Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

För fem år sedan, Eurokampanjen:

Imorse så kollade jag tio i nio på morgonnyheterna innan jag gick iväg till kontoret och då sa de att läget var under kontroll, fast Anna Lindh redan varit död i flera timmar. Jag fick reda på det inne på Mcdonalds då jag skulle köpa något att äta till frukost knappt en halvtimme senare. Allt fler människor samlades runt teven och de berättade att Anna Lindh hade avlidit efter skadorna hon fick efter överfallet igår, sedan kom Perssons tal. Anna Lindh har alltså blivit mördad, det spreds en tomhet inom mig, en chock och jag ville inte tro att det var sant. Hela restuarangen stannade upp, fler samlades framför TV-n och personalen kom ut och vred upp ljudet.
Det kändes väldigt olustigt att gå upp till kontoret, det satt andra kampanjarbetare och grät i soffan. Lena som är min teamledare kom in och vi kramade om varandra. Sedan ungefär en timme senare hade vi ett krismöte, jag önskade hela tiden att någon kunde stänga av TV-n. Jag vill inte att detta ska bli en mediagrej som de kramar ur varje droppe ur och sitta och lyssna på politiker, journalister och andra förståsigpåare som efter fem minuters analys försöker berätta hur detta ska påverka samhället, för de vet inget mer än oss just nu.
Varför är det alltid de bra människorna som dör?
Det var så många på jobbet som grät öppet, även jag började gråta och jag kände mig så tom på något sätt. Jag vill inte att något sådant ska hända här… Jag vill inte se några politiska mord i Sverige. Hur kunde något sådant här hända? Jag trodde att NK var Sveriges säkraste varuhus, fullt med övervakningskameror och vakter, men det hjälpte inte här. Kamerorna registrerade inte något, polisen har hittills inte varit särskilt effektiv. Detta är ändå det varuhus där kronprinsessan Viktoria får shoppa loss på… Nu är det kanske för tidigt att spekulera om detta var ett mord med politiskt motiv, men vem bär en kniv med sig på stan och riktar in sig på just Anna Lindh. Ett välbekant ansikte som fortfarande ler mot oss från stadens reklampelare. Oavsett vad så kommer denna händelse att få en stor politisk innebörd.
Ett par inom vår organisation som kommer från Sossarna kände Anna sedan tidigare, så jag kan förså lite hur de kände. Sedan så gick några av oss iväg och samlades på ett fik, innan vi gick bort till folkets hus där vi alla skrev ett avsked i en bok till Anna Lindh.
Jag skrev:

“Det värsta med döden är inte människan vi förlorat. Utan att vi blir kvar ensamma med våra minnen. Där kommer Anna Lindh finnas med oss.
Varför hände detta?”

Som är ungefär vad jag skrev efter i dödsannonsen till min mamma då hon gick bort för ett par år sedan. Jag undrar hur Annas familj mår nu, och hur de reagerar på att människor som inte ens kände henne sörjer henne nu.
Kanske ser de det som något bra, en bekräftelse på hur omtyckt hon var? Kanske blir de förbannade för att vi tar deras “sorg” ifrån dem, så kände jag då min mamma gick bort direkt efteråt då släktingar och vänner till henne som inte hört av sig till henne på flera år hörde av sig efter hennes död.
Nu förstår jag att de kanske sörjde sin egen dödlighet, hur bräcklig och känslig människan är.

Något som slog mig är att Anna Lindh fick inte ens lov att rösta i detta valet, i en fråga som hon var så engagerad i… Hon hade antagligen inte poströstat, hon skulle säkert rösta ihop med de andra ministrarna på valdagen och lägga sin röst i urnan framför TV-kamerorna, så som de alltid gör av tradition i varje val. Hon får inte uppleva någon valvaka, eller veta slutresultatet och hennes framtid är plötsligt bara borta.
2003-05-11

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: