Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Tidningen Leva vill att personer med ADHD ska dö

Det är under inga omständigheter tillåtet att dansa, framföra scener ur “Singing in the rain” eller få ett ADHD-utbrott i tunnelbanan.


Tidningen Leva vill uppenbarligen att personer med ADHD ska dö – eller de ska inte få någon medicinsk hjälp, chefredaktören Catharina Hansson säger:
– Jag skulle önska att vi fick färre diagnoser och mer mänskligt svängrum, att vi alla kunde få våra särskilda behov tillgodosedda utan diagnos och läkemedel.
Tydligen ser hon inte medicinsk behandling som ett grundläggande behov.
I debatten har Annika Sundbaum-Melin fått stort utrymme och tidningen har publicerat en debattartikel signerad henne som är riktigt bra. Speciellt följande tycker jag är viktigt att poängtera:

“Men den hittills längsta studien av ADHD hos unga (MTA-studien) visade att enbart intensiv beteendeterapi och insatser hemma och i skolan inte var tillräckligt, utan läkemedel behövdes också för att få fullgod effekt. Läkemedel kan antas vara en förutsättning för att kunna förbättra de kognitiva förmågorna så att man kan ta till sig (och komma ihåg!) terapierna som ges. Det ena utesluter inte på något sätt det andra. Massor av människor med ADHD (jag är själv en av dem) beskriver alla behandlingar och terapier de genomgått men inte kunnat tillgodogöra sig därför att de varit för ofokuserade…”

För vad gör terapin för nytta om man inte kan tillgodogöra sig den?

I det pressmeddelande som marknadsför tidningens artikel i ämnet doftar 1998. Bland annat låter de sociologen Eva Kärfve komma till tals säger till tidningen att diagnosen bör skrotas eftersom den är diffus och saknar vetenskaplig grund.
Vilket är felaktigt eftersom ADHD är världens mest efterforskade och omskrivna funktionsnedsättning.
Det skulle förmodligen inte ens vara möjligt att läsa allt som har publicerats om ADHD. Det skulle inte Kärfve behöva göra, det skulle bara krävas att hon faktiskt pratade med en av de personer som har diagnosen, men det är hon ointresserad av.

Förvisso är inte sociologer samma yrkesgrupp som socionomer, men den sistnämnda gruppen är de som praktiskt tillämpar de teorier som den första gruppen publicerar (mycket gravt förenklat).
Och mig veterligen finns väl inga som är så diagnosfixerade som socionomer och som sitter och nagelfar utredningarna för att hitta fel som gör att de kan avslå ansökan.
Jag vet betydligt fler som fått medicin (visserligen ovanligt) eller terapi inom psykiatrin innan de fått genomgå utredning, än de som fått boendestöd beviljat innan de fått sin diagnos.

3 kommentarer till Tidningen Leva vill att personer med ADHD ska dö

  • Det finns enorma skillnader i kunskapsnivån hos boendestödjare. En del har väldigt stora kunskaper om en mängd olika diagnoser, andra inte.

    Det är inte ens säkert att boendestödjaren känner till vad klienten/brukaren har för diagnos, då det finns ganska sträng sekretess. I Göteborg brukar det dock inte se ut så.

    Jag tror det är bra att Boendestödjaren får veta det innan så denne kan förbereda sig på om de ska möta en person med social fobi eller någon som är schizofren eftersom bemötandet måste bli olika.

  • Maria Nilsson skriver:

    Jag håller med dem som säger att om det fanns ökat svängrum så skulle inte folk med ADHD ha det lika svårt. Sen stämmer det att för en socionom är diagnosen mycket viktigare än för en läkare som kan prata om att det finns olika personlighetstyper. Men för de människor som Kärfve utbildar är det ytterst nödvändigt med diagnoser och att dela upp människor i olika kategorier. Andra människor har rätt att få mediciner varför skulle inte folk med ADHD ha samma medborgerliga rättigheter. Apropå boendestöd, vet de som kommer hem och ger stödet hur handikappet är?

  • David_God skriver:

    Jag tycker detta med vad socionomerna gör och tänker deras diagnos fixering va bra att du tog upp det… Det är det som är verkligheten diagnos först sen boendestöd och hur lång tid tar inte en utredning… Sen detta att leta fel i hur en neuro psykolog har uttryckt sig i en utredning kan bli helt avgörande för den enskilde individen… Är detta det demokratiska Sverige? ska inte kommunerna bevilja boendestöd för individens behov det kan juh finnas en diagnos fast inte utredning är klar… Mvh D.G

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: