Google Translate

Om mig:
Mitt namn är Henrik D. Ragnevi, jag är född 1978 och är samordnare och intressepolitisk talesperson för Attention i Göteborg samt ledamot i Riksförbundet och NSPH. Jag är en van debattör och föreläsare när det kommer till psykiatri.
Frågor som intresserar mig är psykiatri, socialförsäkringar arbetsmarknad. Men jag diskuterar gärna andra frågor som den havererade bostadspolitiken med den som har intresse…
Film, TV och mode är stora intressen, jag gillar att pröva nya mörka ölsorter och har en förkärlek för japanska rollspel.
Jag har studerat det mest varierande ämnen, vilket gör att jag kan hantera de flesta publiceringswebbverktyg som finns, peka ut amygdala i hjärnans limbiska system samt vet vad Harris Tweed är i en kvalitetskavaj.
Arkiv

Varför ett sådant hat mot ungdomarna på Kungsholmen, men ett sådant stöd för mannen i Rödeby?

För mig är det självklart att i bägge fallen så är det bristande stöd och resurser från samhällets sida som är orsakerna till bägge dessa tragedier, i fallet om misshandeln på Kungsholmen uppmärksammar Maria Abrahamson Socialens bristande stöd i fallet.
Ledarsidan på GP har skrivit sina reflektioner efter vad som hände i Rödeby.
Men hittills så verkar ingen se det samband som jag ser, nämligen att bägge gärningsmännen har neuropsykiatriska funktionshinder.
En av de dömda pojkarna har ADHD diagnostiserat, de andra har kriterier som gör att de mycket väl skulle kunna uppfylla en diagnos enligt DSM-IV.
Pappan i Rödeby har också ADHD, samt Tourettes syndrom.
Bristande impulskontroll och problem med att förutse vilka konsekvenser ens agerande kommer att få är vanligt vid just ADHD.
Detta kan naturligtvis tränas, med rätt pedagogiska och terapeutiska metoder, där man utgår utifrån individens egna behov. I många kommuner tycker man att detta är alltför kostsamt, man ser inte långsiktigt vilka enorma kostnader det blir för samhället, den enskilde individen och för anhöriga i längden. Men de drabbar ju inte deras egen budget.
För en del oinvigda kan det säkert verka som att personer med neuropsykiatriska funktionshinder har en tendens att i större utsträckning än andra grupper att bli kriminella eller att begå våldsbrott, men om man ger dessa personer rätt stöd och hjälp från början så är inte risken större än för andra, tvärtom. Tar man med i beräkningarna hur hög arbetslösheten är för denna grupp och hur låga ersättningsnivåerna är för dem som stått utanför arbetsmarknaden är jag förvånad över att andelen kriminella med NPF inte är högre…
I bägge dessa fall skulle jag vilja se att ansvariga för psykiatrin och sociala resursnämnden ställdes till svars för vad som har hänt. Det är deras inkompetens och okunskap som är orsaken till de tragedier som har inträffat.
Men vad jag inte kan förstå är varför mannen i Rödeby får ett sådant stöd från väldigt många människor, medan de unga killarna på Kungsholmen väcker ett sådant hat hos människor.
Den enda ilska detta väcker hos mig är riktad mot inkompetenta myndigheter som vägrar att göra sitt jobb på ett korrekt sätt och sedan kommer undan utan att behöva ta något som helst ansvar för sina misstag.

3 kommentarer till Varför ett sådant hat mot ungdomarna på Kungsholmen, men ett sådant stöd för mannen i Rödeby?

  • Anonymous skriver:

    1. Kungsholmsfallet – Ett gäng killar som misshandlar en kille på grund av okänd provokation ute på gatan. Vad gjorde Riccardo för fel? Tankarna går till Gävle killen som blev misshandlad till döds för att han sa till att man inte skulle pinka i trappuppgången.

    2. Rödeby – Karln befinner sig på hemmaplan och det står ungdomar med påkar utanför hans dörr.

    Visst – håller med om att det var olämpligt att skjuta igen på en av killarna – men nog förstår jag att han sköt ett skott. I would have the same… Vad hade hänt om han inte hade gått ut och skjutit? Tänk om de hade brytit sig in där befinner sig en ung förståndshandikappad kille som knappt kan stå på benen och försöker diskutera med SOS alarm. En berusad nedsövd äldre man med psykiska problem och en kompis och en tjej. Hur skulle de försvara sig mot ett gäng? De vet inte hur många det är, och de är i en väldigt stressig situation, och ingen vet vad som skulle hänt om han inte hade skjutit. Vi hade kunnat läst om husfrids brott där okänt gäng brytit sig in och slagit ihjälp folk. Lustigt nog vad mopederna parkerade på behörigt avstånd i detta fall. Och hade man identifierat några – tja, det hadee ju varit ungdomsbrottslingar som kommit ut från fängelset snart.

    Så ja, min sympati ligger mer hos Riccardo samt Rödeby mannen än hos Kungsholms ligisterna eller mopedgänget. Men visst – jag tycker extremt synd om 15-åringens föräldrar men han hade ingen rätt att vara där han var. Ville han ha hindrat den dåvarande 16-åringen från hans planer så skulle han ha ringt polisen och varnat snarare än att följa med en beväpnad med på kille fram till dörren och knacka på.

  • Mi skriver:

    Visst är det som du skriver, men jag tror att det är lättare att sätta sig in i mannens situatione (åtmindstone som förälder) dessutom skrivs det mycket om alla hot och trakaserier som varit vilket gör att man vänder sig mot ungdomarna och känner en förståelse för mannen.
    När det gäller ungdomarna skrivs inget om hur de haft det, vilket helvete dom kanske haft under sin uppväxt. Och här borde media mer gå in och vinkla på ett annat sätt.

  • Poffe skriver:

    Skillnad: Ett års trakasserier. Personligen skulle jag inte ha handlat inpulsivt utan planerat i vilket tjärn jag skulle sänka hela gänget i.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Saker som jag har köpt:
Saker jag skulle vilja ha: