Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Buffy, Normal again

En av de bättre avsnitten ur den sjätte säsongen av Buffy är “Normal again” som antyder att hela Sunnydale, den lilla ort serien utspelar sig på, bara är en del av Buffys hallucination. I början av avsnittet blir hon attackerad av en demon som förgiftar henne och hon kastas över till miljön i ett mentalsjukhus där en läkare menar på att inget av vad hon upplevt de senaste sex åren är verkligt, utan Buffy lider av en svår form av schizofreni. På sjukhuset finns också hennes pappa och mamma – som avled i säsong fem.

Ljuset på avdelningen är kallt, kontrasten är hård och miljön känns mer realistisk än vad det ibland lite glättiga Sunnydale känns.
Hennes vänner beskrivs som mentala spärrar som ska hindra henne från att komma tillbaks, samt att det var dessa vänner som drog tillbaks henne in i sin fantasivärld från ett kort uppvaknande under förra sommaren. En genial förklaring av uppehållet mellan säsong fem och sex där Buffy är död, men hon återuppstår i säsong 6 då hennes vänner håller en ritual vid hennes grav som för tillbaks henne.
Systern Dawn beskrivs som en orsak till att hennes fantasivärld håller på att falla ihop, det var också för systern som Buffy offrade livet. Systern skapade Buffy för att hon behövde ha ett familjeband enligt läkarna, vid ett tillfälle sitter Buffy och yrar om att Dawn inte är verklig men till föräldrarnas besvikelse att det var munkarna som skapade henne. I serien dyker Dawn upp i säsong fems första avsnitt, och det förklaras av att Munkarna skapade henne för att hon var nyckeln till en portal och de ändrade verkligheten så att det för alla framstod som att Dawn jämt funnits med dem.

Detta leder till att Buffy starkt ifrågasätter sig själv, vid ett tillfälle erbjuds hon ett motgift men väljer att inte ta det och därefter släpar hon ner sina vänner i källaren för att låta det monster som förgiftat henne nu ska göra slut på dem.
I en parallell scen på mentalsjukhuset ber Buffys mamma henne att vara stark och kämpa och att hon ska tro på sig själv, samtidigt i hennes parallella värld håller hennes vänner på att dö. Här gör Buffy det slutgiltiga valet, hon säger att hon ska göra det hennes mamma ber henne, sedan säger hon farväl.
Tillbaks i källaren så räddar Buffy sina vänner och systern och dödar monstret, hon ber dem om ursäkt för vad hon har utsatt dem för. De ber henne att sätta sig ner och vila, men Buffy säger att det tänker hon inte göra innan hon fått motgiftet. Att hon räddar dem visar att hon väljer att bli slayer igen, men samtidigt är hon inte säker och tar inga risker.

Här hade avsnittet kunnat sluta, men istället finns en sista scen där läkaren undersöker Buffy som sitter katakoniskt tillstånd och inte är kontaktbar för omvärlden. Läkaren konstaterar att de har förlorat henne, kameran zoomar ut genom fönstret i dörren som visar att Buffy fortfarande är inlåst på mentalsjukhuset.
Vilket får åskådaren att ifrågasätta om det inte är så att allt är Buffys egen fantasivärld, vilket naturligtvis retade upp en del trogna tittare. Detta var naturligtvis avsikten och det kan säkert beskyllas för att vara effektsökeri och att det skulle vara en alltför enkel förklaringsmodell till serien. Faktum är att väldigt många liknelser och symbolik i serien, det mest uppenbara är förmodligen att kampen mot de yttre demonerna egentligen handlar om en kamp mot inre demoner.
Men samtidigt är det ett modigt avsnitt, nästan vad som helst kan ske inom fiktionen ifall du tror på de regler som är satta inom den. Du köper t.ex. att hjältarna i serietidningsactionfilmer har övernaturliga förmågor. Så länge du inte bryter mot dessa regler så fungerar illusionen, men avsnittet “Normal again” bryter mot de regler som finns i serien.

Själv gillar jag det här avsnittet och har sett det flera gånger. Det får mig att tänka på en historia som jag läste i gymnasiet om en prinsessa som regerade i sitt eget rike där alla lydde henne, men i verkligheten var hon en vanlig tjej som satt inlåst på psyket. Hon ställs inför ett liknande val, men det framgick aldrig vad hennes val egentligen var. Jag minns att jag tyckte att hon hade det mycket bättre i sin egna fantasivärld än vad hon hade i verkligheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: