Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Att sluta med efexor venlafaxin – ett helvete!

Efexor eller Venlafaxin som det numera kallas är oavsett vad FASS påstår en av de mest beroendeframkallande antidepressiva tabletter som du kan ta, att läsa deras långa varningstext om utsättningssymptomen (som är ett finare ord för abstinens), och trots allt vad denna problematik innebär, står det inte att du är beroende av Efexor. Vilket känns som ett stort hån!
Beroende är per definition när du inte kan sluta med ett medel eller kan bryta ett beteendemönster. Den abstinens som uppstår när du inte tar Efexor tyder på att du är beroende av preparatet och googlar du på ”sluta med efexor” så läser du den ena skräckliknande historien efter den andra om hur svårt det är att sluta med just detta medlet.

Att sluta med Efexor är ett rent helvete. Jag gjorde ett försök i höstas där jag gick från 150 mg till 75 mg och tog dem varannan dag under en veckas tid, men det gick inte. Efter en vecka utan och med kraftig abstinens, bland annat satt jag och skakade en hel dag och grät okontrollerat. Men det kunde jag stå ut med, yrsel, illamående och små blixtar i huvudet fixade jag också. Men det var när hjärnan helt lade av och bestämde sig för att gå ner i viloläge efter en vecka utan som jag inte orkade längre.
För tillfället så byter jag medicin och ska gå från Efexor till Zyban som också går under namnet Voxra. I bland annat England och USA så används Zyban som behandling för ADHD och min läkare hade hoppats på att medlen skulle ersätta varandra.

Jag påbörjade min behandling i måndags, och hade då inte tagit någon Efexor. På tisdagkväll kände jag inte av några biverkningar och tänkte att min läkare kanske hade haft rätt, att Zyban tog över direkt och att jag det senaste halvåret ätit en väldigt låg dos Efexor på 75 mg så kanske skulle utsättningen inte bli så svår. Därför trodde jag inte att det skulle bli ett problem att åka till Stockholm på tisdagen och vara borta till torsdagen, tyvärr hade min läkare och jag själv väldigt fel…

Under onsdagen kände jag av utsättningssymptomen, de blev värre under dagen men jag bet ihop men när jag höll på att få en panikångestattack i tunnelbanan så orkade jag inte längre, utan tog en tablett på kvällen när jag kom hem till min vän Jennifer. Dagen därpå tog jag en halv tablett som jag skruvade isär och fördelade pulvret i kapseln på hälften.
Det var en jobbig tågresa hem, trots att jag satt på den tysta avdelningen så hade jag fått stolsitsen närmast gången, med toalettdörren bakom, samt att varje gång dörren till kupén öppnades så hördes ett tjutande ljud, jag var enormt ljudkänslig under hela resan. Och tåget var fullbokat så jag kunde inte sitta någon annanstans heller.

Idag har jag varit väldigt trött och seg, jag har inte orkat göra något vettigt, det känns som om hjärnan har satt sig i viloläge och varje mental funktion tröttar ut mig helt. Jag upplever precis samma symtom som sist, får se hur länge detta håller i sig. Eller om jag ens orkar…
Hade jag känt till detta innan jag började med Efexor så skulle jag aldrig ha tagit dem från första början. Jag har ätit dem i tre år, jag tycker att de har varit bättre än både Zoloft och Remeron, eftersom jag känt mig väldigt normal rent emotionellt på Efexor och inte så känslomässigt avtrubbad som är vanligt med andra antidepressiva medel. Dessa tabletter var inte heller lätta att sluta med, men de innebar inte alls samma helvete som det innebär att sluta med Efexor.
Det värsta är att jag har rekommenderat flera människor Efexor under tiden som jag har ätit medlet och som förmodligen kommer uppleva samma saker när de slutar med det i framtiden, er är jag skyldiga en stor ursäkt – förlåt.

45 kommentarer till Att sluta med efexor venlafaxin – ett helvete!

  • mats skriver:

    Fruktansvärd medicin!….speciellt när man ska trappa ut den!….Har inte varit suicidal innan….Men det kändes som kroppen gick framför mig själv när jag var ute och gick t.e.x….fruktansvärda panikångestattacker så jag trodde jag skulle explodera inombords,hyperventilerade låg många kvällar och höll om mitt huvud i fosterställning på golvet…En kväll så hade jag knutit en snara av lakanet lagt den runt halsen,om jag inte hade börjat tänka på min son eller om han inte hade funnits då hade jag inte varit kvar….Så jag vill absolut varna för denna medicin….den skruvar om huvudet rejält…den förstärker allt det obehagliga….Det värsta är att läkare som skriver ut den har ingen aning om vad dom skriver ut otäckt!!!…..

  • Jesse skriver:

    Jag har bara ätit venflaxin i 4dagar 37mg och undrar om jag kan bara sluta tvärt? Blir orolig av allt jag läser. Kanske låter mesigt men är jätterolig av mig..

  • Mia skriver:

    Har trappat ner från 200 mg venlaflaxin till 37,5 under ett år och gått hyfsat. Men har haft ont i kroppen, mer migrän, yrsel och sjukdomskänsla hela tiden. Nu har jag under 1 vecka försökt trappa ut sista delen och tagit en kapsel varannan dag och helvetet bryter ut! Så jävla ont i hela kroppen går som blixtrat och nervsmärtor genom den, enormt trötthet i kroppen och fryser och huvudet känns som fullproppad med bomull och migrän attacker. Även feber och mår så illa att det känns som att man ska spy och svimma hela tiden. Funderar på att tömma hälften i kapslarna och ta en liten dos varje dag och mindre o mindre…. Önska ingen de hemska utsättnings symptomen jag har nu! Trodde först jag åkt på en ilsken influensa eller nått annat skit! Innan jag insåg att det är den jävla venlaflaxin medicinen! Börja aldrig med den om det inte är din sista chans att må bättre! Biverkningarna under jag åt den och inte någon större hjälp med måendet var inte värt det! Jag har ätit den i 4 år och är fortfarande starkt deprimerad och har svår ångest!

  • linus skriver:

    har försökt sluta tre gånger tidigare utan någon ssri eller snri. alla gångerna har det gått tre dagar med blixtattacker sen när jag lägger mig tredje dagen för att sova känns det som om jag inte får luft o håller på att kvävas, efter det har jag alla tre gångerna tagit 150 mg o somnat efter 1-2 timmar. den här gången har jag tagit 300 mg voxra o känner mig lite speedad nu 4e dagen utan 75mg som trappats ut under 2 månader från 150 mg. har hört röster är ljudkänslig o kort i humöret när jag är vaken annars sover jag mest, har tre barn som jag måste orka med så jag tar en 0,2 ml theralen så somnar jag. är nu inne på dag 5 tidigt på morgonen/natten o känner mig motiverad. har haft skyhögt blodtryck av medicinen i kombinationen med benzo så det enda jag vågar ta är mindre mängder theralen till natten. barnen går på dagis skola o så har jag en fru som hjälper till skriver vidare hur det går antar jag

    • Henrik D. Ragnevi skriver:

      Jag hoppas att det går bra, den är tuff att sätta ut. Jag tycker att det borde tas med i beräkningarna i högre utsträckning innan den skrivs ut, vilket det inte görs.

  • Henrik D. Ragnevi skriver:

    Bra att du klarade av att sätta ut dem Linda och jag hoppas du får återupprättelse samt att du blir bättre Linus. Efter 3-4 månader så var alla mina utsättningssymtom borta.

    • Linus skriver:

      Tack så mycket, just nu har jag ingen läkare och verksamhetschefen har inte svarat på en vecka nu om hur detta ska lösas. Börjar bli ont om effexor i lager nu så jag börjar fundera på om de helt enkelt bara tänker jävlas med mig.

  • Linda skriver:

    Jag hade Venlafaxin i 4-5 år men bestämde mig för att sluta då jag misstänkte att den gav mig mardrömmar och ökad ångest. Trappade ner jättesakta från 150 mg till 0, det tog nog ett halvår åtminstone. Jag öppnade kapslarna och delade i halvor, sen i tredjedelar och fjärdedelar. Till slut tog jag en fjärdedels 37.5 mg kapsel, sen gick jag ner till 0. hade lite yrsel 1-2 ggr under nedtrappningen men inga andra utsättningssymtom. Sen mådde jag bättre, mindre ångest och färre mardrömmar. =)

    Man ska inte sluta cold turkey för då kan man få utsättningssymtom som sitter i länge, länge…

    Nån skrev att Venlafaxin höjer nivån av serotonin och dopamin men det stämmer väl inte? Det är serotonin och noradrenalin, har jag läst.

  • Linus skriver:

    Jag var nyss med om samma sak men fick även min syn skadad. Jag har nu anmält min läkare för felmedicinering.

  • Tilda skriver:

    3 veckor utan venlafaxin nu. Vecka ett blev en vecka av mycket yrsel, trött (sömnig) men när jag la mig och blundade kändes det som hjärnan ”hoppade” och gick på högvarv och det var väldigt svårt att somna. Andra veckan mindre yrsel (kom och försvann ganska snabbt) väldigt sömnig och gråtmild. Magen har varit uppblåst och känts hård, som att det låg en välpumpad basketboll i den typ.
    Upplever mer ”äkta” energi och verkligare verklighet, mellan sömnatackerna.
    Tredje veckan ingen yrsel. Men fortfarande av och till besvär med magen och trötthets attacker som kommer och går.
    Hoppas nästa vecka blir fri från symtomen av utsättningen.

  • Tilda skriver:

    Efexor/venlafaxin är en bra medicin och kan hjälpa många i en svår depprision/ eller ångest problematik.
    Så jag vill tillägga att medicinen kan rädda liv, men vi är alla olika och reagerar olika på olika preparat.
    Absolut värt att pröva när du befinner dig på botten. Men allt eftersom du läker minskar ju behovet av medicin.
    Jag rekommenderar lååååååångsam utsättning!!!!!
    Bättre att det får ta tid än att du blir sjuk igen!
    Starta inte utsättningen innan du kännt dig ”frisk” minst ett år!!!
    Kram alla

  • Tilda skriver:

    Började äta venlafaxin 2009 pga utmattningsdeppression och GAD. trappade upp långsamt under 18 månader till 375mg.
    2012 skiljde jag mig och startade upp ett liv för min skull. Efter tre års sjukskrivning kunde jag arbeta 100% igen och ville därför sätta ut min medicin.
    Jag har hållit på i två år nu med nedtrappningen, minskar en dos och låter det gå MINST 8 veckor innan ny minskning sker.
    När livet varit lite mer påfrestande har jag flyttat fram nedtrappningen ett par månader.
    Äter nu 37,5mg sedan fyra veckor tbx. Vid varje nedtrappning har utsättningssymtomen visat sig fast i olika grad och på olika vis… under åren med medicinen har jag gått upp från 54kg till 78kg vilket för mig är oerhört jobbigt.
    Nu hoppas jag bli fri från medicin, hitta tbx till min vanliga kropp och jag kommer se till att leva för min egen skull så jag slipper fler utmattnings depprissioner i framtiden.
    tack alla ni som delar med er av erfarenheter. Det har hjälpt mig mkt under dessa åren.
    Tilda

    • Henrik D. Ragnevi skriver:

      Jag hoppas att det kommer att gå bra för dig, jag hade ingen som gav mig råd när jag försökte sluta så därför postade jag inlägget från första början.

  • Varför säger så många att man ÄTER en medicin. Det gör man med mat. Mediciner tar man, står på eller är ordinerad. I språkförbistringens tidevarv.
    Borsett från det så har även jag varit insatt på Venlafaxin i två års tid och upplevt samma helvete vid utsättningen. När jag klagade hos läkaren ang biverkningarna/abstinensen vid nedtrappningen tyckte hon jag skulle höja dosen igen??? Jag litar inte mycket på sjukvården eller rättare sagt de som jag haft kontakt med inom läkarvården genom åren. Jag har börjat skaffa mig kunskap mycket genom att följa andra lyssna på deras erfarenheter och läst och på så vis lagt tyngdpunkten på mitt eget ansvar och slutat tro blint på de som ger sig ut för att veta och som egentligen ska veta. Okunnigheten är skrämmande särskilt inom allmänmedicinen. Man följs inte upp och det tas för lite ansvar. Att jag litat på sjukvården/läkare/sköterskor i många år och trott att det är dom som arbetar inom densamma och valt att ha hand om människors väl och ve och också lyfter många gånger saftiga löner för detta, ska ha kunskapen. Nä, ta kommandot över era liv i möjligaste mån och tro inte blint på allt vad diverse läkare m fl påstår. Finns säker många som skiljer sig från den här massan av okunniga och beror väl på vilka åkommor som behandlas men köp inte allt som sägs, trots utbildningar och legitimeringar hit och dit. Har visst blivit drabbad av kronisk misstänksamhet på kuppen. Är nog en sund egenskap. Efter att jag gjorde tvärt emot vad läkaren sa – att jag skulle gå tillbaka till den dos jag stod på då jag började nedtrappningen för att undvika abstinensen – jag gjorde precis tvärtom, jag gav mig inte utan fortsatte trappa ned men SAKTA och under en månads tid, ungefär. Mådde skit ändå men inte lika kraftigt som om jag trappat ner för snabbt….men Venlafaxinet verkar sitta i inuti systemet länge efteråt även fast jag slutat helt nu och inte tagit någonting sedan 4 veckor. Nu som först börjar jag fungera någotsånär utan biverkningar/abstinens. Var kritisk mot vad somliga försöker stoppa i oss. Läkemedelsföretagen vill ju gärna håva in kosing på oss då vi blir sjuka.

  • Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

  • Nathalie skriver:

    Åh vad jag lider med er alla och jävlar vad arg jag är på min läkare som inte berättade ett skit om utsättningssyptomen. Jag skulle byta medicin då jag tyckte att venlafaxin varken gjorde bu eller bä för mig. Känner mig helt tom, känslolös och sexlusten är totalt borta. Min läkare sa att det bara var att sluta tvärt, sp det gjorde jag ju oxå! Funkade nog i 4 dagar, blixtrarna i huvudet var nog värst fick ryckningar i huvudet, och kände mig som ett freak som låg och svettades och hoppades nån skulle komma in och skjuta skallen av mig. För aldrig har jag upplevt nått liknande, men jag fattade ju inte vad det var, blev sket skraj och trodde jag blivit allvarligt sjuk. Innan jag började googla på fanskaps medicinen jag ätit. Jag pallade inte och äter idag 75 mg av venlafaxine. Har dock börjat kombinera med voxra och har en ny läkare som tycker jag sakta ska trappa ner och sätta ut venlafaxinet eftersom man kan få ganska jobbiga utsättningasyptom! Jo jag vet! Fan vad jag ser svart när jag tänker på min gamla läkare. Jag kommer nog få leva resten av mitt liv med venlafaxin hur ska man kunna gå till jobbet med sånna hemska symptom. Venlafaxin borde förbjudas! Hjälp mig sprida detta! Ni som vart med om det. Jag kommer aldrig rekommendera den till någon gör det inte ni heller! Blir ändå lite hjälpt av era inlägg, skönt att veta att man inte är ensam, Kärlek till er //Nathalie 27 Depp och beroende.

  • Anonymous skriver:

    Hej anonym kl 00.07.
    Jag slutade efter en hypomani med psykotiska drag.
    Grejen med venflaxin är att den höjer två ämnen samtidigt, serotinin och dopamin. Problemet med dopamin är att för höga doser av det är kopplat till överdriven mental aktivitet, som återfinns ibland annat maniska tillstånd, psykos och schizofreni. Kan bli rätt obehagligt om man har predestination för detta.
    Jag tar numera en mer långsam och långsiktigt verkande medecin som heter Lamictal. Den är antidepressiv (efter va 2,5 månader – jämfört med de ca 2 veckor det tog för venflaxin att kicka in) men även stabiliserande (kapar tippar och dalar.) Jag känner mig inte vingklippt eller bedövad, känner mig bra. I tillägg har jag seroquel på våren, då hypomani har tenderat att flamma upp, efter den långa vinterdepressionen.
    Jag rekommenderar inte venflaxin till någon. Det finns andra och bättre medeciner som inte är så kraftiga, snabbverkande och svåra att komma av.
    Lycka till allihop… det går. Kram

  • Anonymous skriver:

    Kan bara hålla med alla andra! Börja aldrig med venlafaxin!! Värre än heroinavtändning tamejfan;) Har kört 75mg i ett år och har nu vart utan i fem dagar. Det är nog fan dom längsta och värsta dagarna i mitt liv.

  • Anonymous skriver:

    Hej hur går det för er! Har ni lyckats sluta med effexor?
    Hur mår ni efter utsättningen? Är det lönt att försöka sluta?
    Man mårbju bra med effexor men funderar på att sluta med den! Gick upp 10Kg ca näringsgren började med den för flera år sedan! Går man ner dom kilo när man slutar med den?
    Tacksam för svar 🙂

  • Anonymous skriver:

    När jag precis skrev Efexor menade jag givetvis Venlafaxin (men det är ju å andra sidan samma bedrövliga medicin).

  • Anonymous skriver:

    Har slutat helt med Efexor sedan 5 veckor tillbaka. Min utsättning pågick i c:a 5 månader, långsamt, långsamt och med lägre dos vecka efter vecka. Första veckan av december gick förhållandevis bra, men under de 3 senaste veckorna har biverkningarna blivit värre och värre. Huvudvärk, yrsel, illamående, surrig i huvudet, irriterad och mitt redan höga blodtryck har blivit ännu högre. Läste någonstans att väldigt många människor lider av Magnesiumbrist, en brist som även det kan ge de ovannämnda biverkningarna. En hel del födoämnen, t.ex. banan och kiwi m.m. ökar intaget av magnesium som i sin tur är en av grundpelarna till Serotonin. Samma serotonin som minskar när man slutar med Venlafaxin. Är det någon som har egen erfarenhet om sambandet mellan serotonin, magnesium och högt blodtryck?

  • Jag tycker det är hemskt att sjukvården fortsätter att skriva ut Venlafaxin, fast de känner till hur hemska utsättningssymtomen det är på dem. Och den enda anledningen till att de gör det är för att den är ett billigt preparat numera och att TLV därför rekommenderar den framför andra preparat med mindre biverkningar.
    TLV har dessutom lagt ned sitt brukarråd så det finns små möjligheter att påverka dem.

  • Karl skriver:

    Jag slutade för 2 veckor sedan, åt 75mg och har jobbiga biverkningar än. Jag har ätit detta gift i 5 år och 5 år av mitt liv har kastats bort. Fan vad jag ångrar mitt beslut att börja med dom pga en depression. Husläkaren skrev givetvis ut dom direkt, efter 3 minuters prat.

    Jag har jobbiga biverkningar nu, blixtar i skallen som ni beskrivit det, mardrömmar, sömnlöshet, kraftiga humörsvängningar… fan jag orkar inte mer, hur länge kommer detta helvete ta? När tar det slut?

  • Anonymous skriver:

    ÖÖÖ! Det är en nedtrappningstid på 6mån när det kommer till efexor, ja de kan skrivas ut i mindre doser än 75mg.

    Klart man får en massa men om man slutar tvärt.

    Går själv på skiten, även om de hjälper mig. Glömde att hämta ut från apoteket så det är 3dagen utan nu på söndag. Visst har jag varit yr, men ingen ångest hittils, verkar som att min nya inställning till livet hjälper mig mycket. Usch, svårt att skriva när man inte kan tänka klart men här är ett försök.

    Senast för ca 1år sedan som jag glömde att ta medicinen så fick jag fruktansvärd ångest, mardrömmar, yrsel, kräkningar osv.

    Men antar att jag levde efter det hemska mentala tillstånd jag föreställde mig mig själv och världen i. Piller kan man inte bara knapra och sen tro att allt är över. Det krävs engagemang från en själv. Prövning på vad som fungerar och inte fungerar, sen har att acceptera vem jag är och min ångest hjälpt mig väldigt mycket.

    Jag hoppas ni får det bra och jag önskar allra innerligt att ni kommer att finna vägen ut och få ett bra friskt liv.

  • Anonymous skriver:

    Jag håller själv på att byta ut efexor då den inte täcks av högkossnadsskyddet längre och alternativ medicinen inte fungerar för mig.
    Jag har på 1 månads tid trappat ner från 300mg till 0 och ska precis börja med voxra istället.
    Och jag kan säga att du är inte ensam om symtomen.
    Yrseln är ibland så jag inte kan stå och blixtrarna så kraftiga att det svartnar, samt så domnar min tunga och ibland bedövas hela munnen.
    Har inte orkat ta mig ur sängen annat än mat mm på ca 1 vecka.
    Efexor gillade jag och den fungerade bra men att sluta med den är inte kul.
    Hoppas bara att voxra tar bort symtomen och fungerar bra.
    Synd att efexor inte är under högkossnadsskydd längre men å andra sidan så tycker jag att det varit strul med att få ut den sålänge nu att det kanske är lika bra att byta.

  • Anonymous skriver:

    Jag tog Efexor under drygt 4 år pga panikångest samt depp. Var tvungen att sluta med dom för att det påverkade mitt blodtryck allt för mycket, gick då över till cipralex, hade inga utsättnings symptom överhuvudtaget tack och lov, mådde också bättre på Efexor än jag gör med Cipralex, well lider med er som mått så dåligt när ni fått trappa ner Efexor 🙁

  • Anonymous skriver:

    Hej
    jag ska försöka berätta lite kort min historia.
    Fick 1977 första panik-ångestatack
    efter att jag rört ihop det för mej
    jag var då knapp 25 år trodde absolut att jag skulle dö då.
    Ett bra, om än för tidigt, familjeliv
    med fru och 2 flickebarn 6 o 4 år.
    Det blev akuten några ggr och så remiss till psyk.
    fick kurator/psykolog terapi allt utom inläggning.
    levde dagarna som i en drömvärd ibland och fick utskrivet lugnande medel och Tymelyt mot Depression och en massa biverkningar
    Nu 32 år senare är jag fortfarande brukare av medeciner
    Den bästa och första vändningen kom med Xanor 1 mg dag sedan i början på 90-talet ett medel som hette Nefadar men togs bort från apoteket pga att svåra skador kunde bli på lever, tror jag. fick då gå över till efexor jäkligt först som Ni berättat tidigare här men ordnade sig efter ett antal veckor.

    Lever nu ett ”normalt” liv fortfarande mot alla odds ihop med ”samma” fru har fått ytterligare två barn (det yngsta 19 år nu) samt 5 barnbarn helt otroligt bra alltså.
    problemet nu är bara att jag börjat oroa mig för utsättandet av mina medeciner då min gamle Läkare som följt mej i alla år slutar nu och jag ska över till allmänvård och försöka få dom att att hjälpa mej.
    Jag skulle nog behöva komma in på rehab vård om jag ska sluta ta
    75 mg(+75 mg varannan dag) efexor
    1 mg xanor 10 mg Inderal
    Har tagit samma dos i ca 10-20år
    Låter inte klokt va!
    /Örjan

  • Sara skriver:

    När en person jag träffade berättade att han hade drabbats av flera epilepsianfall under det halvår han hade ätit Efexor, kunde jag inte förmå mig att stoppa i mig ett enda piller till. Det blev cold turkey, med andra ord.

    Och tjoooflöjt vilken tripp jag svävade iväg på…. det vill säga, förutom de fysiska symptomen (blixtarna i huvet, eller elstötarna, som jag tycker de känns som, kraftiga svettningar varje natt plus riktigt obehagliga verkliga drömmar, yrsel, osv.) så drabbades jag av accelererande hypomani och levde inte riktigt i samma verklighet som alla andra, samt fick kraftiga humörsvängningar.

    Däremot fick jag inga depressiva känslor alls. Men en hel del aggressiva som bara blossade upp från ingenstans eller tvärtom, flummiga som bara den… tror jag hade en rösthallucination vid ett tillfälle, och vid ett annat tillfälle hamnade jag i nån form av hypnos/trans. Mycket märkligt.

    Jag var bara såååå inte mig själv – helknepig känsla. Efter åtta veckor upplevde jag hur jag sakta började singla tillbaks ner på marken igen och saker och ting återfick sin fasta stabila form – jag var fri. Efter åtta år av försök att sluta med SSRI.

    Jag har försökt sluta medelst nedtrappning eller cold turkey i åtta år, säkert vid sammanlagt fem-sex tillfällen. Men jag har aldrig klarat det tidigare. En gång trappade jag ner under ett halvår – det var som att dra av ett riktigt smärtsamt plåster långsamt långsamt långsamt… ja, det höll inte – jag fick ta tillbaks medicinen tillslut, för vid det laget hade jag blivit deprimerad av de kraftiga utsättningssypmtomen och det lidande det förde med sig. Och så var det de andra gångerna också. Vid cold turkey blev jag superdeprimerad inom ett par veckor, och var tvungen att starta om för det.

    Jag planerar nu en stämning mot läkemedelsföretaget (jag vet, det låter sååå amerikanskt, eller bara rätt och slätt rättshaveristiskt, men läs vidare!), för de utsätter folk för reell fara för liv och hälsa, psykisk som fysisk. INGEN depression är värd det.

    Idag varnar jag alla för drogen, och rekommenderar den till ingen.
    Jag tror inte längre på diagnosen depression, mer än som försäljningsargument för drogen. INGEN människa behöver den, naturligtvis. Vi har klarat oss i 40.000 år utan.

    Hör av dig till mig, du som vill lämna ditt vittnesmål när stämningen blir av. Vi är många, vi är starka det här är viktigt och måste göras. För att rädda de som kommer efter oss om inte annat.

    Skadeståndet tänkte jag skulle gå till ett rehab för SSRI-beroende där folk kan tända av i två månader under trygga och övervakade former (vissa begår ju tydligen självmord som en bieffekt under nedtrappningen, det är ju _riktigt_ tragiskt).

    Var med och sätt stopp för läkemedelsföretagen. Det de gör är fel. Det är inte rätt.

    (Minns hur man såg på lobotomi som ett undermedel under något decennium, för att sedan fördöma det totalt i efterhand. Vad är SSRI om inte kemisk lobotomi?)

    Tack för att du orkat läsa. Hör av dig – gör det! Nu vänder vi på det här tåget, inte en sekund för tidigt. KRAM!!

  • Anna-Karin skriver:

    Hej igen!
    Nu är det 5 och ½ vecka sedan jag slutade med efexor( efter en mkt lång nedtrappning) Jag mår fortfarande dåligt…vissa dagar sämre än andra men aldrig helt bra! Vill bara tala om att börja inte med Efexor om du inte är absolut tvungen! Det är ett jäkla gift som kroppen sedan har svårt med att klara sig utan.
    Jag går på Theralen om dagarna för att stå ut med ”konstighetskänslan” i huvudet och kroppen. Nu funderar jag bara på hur länge det ska ta innan man blir som vanligt igen :-/
    Finns det någon som slutat helt med dessa och som kan berätta hur lång tid det tar innan man blir sig själv igen?
    Mvh.

  • Gullan skriver:

    Fick mina Cipramil utbytta mot Efexor när de första inte hjälpte mot panikångesten. Hade fått diagnosen utmattningsdepression I nio år har jag gått på denna medicin och som mest varit uppe i 225mg per dag.
    Har försökt sluta i två olika omgångar. Nu har jag testat hela sommaren med att gå ned från 150 – 75mg inget problem. Men fortsättninggen.. huvaligen, att minska 75 mg till varannan dag funkade också något sånär. Men kände ett slags utanförskap som jag dock inte satte ihop med nertrappningen åtminstone inte till en början. Försökte även med två dagars uppehåll tablett 2 dgr uppehåll tablett osv. men fy vá dålig jag blev. Yrsel illamående och kräkningar, ljudkänslighet och tom i knoppen m.m. Nu äter jag varje dag 75mg igen o skall precis ringa och boka tid till läkaren.
    Hade jag vetat hur svårt detta skulle bli så hade jag nog inte bytt medicin för 9 år sedan.

  • Anonymous skriver:

    Idag, har jag tagit min första efexor.
    Jag tycker att ni flesta verkar så negativa.
    Har prövat det mesta sedan 20 år tillbaka, men EFEXOR tror jag på.
    Pröva dock ALDRIG något som heter Aurorix, sååå deprimerande. Jag grät för minsta lilla grej.
    Men alla är vi olika så ta hand om er så hörs vi.

  • Anna-Karin skriver:

    Håller på att sluta med Efexor för andra gången på ett år!

    Första gången gick det iiinte så bra. Läkaren tyckte att det räckte med att jag bara halverade dosen och tog andra halvan Lyrica. Wow, vilken smart idé! NOT!
    Alltså, jag låg på 150 och halverade en vecka med 75 efexor och 75 Lyrica för att sedan bara ta Lyrica 150. Jag blev så dålig så jag ville bara dö! Alternativt läggas in nånstans. Förutom konstig känsla i huvudet och kroppen så blev jag så otroligt trött! Jag orkade inte vara uppe alls! Kunde inte äta då det kändes som jag hade en stor knöl i halsen och magen.
    När jag hade telefonkontakt med läkaren sa hon ”Det är heeelt normalt, jag är inte ett dugg orolig” Nähä? Men det är jag!!!! Jag trodde att jag var dödligt sjuk.
    Efter ett par veckor beslöt sig läkaren att vi skulle börja med Efexorn igen…Efter 3-4 veckor började hjärnan känna igen sin drog och några veckor senare, efter många INsättningssymptom, så BÖRJADE jag känna mej som ”Normalt”.
    Detta tog ca 5 månader av min tid, från av-sättning till jag började funka igen.
    ”Försök sysselsätta dej, tänk på att det bara är en känsla” sa den fullständigt inkompetenta läkaren också..det var DÅ jag fick Theralen, för att få liite lindring i eländet.

    Nå, nu har jag varit utan i 2 veckor, har inte haft liika mycket symptom men har inte mått bra. Har haft en mkt långsammare nedtrappning eftersom jag …”är så känslig”… (som det numera står i min rapport) Hoppas och väntar på att abstinensen snart ska klinga av.
    Håller med föregånde att, hade jag vetat vilket helvete det skulle vara att sluta, då hade jag garanterat aldrig börjat!
    Att jag började berodde bara på att min beteendeterapeut tyckte att det skulle ”hjälpa” mej lite när vi gjorde denna terapin! Ja, fy fan. Inte hjälpte den heller, så så bra var det!
    Nå, är det någon annan som känt denna obeskrivliga trötthet av att sluta?
    Och ni som ska sluta: Trappa ned låååångsamt!!!!!!!!!!!! Ha det så bra där ute, medsystrar och bröder 🙂

  • Anonymous skriver:

    jo tack jag är inne i samma nu… Har nu ätit mina varannan dag i 3veckor och nu är mina slut”får inga mer heller” jag har ätit mina i 6år men hade ett uppehåll när jag var Gravid och sen Ammade…
    Börjar bli riktigt j-vla drygt, är arg irriterad och fattar inget, jag är fummlig och tappar balansen, kan inte ha ljud runt om mej för de känns som de slår i huvudet på mej… Jag har nu blivigt hela Apatisk känns de som!!!
    Skulle jag nu sitta med min läkare och han sa att jag inte får mer skulle jag strypa fanskapet…
    Jag säger samma sak skulle jag veta att de var så här skulle jag aldrig börjat med dom…

  • Anonymous skriver:

    Hej allihop! Har även jag ätit Efexor, har gjort det sedan år 2000 efter att ha prövat remeron och Seroxat innan, detta efter en djup utmattningsdepression och paniksyndrom 1997, har som mest varit uppe i 3×75 mg per dag. Rent psykiskt har den fungerat bra, möjligen har sexlusten varit lite låg. Men den allvarliga biverkan jag råkat ut för blev den 22 mars en svårartad eosinofil lunginflammation som krävde både syrgas och 14 dars inläggning på lungmedicin i linköping, och jag är fortfarande långt i från frisk. Efter lite gogglande om denna lunginflammation, hittade jag även några inlägg som beskrev denna lunginfl. som sällsynt biverkan (står inget om detta i FASS). Detta var den enda koppling till orsak vi kunnat hitta, alla dussintals andra prover visade inget som kunde förklara uppkomsten. Då jag berättade detta på lungmed. nämnde flera av personalen att de haft flera fall av eosinofil lunginflammation där patienten ätit just Efexor, och inga andra orsaker kunnat hittats. Värt att tänka på. Håller själv på att sätta ut, går så där, men man har ju rätt bra användning av lungorna, så det är bara atthålla ut, eller byta medicin om det visar sig nödvändigt. Ha det bra alla läsare, och lycka till/Thomas Appelkvist

  • sanne skriver:

    Nu blir jag orolig. Är precis inne på min startvecka med efexor, fick inte berättat för mig att det skulle vara så här jobbigt sen när man lägger av… jag som redan var lite negativ till ny medicinering blir orolig som sagt.

  • Anonymous skriver:

    Jag fick Efexor 75 mg för att jag var deppig och orolig.
    Det jag märkte på en gång var att min nästan kroniska magkatarr försvann. Däremot fick jag förhöjt blodtryck?! Inte farligt högt, men ändå.
    Efter 4 månader slutade jag och på en gång var magkatarren där igen. Så det var bara börja igen.
    Jag äter fortfarande 75 mg, nöjer mig med det.
    Ju högre dos, desto högre blodtryck kan jag tänka mig.

  • Tack för era kommentarer och berättelser, förhoppningsvis så kan de hjälpa andra i samma situation.

  • Anonymous skriver:

    Har ätit efexor under många år, både höga o låga doser. Jag har även satt ut efexor o varit utan ett par år. Jag håller med om att det är jättestarka utsättnings symtom, men jag vet oxå att det går att sätta ut det om man bara gör det långsamt. Att bara gå tvärt till en lägre dos under 1 vecka o sen sluta det kan man glömma. Man får sänka dosen under flera veckor till den lägsta som är 37,5 mg. När man ätit den svaga dosen under ett par veckor kan man börja ta varannan dag under en tid o sen var tredje dag under en tid o.s.v. Det är en långdragen process, men det är väl inte så konstigt för det är ju ett kemiskt ämne som kroppen lider brist på det är ju därför vi behöver medecinen. Det är ju inte så att kroppen helt plötsligt börjar producera ämnena som finns i medecinen bara för att vi börjar äta den. Men när man kommit till det stadiet i livet då man gjort sånna förändringar att man orkar leva utan den sortens medeciner då får man ju lägga upp en lång plan på utsättning.
    Så jag säger tappa inte sugen sätt ut långsamt, o lycka till.

  • Anonymous skriver:

    23, skulle det vara, jag är inte 32 😛

  • Anonymous skriver:

    Jag är inne på dag 4 av mitt ”avslut” på efexor. I början verkade medicinen vara hur bra som helst, kroppen blev otroligt pigg jämfört med enbart sertralinet jag käkade innan. Efter två och en halv månad hade jag gått ner från 61,8 till 52,4, det säger väl det mesta. Det mest jobbiga blev när jag skulle gå upp från 75 mg till 150 mg, då gick kroppen på högvarv och jag kände mig som en zombie i huvudet, som att det bara var min kropp som irrade runt samtidigt som min hjärna lagt av totalt. Det kändes ungefär som att den brände sönder saker i min hjärna.. Till slut orkade jag inte längre, kunde enbart äta fil och banan för jag mådde bara illa hela tiden, så jag bestämde mig för att bara sluta. De två första dagarna gick det bra, kände mig lite ”konstig” men annars var allting lugnt. Tredje dagen kände jag mig mosig i huvudet och den natten är så obeskrivligt otäck att det nästan är jobbigt att bara skriva om det. I stora drag så vaknade jag upp minst 30 gånger i mitt huvud, men det var alltid någonting som inte stämde när jag klev upp, och helt plötsligt kippar jag efter luft och ligger i sängen. Denna procedur upprepades otaliga gånger, och det värsta av allt är att jag aldrig ens klivit upp ur sängen. Fcik ta theralene för att slappna av, vilket hjälpte i cirka två timmar då kroppen vart en aning lugnare. Nån timma senare somnade jag igen, samma sak hände och min sambo vaknade av att jag hade sat mig upp i sängen och grät för att jag inte visste om jag var vaken eller ej. Tog mig igenom natten och ringde till min läkare som skrev ut flunitrazepam. Dagen efter blixtrade det i huvudet och i ögonen och jag kände mig ”kantig” och okontrollerad i kroppen. Fick även utskrivet Lyrica som jag skulle ta kl 8 på kvällen, och två timmar senare flurisarna. Blev snabbt lugn i kroppen av lyrican, tog flurisarna två timmar senare och somnade på stört. Vaknade efter cirka två timmar panikslagen och visste inte om jag sov eller var vaken, jag hade tappat verklighetsuppfattningen totalt och det blixtrade och sprakade i huvudet. Tog en till fluris efter att ha suttit uppe och gråtit okontrollerat. Som tur är sov jag hos mina föräldrar så dom lyckades lugna mig ganska mycket och försäkrade mig gång på gång om att jag var vaken. Somnade sedan och fick sova hela natten. Ringde till min läkare dagen efter och fick theralene utskrivet eftersom att min kropp inte pallar propavan pga myrkryp. Så igår tog jag först 150 mg Lyrica kl 8, en timme senare 1
    mg flytande theralene och två timmar senare 1 mg flunitrazepam. Somnade snabbt, och sov HELA natten! Kan inte komma ihåg sist det hände då min kropp alltid var på högvarv av efexorn. Inatt är det andra natten på dessa tre mediciner och jag har sovit 4 ½ timme, vaknade nyss, känner mig otroligt tung i huvudet men har inte haft mardrömmar och ej heller vaknat förvirrad. Så jag rekommenderar starkt lyrica, theralene och flunitrazepam mot utsättningssymptomen av efexorn. Tänker aldrig mer äta denna idiotiska och beroendeframkallande medicin, den fick mig att tappa aptiten totalt och jag gick ner sammanlagt nästan 10 kg på två och en halv månad. Har sedan jag slutade fått tillbaka helt otroligt många känslor, min sexuallust har kommit tillbaka, jag skrattar och gråter okontrollerat och får raseriutbrott utan dess like. Jobbigt kan man tro, men jag omfamnar det djupt och innerligt. Det är så skönt att känna saker på riktigt och veta att hjärnan sakta men säkert börjat återhämta sig. På måndag beräknas utsättningssymptomen vara borta, och jag hoppas att blixtrandet är borta då också. Det har blivit mindre, men finns fortfarande kvar till den grad att det är jobbigt. Lycka till alla, detta är min 5-dagars historia av avvänjing av efexor! Mvh Caroline, 32, norrbotten

  • Billy skriver:

    Min korkade läkare satte in 150mg direkt och jag mådde fruktansvärt dåligt och sedan när jag skulle få tid för att få nytt recept efter 4v då de flesta insättningssymtomen avtagit så hade den läkaren slutat och Härnevi-motagningen i Bro vägrade skriva ut nytt trots att även min familj ringde och sa att jag måste ha dem utan att sluta tvärt.
    Slutade med att jag blev fruktansvärt dålig och tappa helt verklighetsuppfattningen när jag avbröt tvärt.
    Ringde flera gånger till min mottagning om att jag hade självmordstankar fast Chefen för Härnevi la på luren på mig och sa innan att man inte kan bara få tid direkt utan jag får vänta tre veckor.
    Försökte förklara att jag var för dålig att ens gå ut och trots flera påtryckningar om ett recept så slutade det med krampanfall och inlagd på Mava avdelning tre dagar.
    De har väl ansvar för sina patienter?
    Nu har jag mycket bättre läkare som och folk som kollar upp så allt blir rätt.
    Har tänkt på att anmäla Härnevi till patientnämden men vet inte om jag orkar då man inte behöver just efexor för att man mår bra.
    Att sluta tvärt och börja på 150mg var det värsta jag varit med om men om man tar det rätt och i lagom doshöjningar så tycker jag det fungerar relativt bra mot de andra ”lyckopillren”
    Är väldigt arg och besviken på Härnevi mottagningen som förstörde så mycket för mig och inte ens tog en på allvar fast självmordstankar som jag sa att jag hade. De hade läkare där som hade kunnat se på journal och hjälpt en…

    Jag vill inte avråda från att äta Efexor men se till att ha en kompentent läkare som vet vad som skrivs ut och vet om hur man sätter in och ut en sådan stark produkt som Efexor är.

    /
    Arg på Härnevi mottagningen och inte Efexorn!

  • Anonymous skriver:

    Illamående, fontänkräkningar, så ont i magen att jag ej kunde stå upprätt, en helvetisk sjukdomskänsla i kroppen plus de symptom som du beskriver. Efexor är ett beroendeframksllsnde gift, jag ar ätit dem i snart 7 år och försöker trappa ned från 300 mg/dygn. Har lyckats hyfsat att halvera, men jag har svårt med mindre. Att vara utan(t ex vid de tillfällen jag ej har råd att hämta ut…jag har inte konto och är sjukpensionär) är en resa till helvetet. Någon tjänar stora pengar på min ångest…….

  • Anonymous skriver:

    Håller precis på och sätter ut Efexor 2 x 75mg. Ätit flera olika innan. Fy för den lede. Jag har kropp själ och hjärta på 3 olika ställen känns det som. Swiischningar (eller vad jag ska kalla dem) sköljer genom kroppen. Jag känner mig ”drogad” vimsar, tappar minnet. Svamlar som fan. Får vansinnesutbrott av och till för minsta lilla skitgrej. Det känns som hjärtat är svullet och blodet är sirap. Hugaligen säger jag. Hoppas det går över snart

  • Anonymous skriver:

    Bra att någon tar upp problemen med dessa starkt beroendeframkallande preparaten.

    Det finns en massa pengar i en trogen kundkrets som dagligen vill ha en speciell vara för att fungera.

    Man ska självfallet varnas mycket tydligare för dessa allvarliga symptom.

  • majsan67 skriver:

    för det första vill jag säga till dig att inte ha dåligt samvete för att du rekommenderat efexor till andra. Du har ju varit oerhört hjälpt av det under tiden, och hur sjutton skulle du kunna veta hur det blir när man slutar?

    Där får vi ju förlita oss på våra läkare, vad annat kan vi göra.
    Ta inte på dig nån skuld för det snälla du, det tär bara på dig mer.

    Dom där blixtrarna i huvet känner jag igen. Jag åt antidepressiva för många år sedan, jag minns inte vad dom hette. Men just blixtrarna kom jag ihåg när jag slutade. Kändes precis som när man får en stöt, det bara bränner till i huvet.

    Det höll i sig i 2 år dessa blixtrar, och ibland trodde jag att jag var döende allra minst för att det aldrig gav sig.

    Zyban fick jag utskrivet för hjälp att sluta röka. Men dom funkade INTE på mig ihop med concerta, jag blev dödstrött av denna kombination av nån anledning.
    Var uppmärksam på det, om du äter både och, om du är tröttare än vanligt.

    Jag hoppas du orkar hänga i, och stå ut. Kan du ta det lite lugnare ett tag framöver? Kanske försöka hålla dig hemmavid och inte ta på dig saker att göra?
    Förstår att det är skittufft, men abstinensen kan ju inte hänga i hur länge som helst.

    Hemskt med mediciner som ger ett sånt beroende, det kan ju inte undgått läkarn att biverkningarna kan vara överjävliga. Det tycker jag du skulle bli upplyst om och att få hjälp att hantera.
    Dåligt anser jag…

    Sköt om dig Henrik..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: