Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

För fem år sedan, Eurokampanjen:

Min lillebror röstade nej, han kunde inte riktigt säga varför. Jag frågade honom om han visste vad banken i Frankfurt hette, det kunde han inte svara på. Jag brukar i runda slängor säga att 95% av alla människor är puckade, och varför ska egentligen en alkis på backaplan få lov att avgöra att mitt studielån nu efter valet blev 7-8% lägre som den försvagade kronan innebar. Tack så mycket…
Fast det är egentligen inte Svenska folkets fel att de är så oinformerade och okunniga. Ja-sidan valde helt att fokusera på fel frågor, de flesta skiter i företag, men de borde få en grundläggande kurs i hur import fungerar och vad en lägre krona innebär. Mycket är de analytiker på Svenskt näringslivs fel, hur kom de fram till att man skulle lägga fokus på företags vilkor egentligen? Intervjuade de sig själva och sina kompisar?
Nej, detta var inte kul och förstörde stämningen helt på valvakan. Jag hade på mig min svarta kostym, röd skjorta med en beiche-brun slips och svarta skor. “Jag är för schnygg för att förlora.” sa jag då jag halsade röd smirnoff direkt ur flaskan.
Det enda vi kan hoppas på nu är att regeringen snabbt beslutar sig för att knyta den svenska kronan till ERM-2. Då skulle de fortfarande följa beslutet i folkomröstningen och Sverige skulle få bättre skydd mot valutaspekulationer, samt få en stabil växelkurs mot euron. Det är en betydligt fegare och mer osolidarisk väg, men svenskar verkar väldigt själviska. Synd bara att de inte ens verkar fatta hur detta slår tillbaks mot dem själv.
Själv lämnar jag denna sjunkade skuta nu och flyttar till Berlin. Den tyska ekonomiska krisen är säkert ett himmelrike jämfört med hur det kommer bli i det här landet… Jag trodde verkligen inte att vi kunde förlora så stort mot inskränkthet, nationalism och själviskhet…

Nåväl, efter lite mer analys kom jag fram till att vi gjorde ett par missar inom kampanjen:

1. Vi överskattade människor kunskaper om grundläggande svensk ekonomi. Det är svårt att förklara för många varför det är viktigt att det går bra för svenska företag om de inte förstår varifrån pengarna till den svenska staten kommer. Vi fokuserade för mycket på de ekonomiska vilkoren för företagen utan att lyckas förklara varför.

2. Vi skulle talat mer om Sveriges möjligheter att påverka EU. Samt att vi borde ha försökt förklara mer vad EU gör och hur det fungerar för många vet inte detta samt att det är mycket komplext. Varför skulle någon rösta ja till euron om de inte förstår vad EU innebär.

3. Vi skulle ha gått till motangrepp mot nej-sidan och försökt ställa dem mot väggen, vi var för snälla där helt enkelt och försvarade oss för mycket istället. T.ex. så hade vi inget material med säkra källor som förklarade att den svenska riksbanken fungerade som ECB utan bara muntliga argumentationer. Sedan skulle vi gått hårdare på och frågat om de tyckte det var okej att de hade med sverige demokraterna och stalinisterna inom kpml:r i sin organisation.

4. Skulle ha lyft fram mer humanistiska frågor framför de ekonomiska. Här gjorde Svenskt näringslivs anställda analytiker en stor miss, de sa att vi bara skulle fokusera på ekonomi och företagens villkor. T.ex. så skulle vi varit bättre på att tala om solidaritet med baltikum och östeuropa och hur Sverige arbetat för att få med dem som medlemmar.

5. Vi skulle redovisat våra ekonomiska tillgångar öppet, för vi har inte haft några 300 miljoner som det snackats om… Igår hade vi inte ens personal till att täcka upp vallokalerna, och jag räknade ut att min timlön legat på 53:- under den här månaden.
Hade vi redovisat vår ekonomi öppet hade vi kunnat ställa samma krav på nej-sidan, då hade vi fått reda på om de fått pengar från lite mer suspekta grupper och organisationer.

Men, men… Vi har tio år på oss innan nästa gång att informera tydligare och vara rakare och nå ut bättre med vårt budskap. Om jag inte stannar kvar i Berlin förstås, men det känns lockande just nu.
2003-09-15

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: