Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Cloverfield – the medium is the message…

Cloverfield har jämförts med Blair Witch Project då den också är gjord med en skakig handkamera och det är det upphittade mediet som får återberätta vad som skett. I Blair witch project skedde det via kvarglömda band men här är det den upphittade kameran som får skildra vad som hände efter att Manhattan attackerats av ett enormt monster.
Medan Blair Witch Project var ett filmskolsprojekt med nästan obefintlig budget som till vissa delar improviserades är Cloverfield en påkostad historia av bland annat producenterna som ligger bakom TV-succen Lost. Det märks på att tempot är mycket mer uppskruvat och det är mycket mer actionfyllt.

Filmen inleds med ett filmklipp med Beth (Odette Yustman) och filmens huvudperson Rob (Michael Stahl-David) på morgonen i hennes lägenhet efter vad som framstår varit en romantisk natt. Sedan flyttas vi över till förberedelserna inför Robs avskedsfest där hans bror Jason (Mike Vogel) av flickvännen Lily (Jessica Lucas) har fått i uppdrag att dokumentera kvällen och använder samma kamera, ett uppdrag han snart delegerar till sin brors bäste vän Hudson (T.J. Miller) som tar sin uppgift på största allvar. Rob har fått ett jobb i japan, vilket har lett till att han inte inledde något seriöst med Beth och när hon kommer till festen med en annan kille blir han väldigt svartsjuk. De börjar snart bråka och Beth lämnar festen.
Under festens gång utbryter ett jordskalv och festens deltagare tar sig upp på taket för att se vad som hänt, där utbryter en explosion och de bestämmer sig snabbt för att bege sig ner och ut på gatan för att söka skydd, fler explosioner sker och i tumultet som uppstår tappar de flesta av dem kontakten med varandra och vi följer en liten grupp på fem unga som försöker ta sig ut ur staden, fram tills Rob får ett telefonsamtal från Beth om att hon är instängd i sin lägenhet.

Cloverfield innehåller inte något som du inte sett tidigare, det är hur den berättas som särskiljer den. Det är en film som är väldigt mycket “nu”. Blair Witch Project var tvungen att gömma sig bakom att det var en film som de skulle spela in, i Cloverfield är det helt naturligt att allt måste dokumenteras. Vi har idag en helt annan kultur med bloggar, podcasting, facebook och ett otal fotoalbum på nätet. I en scen när Frihetsgudinnans huvud slungats iväg rusar inte människor för sina liv, de tar upp mobiltelefonerna för att dokumentera vad som händer. Det för tankarna till vad som skedde i tunnelbanan i London efter attentaten där mycket av nyhetsrapportering bestod av amatörfilmer tagna just med mobiltelefonen. Därför ifrågasätter man inte det ologiska i Cloverfield varför Hudson hela tiden fortsätter att filma vad som sker, det är i vår kultur numer helt naturligt att allt måste dokumenteras, även vår egen undergång.

Det är dock inte en helt genom perfekt film, till exempel så saknas flera passager där filmskaparna gjort det lite väl enkelt för sig. Hur sjutton tog de sig ner för bron som rasade? Det får åskådaren inte se, för Hudson stängde här av kameran – som jag förövrigt faktiskt reagerade på verkar ha haft ungefär ett halvt dygns batteritid…

3 kommentarer till Cloverfield – the medium is the message…

  • majsan67 skriver:

    men tack Henrik 😉

    Nu orkade jag läsa. Jag har ganska nyligen upptäckt att jag har stora problem att läsa långa stycken som sitter ihop, jag får börja om hela tiden 😉

    Fast jag har inga lässvårigheter 😉

    Blev lite full i skratt när jag läste vad du reagerar på i en film, just vissa detaljer som tex bron, eller kameran.

    Jag reagerar ofta oxå på detaljer, som ingen annan överhuvudtaget reflekterat över. Gärna små osynliga missar i filmandet, är rätt kul att kommentera 😉

    Här är min bloggadress http://majsan67.blogg.se

  • Så nu har jag gjort dubbel radbrytning mellan en del stycken och dessutom fetat upp stilen på de första orden för att man enklare ska kunna återkomma till rätt ställe i texten.
    Jag ska försöka komma ihåg det i framöver. Vad är adressen till din blogg, jag vill gärna ha med den på min lista.

  • majsan67 skriver:

    Texten flöt ihop, så jag orkade inte läsa allt… förlåååt..

    Du skriver så underbara texter, så jag läser dom gärna.

    Får jag be dig snällt att dela upp texterna med radbrytningar ;)?

    Mary-Anne/kba

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: