Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Brev från Göran Hägglund

Tidigare i år så har jag vid två dillfällen försökt diskutera med Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson (KD) den nuvarande situationen i Göteborg angående svårigheterna att få medicinsk behandling för dem som nydiagnosticerats med ADHD. Efter senaste mötet skickade jag ett mail till henne, det var ett tag sedan, men hon bollade över min fråga till Göran Hägglund:

S2009/3938/Sr
Henrik D. Rangevi

Bäste Henrik!

Tack för Ditt brev. Du skrev ursprungligen till min kollega äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, men eftersom den fråga Du tar upp närmast hör till mitt ansvarsområde inom regeringen är det jag som svarar. Det är en viktigt fråga Du tar upp och jag tackar för Dina synpunkter.

Vanliga receptbelagda läkemedel ingår i de läkemedelsförmåner som stadgas i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. Detta innebär att de ingår i det högkostnadsskydd som sätter ett tak för patientens självkostnad för läkemedel och subventionerar läkemedelspriserna. Reglerna för läkemedelsförmåner gäller nationellt och innebär att staten redan idag ersätter landstingens läkemedelskostnader i denna del genom ett avtal med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Genom avtalets konstruktion ersätter staten dessutom en del av landstingens kostnader för läkemedel inom den slutna vården.

Hälso- och sjukvården i Sverige är uppbyggd enligt modellen att det är landstingen som ansvarar för att organisera och finansiera vården inom sitt område. Jag skulle av den anledningen närmast föreslå att Du vänder Dig till beslutsfattarna i Västra Götalandsregionen om Du har ytterligare tankar och synpunkter angående den fråga Du tar upp.

Om man anser att det finns brister i vården kan man, som Maria Larsson har framhållit, vända sig till Socialstyrelsen, som utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdens personal, verksamheter och behandlingsmetoder.

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka för att Du har tagit Dig tid att skriva, och jag önskar Er lycka till i Er fortsatta verksamhet!

Stockholm i juni 2009

Med varma hälsningar

Göran Hägglund

Vad jag inte förstår är varför man går omvägen via landstingen överhuvudtaget, även om Hälso- och sjukvårdslagen i Sverige är uppbyggd så idag, säger väl inte den att det är det bästa alternativet för all framtid? Vad jag vill är att ansvaret för läkemedelskostnaderna direkt direkt på statlig nivå och att landstingen inte blir inblandade, det skulle dessutom leda till mer lika vård i landet.

3 kommentarer till Brev från Göran Hägglund

  • Västra Götaland styrs av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

    Ordförande för Hälso- och sjukvårdsutskottet är Jonas Andersson i Fp. Jag ska försöka träffa honom efter semestern.

    Jag vet inte varför Göran Hägglund lägger så mycket tid på att förklara hur ersättningssystemet fungerar, det är jag redan insatt i. Det jag undrade var varför man går omvägen genom landsting eller region.

    Jag ska hjälpa ett par som kontaktat föreningen att anmäla deras ärenden till berörda patientnämnder.

    Det kommer att gå iväg ett nytt brev till Socialstyrelsen.

  • AtDeHyDi skriver:

    Jag kan bara hålla med..måmga ord för att säga ingenting. Ansvaret bollas åter igen några varv…

  • Anonymous skriver:

    Vilket sanslöst slöseri med bokstäver (pun unintended!) – för att säga absolut ingenting. Utom möjligtvis signalera ett genuint bristande intresse för frågan. En lojt avvärjande viftning med handen, spring och lek någon annanstans, det där bryr jag mig inte om.

    Att människor nekas medicin för att de bor i en ekonomiskt misskött region är ett politiskt misslyckande, inte en parentes och en gäspning.

    Jag är lite illa insatt – är landstinget i Västra Götaland styrt av alliansen eller (s)? Om (s) är det antagligen därför de vägrar beblanda sig – men likafullt en politisk nonchalans som sänker Alliansens varumärke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: