Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Idag spelar jag:

Final Fantasy Adventure
Jag vet inte varför jag sitter och spelar en massa gamla japanska RPG och försöker få ihop hur de är sammankopplade, detta är förlagan till för mig nyss genomspelade Sword of Mana. Detta spelet gavs ut under namnet Final Fantasy Mystic quest i Europa och jag mins att jag köpte det på Ljud och bild-avdelningen på OBS för 299:-. Jag minns dock att jag var väldigt besviken, för jag kom inte speciellt långt i spelet och sedan blev min Game Boy stulen.
Jag spelade det någon gång i slutet av 90-talet i en pc-emulator, men jag var ganska ovan vid hur Final Fantasys värld fungerade och jag gav det aldrig riktigt en chans. Det enda Final Fantasy-spel som jag spelade mig genom när det begav sig var ganska usla Final Fantasy Mystic quest på SNES, men som inte har något med Game Boy-versionen att göra. Sedan upptäckte jag likt många andra Final Fantasys värld genom idag smått legendariska Final Fantasy VII.
Hade det inte varit för att jag upptäkte Densetsu III (eller Sword of Mana 2), som förmodligen är en av de bästa RPG som gjorts, hade jag inte spelat Sword of Mana vilket fick mig att bli nyfiken på att kolla upp originalet som det är baserat på.

Tredje gången gillt, men nu kan jag inte förstå vad det var som jag missade när jag spelade det första gången, jag tror helt enkelt att jag tyckte spelet var för svårt och den där grejen med att levla förstod jag förmodligen inte. Trots att det är extremt avskalat, i monokrom fyrfärgsskala ned ett blippande ljud och Game Boy:ens enkla ljudeffekter har det faktiskt sin charm.
Mycket av storyn är bortskalad, det känns svårt att prata om någon karaktärsutveckling, men här finns ändå drag som skulle utvecklas vidare i kommande spel, bland annat känner man igen de olika små monstren.
Däremot är spelet betydligt svårare. Vid ett par tillfällen förvånas jag över hur jag kan gå från att haft full energinivå till att bli helt dränerad och dö på bara några sekunder. Det är därför bra om man gör det till en vana att spara regelbundet.

Jag tror knappast att detta är ett spel som jag kommer sitta en längre tid med denna gång heller, men i väntan på att Final Fantasy IV ska släppas i en omgjord version för Nintendo DS på engelska så kan jag pillra med detta en stund.

Tanka hem följande: Spelet.
Emulator: Lameboy, en emulator för Nintendo DS.
SmartGear, MorphGear, för Windows mobile, men dessa två Game Boy-emulatorer kostar pengar.
Gnuboy, gratis och för Windows mobile.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: