Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

En barndomsidol går ur tiden…

Såg på vänners statusrader på facebook att Michael Jackson skulle dött igår, detta skedde vid halv ett igår kväll, kollade direkt Aftonbladet som bekräftade. CNN gick ut efter dödsryktet spridits och sa att artisten låg i koma, men det visade sig vara fel. Sent innan jag somnade igår hade sjukhuset bekräftat Michaels död.

När jag var 13 år så var Michael Jackson i det närmaste en gud för mig. Jag hade tapetserat mitt rum med plancher, jag hade t-shirts och naturligtvis alla album och jag köpte alla singlar som jag kunde hitta.
Det var tur att internet inte fanns då för i så fall hade jag nog köpt allt jag hade kunnat hitta på ebay.
Det enda sättet att komma över rariteter på denna tiden var att vinna dem i tidningen Okej eller tigga till sig dem i skivbutiken.

På väggen hade jag en affisch från Dangerous world tour från 1992. Jag var så förbannad över att jag inte fick lov att åka på den här konserten. Mina föräldrar gillade inte tanken på att jag skulle åka till Stockholm själv, så jag fick aldrig se den där konserten. Barndomstrauma och överbeskyddande kallas sådant för…

Däremot fick jag se Michael Jackson 1997 då han uppträdde i Göteborg på Ullevi. Men redan då hade min mindre besatthet förvandlats till nostalgi och det betydde inte lika mycket för mig längre även om det var en fantastisk kväll i augusti med en Michael Jackson i toppform.

2 kommentarer till En barndomsidol går ur tiden…

  • Maria Nilsson skriver:

    Jag var så förbannad över att jag inte fick lov att åka på den här konserten. Mina föräldrar gillade inte tanken på att jag skulle åka till Stockholm själv, så jag fick aldrig se den där konserten. Barndomstrauma och överbeskyddande kallas sådant för…
    Nån gång på åttiotalet spelade Gyllene Tider på Masten i Karlskrona jag ville så klart dit men mina föräldrar ville inte lämna sommarstugebyn de satt i. Dagen därpå stod det i tidningen att fyra personer blivit ihjältrampade, så då var jag glad att det inte var jag………

  • AtDeHyDi skriver:

    Ja, det var verkligen ledsamt att höra även om man mest läst om en tragisk gubbsjuk föredetting senaste tiden. Vilka minnen man har till Thriller och billie Jean 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: