Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

En klockren analys om varför ord som bidragsberoende inte borde användas:

Jag hittade ett väldigt bra blogginlägg om vad olika begrepp rent retoriskt förmedlar på Resursbloggen:

I den svenska politiken har det på sistone talats mycket om det s.k. “bidragsberoendet”, och jag tänker syna detta språkbruk lite närmare. Det brukar sägas att “kärt barn har många namn”, och så är det sannerligen även i detta fall; språkbruket beror som alltid på vem avsändaren är, samt vilket syfte denne har. Men är ordet “bidragsberoende” ett rättvist språkbruk? Om en medborgare är sjuk och behöver vård, kallar man väl inte denna för “vårdberoende”, utan “vårdtagare”? Borde då inte “bidragsberoende” fortsättningsvis kallas för “bidragstagare”?

Ordet “beroende” har en negativ och aningen nedvärderande klang – den som är beroende av någonting skäms ofta redan för detta, och att sedan ensidigt kallas för att vara “beroende” upplevs säkert i många fall som kränkande. Varför används då ordet “bidragsberoende”?
Ibland verkar det som om avsikten är att en skjuta in en moralisk kil mellan de som klarar sig helt utan bidrag och de som inte gör det, och – i många fall – mellan de som arbetar och inte arbetar. Det är helt enkelt ett klassiskt “Vi och dom”-tänkande som automatiskt leder till en ökad misstro mot de som är bidragstagare, vilket i sin tur ytterligare brännmärker grupper av människor som redan är utsatta.

Vidare antyder ordet “beroende” att det möjligen finns ett underliggande missbruk – jämför med alkohol-, drog- och spelberoende – ungefär som att “bidragsberoende” är en åkomma som man behöver hjälp att avvänjas från. En intressant fråga är om det möjligen är välfärdsstaten som vi skall avvänjas från?

Att använda begrepp som “bidragsberoende” ökar helt enkelt den stigmatisering som finns mot sjukskrivna, inte minst mot dem med psykisk ohälsa där problematiken inte är synlig. Men det är många som får bidrag från staten, är inte exempelvis Carnegie där staten gått in och betalat närmare fem miljarder för att rädda 400 ekonomers arbeten “bidragsberoende” om något. (Så påstår en del att regeringen saknar en aktiv arbetsmarknadspolitik.)
Utanförskap är ett annat sådan ord som inte borde användas i debatten. Jag vet inte vilken reklambyrå som Moderaterna anlitade som kom på det, förmodligen samma byrå som Svenskt Näringsliv anlitade under euro-valet som påstod att hela Sverige skulle hamna i ett utanförskap om vi inte införde euron.
Så med det i åtanke så befinner sig ju hela befolkningen i utanförskap, och om alla är utanför så är de väl det tillsammans?

3 kommentarer till En klockren analys om varför ord som bidragsberoende inte borde användas:

  • Jag började fundera på frågan sedan jag var på möte med Handisam, där man satsar 25 miljoner från Regeringens håll på att minska stigmatiseringen för psykisk ohälsa. Då är det väl samtidigt lite kontraproduktivt att som politiker använda en retorik som i sig är stigmatiserande.
    Vore det inte bättre att i så fall diskutera lösningar för att få företag att anställa fler personer med funktionshinder eller psykisk ohälsa istället?

    Jag låter det vara osagt om jag är socialdemokrat eller inte. Det står Socialliberal i min profil på Facebook, men om pragmatiker vore en ideologi så skulle jag tillhöra den falangen. Jag tror inte att man kan lösa dagens problem utifrån vad en gubbe skrev i en bok för hundra år sedan.

    Jag har röstat på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet i olika val tidigare.

    Jag är knappast någon stark förespråkare för LAS, jag hyllade IF Metall:s arbetstidsförkortning och löneminskning.
    Jag tycker det är ganska ointressant om vården drivs i offentlig eller i privat regi, jag bryr mig bara om att människor får vård.

    Vad jag röstar på beror mycket på vilka personer de lyfter fram i personvalet och om de har någon speciell fråga.
    Jag kommer aldrig tycka exakt samma sak som ett enda parti.

  • Maria Nilsson skriver:

    Du är ju som bekant socialdemokrat och det är inte jag därför undrar jag om det är någon mening i att kommentera men det tror jag nog att det är. Alla människor är ju beroende av pengar, för att kunna leva. Om man jobbar är man beroende av sin lön alltså löneberoende. Om en människas förmåga att jobba sig till en lön ´är satt ur spel så är denne helt beroende av att pengarna kommer från något annat ställe. Rent psykologiskt sett är alla människor beroende av någonting, mat tex. Vi föds in i ett beroendeskap. Sen kan man alltid diskutera om vissa ord är stigmatiserande eller inte. Frågan är väl snarare vilken värdering man lägger tillordet beroendeskap. Vi svenskar vill vara så jävla självständiga men är mer osjälvsändiga än andra folk, då blir det klart jobbigt att bli kallad för bidragsberoende också ovanpå allt annat. Jag gillar moderaternas variant av utanförskap. Att inte kunna/få lönearbeta fast man vill är ett utanförskap, det är trots allt det mänskligheten vilar på att göra varje dag. Jobba alltså. Att putta ut människor i ett beroendeskap de inte har valt själva är ju ett stigmata. Fast man kunde lika gärna säga stämplingsberoende eller annat. Och visst kan man jämnställa det med alkoholberoende, något man vill ur lika mycket som ersättning från social och försäkringskassa.

  • Kjelle skriver:

    Om det nu är en försäkring vi betalat via skattsedeln, så borde vi väl vara “försäkringsberoende”, vilket skapar helt andra bilder, eller “försäkringstagare”?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: