Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Idag spelar jag:

Castlevania – Dawn of Sorrow
Jag kunde inte hålla mig, efter att spelat genom Portrait of a Ruin så kollade jag upp Dawn of Sorrow – som är föregångaren. Den största skillnaden är att spelet utspelar sig i framtiden, vilket märks på huvudkaraktärerna som stilistiskt mer påminner om Animé än om gotik. Det var ett korrekt beslut av Konami att gå tillbaks till den gotiska stilen i uppföljaren och lämna karaktären Soma Cruz, som tidigare medverkade i Aria of Sorrow på Game Boy Advance.

Det som skiljer ut detta spelet från andra i Castlevania-serien är att Soma kan använda sig av fiendens själar efter att han har besegrat dem, vilket ger ett par nya rörelser, attacker eller förmågor. Själarna kan också användas till att uppgradera de vapen som finns i spelet.
Den främsta nackdelen är att man efter att ha besegrat varje boss måste rita ett pentagram på den nedre skärmen och väldigt ofta ansåg spelet att jag dragit strecken fel, fast jag ritat dem rätt…

Jag tycker nog att detta är sämre än Portrait of a Ruin men det kan bero på att jag har spelat dem i fel ordning. De flesta har hyllat Dawn of Sorrow medan man har varit mer ljummen i omdömmena om Portrait of a ruin. I grund och botten är det samma spel, de använder sig av samma kontroll och grafikmotor, men man har åtgärdat de största missarna från det här spelet i uppföljaren, men dessa är inte tillräckligt stora för att inte spela genom Dawn of Sorrow åtminstone en gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: