Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Jag är med i Eftersnack i Västnytt

Igår var jag med i Eftersnack i Västnytt, vilket kan ses om man bor i Göteborg. Deltog gjorde också Olle Öberg från Left is Right och Anette Lindgren från Samhall, vars verksamhet som jag kritiserade ganska hårt.
Vilket hon ansåg vara fördomsfullt och hon bjöd in oss och jag tackade ja, det ska bli intressant att se om det kommer förändra min bild av Samhall eller inte, men hennes positiva exempel med att städa Nordstan och att det skulle göra personer mer delaktiga i samhället köper jag inte.
Jag kanske är otacksam men jag förstår inte varför personer med funktionshinder ska nöja sig med att plocka upp skräp efter icke-funktionshindrade och att det verkar vara det enda som samhället kan erbjuda. Det tycker jag snarare bekräftar den diskriminerande ordning som finns i samhället. Det är detta eller så förtidspensionerar vi dig, och det är alla valmöjligheter som ges och så krasst ser det ut idag.
Visst, ens jobb ska inte vara ens liv och det är viktigt att hitta andra värden i livet, jag köper det. Men det ska vara upp till individen själv att välja det. Ett jobb handlar för mig inte bara om att få lön, det handlar om att utvecklas, lära sig nya saker och känna stolthet i vad man gör.
Det är inte så att jag kräver en chefspost på Sony Ericsson, långt därifrån, och jag tror inte att andra med neuropsykiatriska funktionshinder ställer orimliga krav heller, det är arbetsmarknadens krav som är orimliga och det är helt felaktiga saker som efterfrågas.
Programmet går att se på SVT.se.

3 kommentarer till Jag är med i Eftersnack i Västnytt

  • Jag är en marginaliserad ung kvinna i trygga Sverige. Jag har en vandrande diktutställning “Frihetslängtan” just nu på Göteborgs Stadsbibliotek, som avspeglar min kamp för rätt till lika vård oavsett genus eller fiunktionshinder.
    läs gärna mer på http://lindagarben.blogspot.com

  • Tant Vass skriver:

    Men det är väl inget fel med att städa Nordstan! Av folk som kan “nöja sig” med det arbetet är det ju även där så att folk med funktionshinder kommer till korta, kan Samhall vara till nytta där är ju det grejt.
    Men högintelligenta bokstavsmänniskor kan kanske bidra med annat.. *host*
    Denna känsla att inte bli sedd.. vad gör man? Jag blev satt i ett projekt där människor med psykos och drogproblematik skulle rehabiliteras och uppmuntras att starta en affär. Jag har aldrig känt mig så ensam och malplacerad.. Går hellre ensam å sjukpensionerad då 🙁
    Haha, jag älskade din brutalärliga kommentar “Jag skulle hellre skjuta mig än jobba på Samhall!” Yes!
    Det är inget fel med Samhall tycker jag, men Samhall kan inte vara det enda sanna och rätta für alles med funktionshinder.

  • Anonymous skriver:

    Jag såg dig i eftersnack, instämmer med dig. Skulle hon själv vilja städa i nordstan den där kvinnan från samhall!
    Tycker hon gav uttryck för rätt arkaisk människo syn på folk med handikapp. Varför inte abonnera ut handikappade till trivsamma svenska medeklassfamiljer så kan dom städa hos fler ställen än Nordstan tex

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: