Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Idag spelar jag:

Chrono Trigger
Square Enix fortsätter att släppa nya versioner av gamla klassiker, men det är svårt att känna någon nostalgi över Chrono Trigger då det är en av de många Snes-klassiker som aldrig nådde våra breddgrader när det begav sig, trots att spelet också släpptes till Playstation ett par år efter debuten.
Det är den utgåvan som vi får ta del av till Nintendo DS, skillnaderna mot originalet är att det finns ett antal animésekvenser vid ett par ställen men annars är det samma grafik som i den första utgåvan.
Detta gör inget alls, efter att ha tagit del av ett antal 3D-versioner av företagets klassiker känns faktiskt Chrono Triggers pixelperfektion i det närmaste nydanande, och det känns vid flera tillfällen som att spela ett helt nytt spel, i synnerhet för mig som aldrig varit i kontakt med serien tidigare.
1995 var det ett nytt inslag i RPG att man kunde se monster och fienderna på skärmen och att de inte dök upp slumpmässigt, något spelet delar med mer actionbaserade Secret of Mana men striderna går till som i den tidens turbaserade Final Fantasy med staplar, magi- och energinivåer.
Något som är mer unikt är att spelet har ett flertal olika slut beroende på hur du har spelat spelet och vad du har genomfört och vilken ordning som du gjort detta, det finns en enorm frihet att upptäcka och slutföra saker och spelet känns inte alls så linjärt som många delar av Final Fantasy kan kännas. Denna frihet innebär också att du inte alltid riktigt vet vad du ska göra och var du ska bege dig i spelet och jag märkte att jag slösas bort timmar på att försöka slå mig fram i en värld där motståndet var alltför hårt, helt enkelt eftersom jag inte skulle vara där förrän vid en senare level. att levla din karraktär i Chrono Trigger är inte lika viktigt som i andra av SE:s spel. En positiv överraskning är att dina sidokarraktärer utvecklas i takt med de karaktärer som du väljer att spela med, vilket gör att gapet inte blir enormt till skillnad från exempelvis Final Fantasy 4.
En eloge också till Square som anpassat menysystemet till Nintendo DS, vilket gör att du kan få upp alla menyer på den undre skärmen. Du kan styra runt i dessa med knapparna och behöver inte använda stylusen (pennan), men detta förfarande gör att inget på huvudskärmen döljs i onödan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: