, jag påbörjade min arbetsträning på NSPHiG i maj förra året, vi flyttade då in i GFC:s lokaler på Mellangatan 1.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ville att jag skulle börja med att arbetsträna två timmar om dagen.
Det ville inte jag, jag kan inte motivera mig själv att ens gå upp ur sängen för så kort tid.
Eftersom de inte gav sig, så sa jag att jag arbetstränade i två timmar om dagen till arbetsförmedlingen och till min coach på Academedia men jag var där i fyra till sex timmar om dagen beroende på hur mycket jag orkade och ville. Detta trappade jag successivt upp till heltid.

Idag arbetar jag, vilket jag gjort sedan januari, 75 procent för NSPHiG och 25 procent för Attention i Göteborg och tycker att jag har världens bästa arbetsplats.
Jag har fått Nystartsjobb beviljat av Arbetsförmedlingen vilket innebär att Attention inte betalar någon arbetsgivaravgift för mig, samt att de får lika mycket i ersättning, detta gäller i upp till fem år.

Det som jag tyckte var svårast under min arbetsträningsperiod var att jag hade väldigt svårt för de extra kostnader som det faktiskt innebar att arbeta. I synnerhet om du också har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som faktiskt innebär att du inte har samma uthållighet som andra.

Jag tar aldrig med mig matlådor eftersom jag aldrig lagar någon mat hemma. Det kommer aldrig att ske eftersom jag har inte den energin som krävs för att klara av det när jag kommer hem efter att ha arbetat en hel dag. Därför äter jag lunch ute, det är inte någon överdriven lyxkonsumtion, utan något som jag gör för att jag klarar inte av att sköta mig jobb.
Sedan krävdes det att jag hade tillgång till fler skjortor eftersom jag inte längre kunde tvätta lika ofta, nu hade jag inte heller samma tid att leta efter kläder på second hand eller på reor.
Det jag fick från Försäkringskassan extra medan jag arbetstränade var 135:- per månad som skulle täcka kostnaden för kollektivtrafiken. Min vice ordförande Madelein Larsson Wollnik brukar säga:
“Skulle det ses som en morot? Det är väl precis vad det räcker till ungefär…”
En morot per dag, och knappt en det…

Det finns främst två hinder som jag ser det för att en arbetslivsinriktad rehabilitering ska fungera. Det första är att det måste finnas arbetsplatser att arbetsträna på, vilket är väldigt svårt att få fram.
Nästa problem är att Försäkringskassan måste ge människor resurser så att de också har råd att arbetsträna.
Just nu gör regeringen helt tvärt om, de utförsäkrar människor och skickar dem till ett introduktionsprogram på arbetsförmedlingen där de kan få så lite som 223:- per dag före skatt, vilket tvingar dem att söka ekonomiskt bistånd.
Det bäddar knappast för en lyckad arbetslivsinriktad rehabilitering.

2 kommentarer till Om min väg tillbaks in på arbetsmarknaden…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: