Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Barn till kriminella utan stöd

I senaste numret av socialpolitik läste jag en väldigt intressant artikel av Anders Jalakas om hur barn till kriminella behandlas i Sverige. Artikeln bygger till stor del på Anneli Björkhagen Turessons doktorsavhandling Mor i fängelse – mödrar och barn berättar.
Oftast befinner sig dessa unga redan i en social utsatt situation, till följd av förälderns kriminalitet och missbruk.
Vad Björkman Turesson menar är att varken polis, socialtjänst eller kriminalvården har något som helst barnperspektiv.
I ett par fall har polisen försökt få barnet att ange modern, eller använt barnets situation som utpressning för att få modern att erkänna. I de fall barnet varit hemma när polisen gjort en husrannsakan har ingen hänsyn till barnet visats.
Något som Björkman Turesson menar kan skapa enorma skuldkänslor hos dessa ungdomar efteråt.
– Det är upprörande. Att de inte har sett barnet när de gick in i lägenheterna, det är en sak. Men att man till och med använt barnen för sina egna syften är ju katastrofalt, säger Björkman Turesson.

När det blir dags för modern att avtjäna fängelsestraffet kommer nästa smäll, då blir barnet i värsta fall bostadslös, i bästa fall får det kanske bo hos släktingar i andra fall fosterhem.
Ett skäl är att socialtjänsten är att deras riktlinjer för hyresstöd inte gäller vid längre straff än för sex månader. Men det finns enligt Björkman Turesson lösningar, socialtjänsten kan se till att att lägenheten hyrs ut i andra hand till de nästan vuxna barnen som då slipper bli bostadslösa.
– Det kanske kostar 500:- mer i månaden under den här tiden. Men jag tror att man måste försöka hitta långsiktiga lösningar så att barnen inte drabbas dubbelt och förlorar både sin förälder och bostad samtidigt, säger Björkman Turesson.
Allt är dock inte helt nattsvart utan det finns i avhandlingen också goda exempel där polisen med hänsyn till barnen valt tidpunkt för gripandet. En mamma som kunnat behålla lägenheten, trots ett långt straff. En lärare som engagerat sig och blivit en värdefull stödperson.
Flera av barnen, men inte alla, hade också återhämtat sig väl från tiden vid gripandet till att Björkman Turesson intervjuade dem.

2 kommentarer till Barn till kriminella utan stöd

  • Anders Jalakas skriver:

    Hej, kul att du tar upp artikeln, eller rättare sagt det den handlar om. Den texten var lite av “a labour of love” för mig. Önskar verkligen att det den handlar om blir känt.

    A.Jalakas

  • Annika skriver:

    Som vanligt tar du uopp bra och aktuella ämnen som få av oss känner till – verkligheten, fan vad den suger i bland.
    Kram!
    Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: